Om så bara för en stund...

...vill jag släppa alla tankar och fokusera på det som just nu ska vara viktigt.

Men en engelskatenta och en chans till ett högt betyg känns just nu ganska världsligt. Nu är det en vecka sedan jag satte min fot i Auscwitz II - Birkenau.

Men det är inte en vecka sedan tårarna kom.

Såg på nyheterna igen igår. De visade intervjun med en av reseledarna, Börje, bland annat. Han sa att syftet inte var att förändra, utan att försärka det goda. Men resan till Polen förändrade mig.

Eller påverkade mig.

Vad är skillnaden mellan förändra och påverka? För det finns väl en skillnad? Eller?

Jag har en melodi i mig. Den vill ut. Bli en trall. Men jag hittar den inte. Den kommer ibland. Men aldrig när jag har papper och penna tillhands. Och aldrig när jag kan fokusera på bara den.

Jag måste försöka flytta undan alla känslosamma tankar en stund. Åtminstone fram till på fredag. Jag ska inte glömma. Bara söva. Vagga dem en stund, låta dem slumra i ett par dygn. I helgen kan de få komma.

Men det är så svårt. Tankarna är som skrikande småbarn med magont. Du gör allt du kan för att vagga dem, trösta dem. En stund ger det med sig och de somnar in. Men när du som bäst slappnar av, då vaknar de och gråter. Och man kan inte ignorera, det kan man bara inte. Och ska inte.

Snälla, hjälp mig... Ibland orkar jag inte.

Nu ska jag försöka fokusera på engelskan. Igen. Det går inget vidare.

Skänker tacksamma tankar till My och Dave, som har varit ett otroligt stöd de sista dagarna.

Och till Jenny, som jag ska parkera mig hos och bara prata med inom en snar framtid.

Dags att fokusera igen. Nu ska jag.

Tack.

Kommentarer
Åsa Jinder säger:

Tack för din fina kommentar på min blogg!

Stor kram Åsa

2009-04-01 | 13:50:35
Bloggadress: http://blogg.passagen.se/asajinder/

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback