Tar tag i det

kan man säga.

Jag har de senaste tio åren haft extremt svårt för att sjunga solo. Jag gör det. Ibland. Inte ofta. Men ibland. Och jag vantrivs ofta. Eller.

Inte vantrivs.

Men jag vill att det ska bli klart så jag får gå undan och samla mig från den press jag börjar känna flera timmar innan.

Oftast känns det så. Sen blandas det vid tillfällen med stolthet, om det handlar om bröllop till exempel. Ibland är det självvalt, och då kan jag se fram emot det, även om jag blir nervös.


Nu går jag kurs i det och förklarade för hela gruppen att jag var gråtfärdig av nervositet redan innan jag rest mig från stolen. De är fem stycken. Men det spelar ingen roll. Nervös är jag ändå.

Det kändes bra, dock. Fick mycket beröm för min textning och jag var nöjd med insatsen.

Så nu tar jag tag i problemet och gör det till ett icke existerande problem.

Och tack, Å, för "Kärlekens värld"!

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback