Summering av en vecka som ännu inte är slut

Veckan har varit alltifrån okej, bra och fantastisk, till avskyvärd.

Måndagen var bra. Jogging och sång stod på schemat och allt funkade fint. Fick lite nödvändiga inköp gjorda också.

Tisdagen började bra, om än tidigt. Upp fem, efter att ha varit vaken i en timme. Åt en banan under många gäspningar och sen fick jag skjuts av Finaste till tåget. Han vinkade av mig också. Finaste han. Tågresan gick fint. Jag läste hela vägen och fortsatte sen utanför biblioteket i Arvika, innan jag satte mig på bussen. Sa lite tveksamt till chauffören att jag skulle till skolan i Fiskevik... Han log obekymrat och en kvart senare var jag avsläppt på rätt hållplats. Men... vart skulle jag sen? Hade fyrtiofem minuter på mig, så jag var inte speciellt nervös. Det fanns egentligen bara två håll att välja på, eftersom jag antog att skolan inte låg precis vid vägen. Bilden från nätet visade att skolan låg vid sjön, och texten hade sagt att en gångtunnel ledde under vägen till skogen. Alltså. Skogen i ryggen, näsan mot sjön. Fem minuter senare gick jag uppför en stentrappa och visade mig ha kommit rätt.

Som alltid var första dagen något tveksam. Innan man kommit in i allt och så. Men det gick bra, och eftermiddagen var så lugn att de två andra kvarvarande skickade mig för att hinna med den tidigare bussen... som inte kom. Trött, arg och med huvudvärk stod jag vid vägen och väntade i en timme. Då kom en buss. Orkade inte tjafsa. Gick på, visade kortet och åkte tillbaka till Arvika. Att bussen strax efter fyra inte ska börja gå förrän på måndag, var inget som VTAB:s reseplanreare hade tänkt tala om för mig. Hem kom jag, i alla fall. Huvudet kändes som om det skulle sprängas för varje steg jag tog och hungrig var jag som en varg. Men fina, fina, Finaste hade lagat middag som stod klar när jag kom hem. En portion och x antal huvudvärkstabletter senare la jag mig, strax efter nio, med Finastes arm om mig. Han gör så, lägger sig hos mig tills jag somnat och går sen upp om han inte kan sova än. Innan tio sov jag.

Upp fem på onsdagen igen. Buss den morgonen, ville inte släpa upp Finaste. Allt flöt på bra, och jag kom iväg tidigare då också. Nu gick det dock en buss, fast strax före fyra istället. Var hemma innan sex. Skönt. Sov innan tio den kvällen också, det tar på orken att gå upp vid fem. Hur pappa pallar det varje dag, fattar jag inte.

Samma visa igår. Samma buss och tåg hem. Sång på kvällen och så fick vi en nattgäst i form av A. blir ju inte så ofta att vi träffas, så det var skoj. Idag har M, D, T och O varit här en stund. Dem träffar jag ännu mer sällan, så det var verkligen jättekul.

Helgen kommer gå åt till att fira Fröding. Han skulle fyllt 150 år om han levat. Lite tur att han inte gör det. Några ur kören, några gamle medlemmar och lite annat folk ska fira honom i museiparken med stor konsert och en massa kändisar. Jag kan fortfarande inte låtarna. Tjoflöjt.

Annars i veckan har jag läst två Fem-böcker, köpta på second hand (jag ska börja samla på dem i den typen av upplaga, kan vara kul att ha), en bok av Martina Haag, också den på second hand, samt Ann Rosmans senaste bok. Jag skrev ju lite för ett tag sen om hennes första, och den här var ännu bättre. Helt fantastisk är hon. Fyrmästarens dotter och Själakistan. Läs! Och ja, fyra böcker har det blivit. Alla har tagit mellan ett och två dygn vardera. Ineffektiv tid inräknad.

Nu ska jag se vad Finaste gör, kanske gosa i soffan en stund. Känns inte som om det kommer bli mycket ork över till det längre fram, om hela hösten ska se ut såhär...

Kommentarer
Karin säger:

Hej vännen min! Lägg upp bilder på Fem-böckerna så kan jag kolla om jag hittar några andra. Jag vet att jag ska ha några :) Puss och kram på dig

2010-08-24 | 14:26:33
Bloggadress: http://cookiesfortune.blogg.se/

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback