Karlstad är på fötter igen
Helgen och måndagen var omtumlande för Karlstad. Jösses! Sånt liv det kan bli på folk!
Natten till lördag sprang en vattenledning läck. Nästan hela Karlstad samt hela Hammarö var utan vatten. Vi klarade oss. Finaste både duschade och rakade sig. Efter det ringde pappa och undrade hur det gick med vattnet. Först då fattade vi att det var något fel. Hursomhelst, vi skulle sjunga på Universitetet. Där uppe på Kronoparken har de eget vattentorn, så de skulle klara sig ett tag.
Strax före tre var vattenläckan redan ordnad (heder åt er som jobbade med den) men på grund av en massa grejer som eventuellt hade tagit sig ner i vattnet var det tvunget att kokas. Och som folk stönar! För att man måste koka lite vatten. Herregud. Det finns de som måste gå en mil, enkel väg, för att hämta en kopp med smutsigt vatten.
Vi bunkrade upp i kylen med kannor med kokt vatten. Diskade omvänt, fast det behövde vi bara en gång. Vi diskade i kranvatten och fyllde diskhon med kokt vatten för att skölja i. Utmärkt. En liten flaska vid handfatet på toaletten till tandborstning. Inget jobbigt alls.
I måndags lamslogs delar av Karlstad igen. Precis efter att vi fått veta att vattnet var rent och riskfritt. Då gick strömmen. Först på Rud. Som i sin tur slog ut Universitetet (tre kilometer bort, men alla andra klarade sig... hmm...). Så strax efter sju blev det mörkt i Aulan där vi övade med kören. Vi fick öva i nödbelysning. Ingen fara med oss. Bara att bita ihop och kunna utantill ;)
Hela Universitetet var kolsvart. I caféet fanns inga nödlampor. Så vi sjöng "Var inte rädd för mörkret" så att Wajlet inte skulle vara lika rädd ;)
Strax före nio kom strömmen tillbaka. Inga bekymmer med kyl och frys hemma heller. Spännande, sånt där, tycker jag.
Imorgon blir det jobb och Malung. Och på söndag blir det en väääldigt efterlängtad konsert!
Natten till lördag sprang en vattenledning läck. Nästan hela Karlstad samt hela Hammarö var utan vatten. Vi klarade oss. Finaste både duschade och rakade sig. Efter det ringde pappa och undrade hur det gick med vattnet. Först då fattade vi att det var något fel. Hursomhelst, vi skulle sjunga på Universitetet. Där uppe på Kronoparken har de eget vattentorn, så de skulle klara sig ett tag.
Strax före tre var vattenläckan redan ordnad (heder åt er som jobbade med den) men på grund av en massa grejer som eventuellt hade tagit sig ner i vattnet var det tvunget att kokas. Och som folk stönar! För att man måste koka lite vatten. Herregud. Det finns de som måste gå en mil, enkel väg, för att hämta en kopp med smutsigt vatten.
Vi bunkrade upp i kylen med kannor med kokt vatten. Diskade omvänt, fast det behövde vi bara en gång. Vi diskade i kranvatten och fyllde diskhon med kokt vatten för att skölja i. Utmärkt. En liten flaska vid handfatet på toaletten till tandborstning. Inget jobbigt alls.
I måndags lamslogs delar av Karlstad igen. Precis efter att vi fått veta att vattnet var rent och riskfritt. Då gick strömmen. Först på Rud. Som i sin tur slog ut Universitetet (tre kilometer bort, men alla andra klarade sig... hmm...). Så strax efter sju blev det mörkt i Aulan där vi övade med kören. Vi fick öva i nödbelysning. Ingen fara med oss. Bara att bita ihop och kunna utantill ;)
Hela Universitetet var kolsvart. I caféet fanns inga nödlampor. Så vi sjöng "Var inte rädd för mörkret" så att Wajlet inte skulle vara lika rädd ;)
Strax före nio kom strömmen tillbaka. Inga bekymmer med kyl och frys hemma heller. Spännande, sånt där, tycker jag.
Imorgon blir det jobb och Malung. Och på söndag blir det en väääldigt efterlängtad konsert!
Kommentarer
Trackback