Sjuk!

Såhär sjuk kan jag inte minnas att jag varit på riktigt länge. Vaknade igår med torr hals, vilket jag alltid gör, så jag drack ett glas vatten, vilket brukar hjälpa. Inte igår. Ner på stan, där jag hann in på Pressbyrån och köpte halstabletter. Hjälpte? Not.

Skulle ju på jobbintervju igår. Jag hoppas jag gjorde bättre intryck på dem än de på mig. Mycket litet ställe, där de trängt in oss åtta personer. Vi åtta fick fylla i en blankett. Sen drog de igång ett Power Point, direkt på datorn, ingen storbild där inte. Fort pratade han, han som presenterade. Sen slutade det med att vi satte oss på deras kontor, en och en, för "intervju". Och vilken intervju sen! Högst tre minuter per person. Och de gick mest igenom det papper man hade fyllt i. När han såg att jag håller på med trav, ställde han den fråga som engagerade honom mest i träffen med mig. Nämligen vilken betydelse kusken har för att det ska gå bra i ett travlopp. Som sagt, det var viktigaste frågan. Jag hoppas de inte ringer upp igen. Och gör de det så tror jag nästan att "något ska ha inträffat" så jag måste beklaga, men tacka nej. Jag får se. Sa ju att jobb är jobb, men ibland tvivlar jag.

Hursomhelst. Hem igen, med en hals som fortsatte svida. Och huvudet blev tungt. Ner till Kronoparken för invigning av Krondagen. Vi skulle sjunga med kören, jag skulle anföra. Först hitta rätt person, som talade om var vi skulle vara och att det var försenat med ungefär en kvart. Men vi fick ett rum att värma upp i, så det var inga problem. Sen gick vi ut igen, tio minuter innan den nyutsatta starten. Då fick vi veta att "vi har väntat på er, var har ni varit?". Men... det var ju försenat, sa du ju, tyckte jag. Och då fick jag ett "Eh, ja, just det". Och varför de hade väntat på oss, vet jag inte för det band som skulle spela hade fortfarande inte soundcheckat klart. Det gjorde de till slut, och vi fick komma upp på scenen. Med de mickar som var inställda efter keyboard, trumpet och trummor. Nice. Vet inte om vi hördes, men flickorna skötte sig bra och applåder fick vi. Två låtar, sen kunde vi hoppa av scenen och gå hem.

Mötte Finaste som varit i skolan, och vi promenerade tillsammans de tre kilometrarna. Och sen blev jag sjuk på riktigt. Sedan igår eftermiddag har huvudet varit tungt, kroppen öm och halsen torr och svidande. Vaknade tidigt idag och nu tycker jag mest synd om mig själv. Jag som aldrig har feber, stackars min kropp. Menmen, det ger sig väl. Förhoppningsvis är det sådär jättefort övergående, så jag kan spela innebandy imorgon.

Men det återstår att se.

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback