Så var hon påväg...

Min privata holländska har bott hos mig nu i tre nätter. I morse ringde hennes klocka vid halv sju. Jag vände på mig och hoppades att det skulle vara inbilning. Men det var det såklart inte. Det var dags för henne att kliva upp, packa iordning för att klockan åtta bli hämtad av en taxi. Just nu väntar hon på att flyget från Karlstad till Stockholm ska lyfta. Sen åker hon därifrån till Eindhoven. Kommer sakna henne och våra Star Trek-/godiskvällar något enormt! De fem månader hon varit här har bara försvunnit. Både jag och A2 har förlorat en stark stöttepelare.

Suck. Vad sorgligt allt blev. Men så är det. Hon försvinner ju inte från jordens yta i alla fall, även om det är lååångt till Holland. Fast jag ska dit i sommar, i slutet av juni.

Vi sjöng för nyanställda på Universitetet igår. Bland dem fanns Stefan Holm. Han såg uttråkad ut. Det gjorde de flesta, förutom ett par tanter som såg lyckliga ut. Som tur var, SOM TUR VAR så drog Leif inga ordvitsar därinne. Däremot utanför innan, men han knep igen vid rätt tidpunkt i alla fall.
-Nu får vi lägga ribban högt, Stefan Holm sitter i publiken.
-Ska vi gå in och riva av några låtar.
-Nej, den låten hoppar vi över.
-Blev en riktig flopp det här...

Ja ni ser... Han är sån, käre Leif.

Ner i tvättstugan igen, sen tillbaka till engelskaböckerna...

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback