Förbjudna känslor

Varför kan man inte bara få vara arg ibland? Tillåtas vara ledsen? Sakna någon?

Nej, för man ska vara glittrande glad jämt. Le när man träffar någon. Orka flamsa och tramsa. Orka träffa folk. Ursäkten att "jag orkar inte idag", den räcker inte längre. Folk blir besvikna. Och det är förbjudet att göra någon besviken.

När jag är ledsen så blir det inte bättre av att träffa folk. Jag är ledsen, men så är det bara. Och era kommentarer om att ni nog ska få mig "på humör" hjälper inte. Det blir bara värre. Och så blir jag förbannad också.

Men det var ju också förbjudet.

Man får inte stänga in sig i ett rum, i sig själv och bara vara ledsen. Folk vill muntra upp en. Det är snällt. Men hjälper inte alltid. En uppmuntrande kommentar kan vara droppen som får bägaren att rinna över. För att folk inte fattar. Fattar att man måste få vara ledsen. En uppmuntrande kommentar är som att säga att jag måste må bättre nu. Genast.

Och det är att säga att sorgen och vreden är förbjudna.

Men snälla.

Bara lyssa.

Eller var där.

Era uppmuntrande och käcka ord blir bara fel. Det är er närvaro som gör skillnad. Det faktum att ni finns där när jag kommer tillbaka. Det faktum att ni lyssnar, oavsett avstånd.

Oavsett avstånd.

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback