Maria P

I morse hade jag ett sånt där Moment. Som man bara upplever ibland. Vid sju klev jag utanför ytterdörren. Det var... lugnt. Bara lite stillsamt fågelkvitter. Och det luktade så gott. Det kändes sådär som det bara känns en tidig, tidig sommarmorgon, en såndär morgon när man är först upp och inget annat har vaknat.

Jag tog det som ett omen.

Cyklade lugnt till skolan, var ute i god tid och hade inget att stressa till. Väl där kollade jag tentasalen, sen satte jag mig och kontrollerade några saker. Efter en liten stund började det dyka upp andra ur engelskakursen. Vi satt respektive stod och rabblade saker ur minnet, även om vi inte visste vad som komma skulle.

Kvart över åtta satte vi igång. Kvart i nio tittade jag upp för första gången. Då hade jag kommit en god bit påväg. Hade hoppat över någon fråga för att komma vidare. Sen gick jag tillbaka. Kvart över nio kände jag mig klar. Halv tio bläddrde jag igenom igen, kompletterade. Kvart i tio satt jag och funderade på livet och åt en banan. Jag svarade till sist på alla frågor så gott jag kunde. Tentan såg (som tur var) ut som de gamla provtentor jag köpt och gjort, så upplägget passade mig perfekt.

Vid tio gick jag. Då hade jag under sammanlagt en halvtimme suttit och gjort absolut ingenting. Men ingen kan tvinga en ut ur en tentasal innan tiden gått ut, och dessutom var jag för mentalt trött för att gå.

Nu efteråt känns det bra (hör några "Told you so"). Godkänd är jag. Väl godkänd tror jag att jag är. Eller hoppas, jag vet inte. Full pott blir jag förvånad om jag har.

Känner en skön frid i kroppen, samtidigt som jag är helt upprymd och berusad av känslan över att ha klarat något.

Nu ska jag sätta mig på cykeln och åka hem till Stina och hjälpa henne att packa upp. Sen ikväll blir det Carmina Burana.

Ta hand om dig.