Det blev ju bra ändå

Innebandy ikväll. Vi blev bara sex personer, men löste det ändå. Vi delade av hallen på hälften och körde på snedden på den halva vi använde. Sen delade vi upp oss tre i varje lag, körde på tills ett lag gjort fem mål, och delade nytt. Och så höll vi på. Mycket kul! Och jag gjorde två och ett halvt mål (vilket är mycket för att vara jag, men sjukt lite på alla skott och målchanser jag hade). Två mål var direkt mina, det ena kanske var inne, det hann jag inte se, men hursomhelst så säkrade M målet genom att stoppa dit klubban i tid.

Helgen har varit jättetrevlig även i övrigt. Kaotiskt genrep i fredags, där allt som kunde gå fel rent tekniskt också gjorde det. Konserten däremot gick urbra. Trevlig sittning efteråt med. Och så har K varit här.

Enda abret i veckan var fredagen. Tvekade mycket på vilket färdsätt jag skulle ta till jobbet; skulle jag ta tåget och garanterat bli jättesen till genrepet efteråt, med risk att missa det helt, eller skulle jag ta bilen och riskera att halka fram? Gick upp vid fem för att eventuellt hinna ta tåget. Termometern visade på en plusgrad. Lite i mellanläge, alltså. Jag tog på mig jackan och gick ut och kände på backen. Jag halkade inte runt, och blev blöt om handen när jag kände mig fram. Beslutade alltså att sova en och en halv timme till och ta bilen.

Halv sju var det en minusgrad istället. Det hade blivit total isbana. Ringde jobber och sa att jag skulle få köra sakta, och eventuellt kunde bli sen, även om jag åkte i extra god tid. Rullade sakta iväg och kom upp i åttio på motorvägen. På hundravägen sen hamnade jag bakom en person som låg fint i sjuttio. Låg kvar eftersom jag tyckte det var klokt. Det verkade de flesta tycka, eftersom få körde om.

Mellan Kil och Högboda vr det katastrofväg. Grät nästan av rädsla när jag åkte fram. Men efter Högboda vände det och sista biten var det nästan bra väglag. Det tog mig en och en halv timme, en halvtimme mer än vanligt, men jag kom fram hel och hållen. Kan lugnt säga att inte ens den gången jag krockade, i den ögonblick jag insåg att det skulle smälla, var jag rädd. Nu var jag livrädd för första gången bakom ratten. Men det gick som sagt bra, och på hemvägen var det bara någon liten bit som inte såg helt okej ut.

Nu väntar duschen, sen lite mat innan det är läggdags.

Kommentarer
En som förlorad en vän i trafiken. säger:

Tänkte du på de andra i trafiken nångång? Vinterdäck?

2010-10-26 | 20:01:05

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback