Svåra frågor

Det tycker Finaste att jag ställer.

Som häromkvällen, när vi äntligen, äntligen fick en helg tillsammans igen. Och jag fick sitta och  mysa i hans famn, med chipsskålen framför mig.
-Sitter vi såhär om tjugo år?

Det är verkligen vad jag hoppas. Vill. Finaste tyckte att det var en svår fråga. Och det är det. För det kan vi inte veta. Inte förrän om tjugo år. Vad som händer året efter det, det kan vi inte heller veta. Vill jag veta? Tror inte det. Jag nöjer mig med att hoppas, njuta av det som är nu. Njuta av allt vi har, allt jag hoppas, tror, vill och vet att vi kommer att få.

Sanningen är den att såhär bra har det aldrig känts. Men det behöver inte betyda något. Eller?

Nej, Finaste. Jag tvivlar inte. Inte för en sekund. För just nu är det dig jag vill ha. Leva med, vara med, få älska. Men jag kan inte veta. Inte du heller.

Svåra frågor, med svar som inte kan ges förrän den tjugofemte juli år 2029. Det är långt dit.

Tiden är som en Mållgan, som osedd smyger fram och lämnar spår som man bara ser, om man riktigt letar.


Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback