Arg och sur och grinig

Varför jag är så grinig och nere vet jag inte.

Men jag har en enorm lust att kasta nåt hårt på närmaste människa. Men det går ju inte, för den närmaste människan är den människa som minst av alla i världen just nu förtjänar att få något hårt kastat på sig.

Och det kan inte vara lätt att veta vad man ska säga för att muntra upp någon som inte ens vet själv vad hon vill höra. Veta vad man ska göra för en människa som inte ens själv vet vad som skulle kunna göra humöret något bättre.

Jag är verkligen ingen enkel människa att ha i sin bekantskapskrets.

Mycket komplicerad vissa stunder, om jag får säga det själv. Då förstår jag inte ens mig själv.

Det är så man får veta vilka som är ens vänner.

Det finns nämligen människor som stannar kvar ändå. Fastän man inte tar emot den hjälp som erbjuds. Hjälp av vänner man på grund av det lika gärna kunde förlora. Men de hänger kvar.

Till min oändliga lättnad.

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback