Oroliga tankar...

Jag hade mina misstankar.

Och de har förstärkts. Jag blir orolig och ledsen när det blir så. Fattar du inte det? Fattar du inte att jag, med mina egna problem, ser, om inte rakt igenom, så åtminstone halvt igenom den fasad du bygger upp?

Jag mår bra just nu. Jag känner stöd av människor runt omkring mig.

Jag önskar att du kunde förstå att jag finns här för dig. Jag hade inte tvingat dig. Jag vet hur det kan vara. Du hade inte behövt, och då hade du sluppit konsekvenserna som blev.

Om du bara kunde fatta att det finns människor som bryr sig om dig. På riktigt. Jag önskar att jag kunde få vinna ditt förtroende så att jag kunde veta vad jag kan göra för att hjälpa.

Men jag vet att du inte tycker att du behöver någon hjälp. Jag önskar ändå att du kunde ventilera lite. Jag lovar att lyssna. När som helst. Du får inte, får inte, får inte tro att du är ensam. För det är du inte. Jag finns här, och jag vet hur det kan kännas. Du vet var det finns ett vänligt öra.

Och jag skulle aldrig skvallra.

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback