Defeated at last...

Fyra år

Oändligt många turer

En och samma cykel

Alla dessa uppförsbackar

Idag hände det. Den grymmaste backen, som jag aldrig klarat på silverpilen, oavsett fysisk form eller benstyrka. Idag hade jag Finastes cykel. Med växlar.

Det finns tre elaka backar sista biten mot Kronoparken. Den första. Monstret. Som alltid slutar med att jag får gå. Från mitten, om jag är som piggast. Den andra. Likadan som första. Fast hälften så lång. Går bra med lite energi och fart. Den tredje och sista ska man klara. Inte brant. Men lång.

Idag kom jag uppför mostret. Med Finastes cykel. Efter halva backen insåg jag vad jag höll på att klara. Mitt mål, under fyra år. Uppnått. Backen är besegrad. Inte nog med det. Jag tog de andra två med. De kändes visserligen som små kullar om man jämförde. Men ändå. Inte en enda avstigning på hela vägen. Alla gånger jag har cyklat denna tur. Och alltid fått kliva av för monsterbacken.

Hejja mig!

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback