Björn Ranelid
Visst.
Han är lite rälig att lyssna på. Ganska långrandig och kan verka vara lite av en besserwisser. Men jag känner honom inte, så egentligen kan jag inte veta.
Hursomhelst så satt jag och Finaste med SVT Play framför oss igår och såg reprisen av Stjärnorna på slottet. Inget program jag ofta ser, men tittade för att Finaste gjorde det. Och blev väldigt berörd.
Av människors förmåga att kränka och såra varandra. Mobba, för en överläpp som inte växte som den skulle. Utan abnormt mycket. Överläppen blev ett trauma som var nära att kosta Ranelid livet. Så illa kränktes han. Kränks han. Fortfarande, fastän läppen är opererad och hur fin som helst. Det syns inte alls. Hans son ville byta efternamn, när skitungar i hans klass hängde upp bilder på Björn i klassrummet och hyllade Linda Skugges påhopp på denne helt oskyldige man.
Det är så jävla fegt. Att ge sig på en människa som inte kan rå för det, och som inte ens gjort något fel. Överhuvudtaget.
Jag har aldrig läst någon av Björn Ranelids böcker. Knappt lyssnat på honom, bara sett honom i På spåret, i stort sett. Men senaste avsnittet av Stjärnorna på slottet gjorde mig fruktansvärt berörd. Illa berörd. Människors ord kan såra. Även om de bara ska håna och vara ett skämt, om än ett elakt sådant. Bara för att man är berömd och hyllad och rolig, tror man sig ha rätt att leka med folks känslor. Ingen tar det på allvar. Tror man. Och om någon tar det på allvar gör man nya påhopp. Och nya. Och kränker.
Den som är helt utan skuld, varsågod att kasta den första stenen.
Han är lite rälig att lyssna på. Ganska långrandig och kan verka vara lite av en besserwisser. Men jag känner honom inte, så egentligen kan jag inte veta.
Hursomhelst så satt jag och Finaste med SVT Play framför oss igår och såg reprisen av Stjärnorna på slottet. Inget program jag ofta ser, men tittade för att Finaste gjorde det. Och blev väldigt berörd.
Av människors förmåga att kränka och såra varandra. Mobba, för en överläpp som inte växte som den skulle. Utan abnormt mycket. Överläppen blev ett trauma som var nära att kosta Ranelid livet. Så illa kränktes han. Kränks han. Fortfarande, fastän läppen är opererad och hur fin som helst. Det syns inte alls. Hans son ville byta efternamn, när skitungar i hans klass hängde upp bilder på Björn i klassrummet och hyllade Linda Skugges påhopp på denne helt oskyldige man.
Det är så jävla fegt. Att ge sig på en människa som inte kan rå för det, och som inte ens gjort något fel. Överhuvudtaget.
Jag har aldrig läst någon av Björn Ranelids böcker. Knappt lyssnat på honom, bara sett honom i På spåret, i stort sett. Men senaste avsnittet av Stjärnorna på slottet gjorde mig fruktansvärt berörd. Illa berörd. Människors ord kan såra. Även om de bara ska håna och vara ett skämt, om än ett elakt sådant. Bara för att man är berömd och hyllad och rolig, tror man sig ha rätt att leka med folks känslor. Ingen tar det på allvar. Tror man. Och om någon tar det på allvar gör man nya påhopp. Och nya. Och kränker.
Den som är helt utan skuld, varsågod att kasta den första stenen.
Kommentarer
Trackback