Maria P

För första gången, såvitt jag vet, känner jag någon som är jämnårig med mig, och helt föräldralös.

I oktober i fjol fick min svägerskas pappa veta att han hade obotlig cancer. I magen. Tio dagar senare fick hennes mamma veta att hon också hade obotlig cancer. I skelettet. Båda fick ett år, på sin höjd.

Läkaren sa att oddsen för att ett par ska få veta, så tätt inpå varandra, att de har så kort tid kvar och att båda har cancer, är mikroskopiska.

Ändå hände det.

I maj gick Maud bort.

Idag var det Gunnars tur.

Mina tankar är hos M med syskon, och hos alla andra som kände Maud och Gunnar väl. Jag träffade dem bara ett fåtal gånger, men kom att tycka om dem.

Vila i frid, kära ni.

Och låt M få lite sinnesro ikväll...