Riddag nummer två och tre
Natten mellan måndag och tisdag sov jag inte sådär värst bra. Antagligen för att det var ett nytt ställe, vi sov ju på gården där hästarna fanns. Men upp vid åtta ändå, och vid nio serverades en jättefrukost.
Tio samlades vi i stallet, och eftersom jiddret med vem som skulle ha vilken häst redan var avklarat, var det bara att stövla iväg och hämta dem. Jag hade ju fått byta Draumur mot en ny häst under måndagen, lille pigge Hektor fra Hejelte. Absolut minst, men helt klart snabbast. Vi kom bra överens och jag lärde mig snart vad jag kunde låta honom hållas med, och vad jag var tvungen att vara sträng med.
Under tisdagen red vi långa sträckor. Det blev många härliga galoppbackar, och eftersom min lille häst blev stressad bakom de andra som var något långsammare, blev jag ofta ivägsläppt ett par sekunder tidigare. En backe var särskilt lång, och jag och Hektor växlade mellan skritt, tölt och galopp. Trots att vi långa sträckor tog det jättesakta för att han skulle få pusta ut, var vi långt före de andra upp. Underbare lille killen!
Efter dessa idiotfärder var det dags för klättring. Jag sa det efter Irland, och nu säger jag det igen; tvivla aldrig på vad en häst kan göra! Det var upp och ner och stora stenar och trånga passager och så brant att jag själv hade tagit andra vägar, men för dessa djur var det som ingenting. Hektor tillochmed stannade med ena framhoven uppepå en halvmeterhög sten, andra hoven nedanför, och försökte äta! Att han stod lutad som en rutchkana framåt bekymrade honom inte något. Med mig på ryggen, dessutom!
Efter många timmar och två långa pauser, var vi framme vid värdparets fädbod, högt uppe på ett berg. Vi gjorde iordning hästarna och släppte ut dem och sen vart det en öl, ett glas vin, mat och prat och till sist sänggående.
Onsdag morgon vaknade vi relativt tidigt och vi var iväg redan kvart över tio. Det var i princip samma väg som dagen innan, med några små förändingar. Hektor var pigg och glad, det märktes att han var påväg hemåt.
Sista biten blev det långa skrittsträckor, och jag (som inte på något sätt kan någon "skolridning") försökte få Hektor att jobba lite i skritten. Han var jätteduktig, böjde på hela sig och det var en fröjd att känna det lilla muskelpaketet jobba. Mest imponerad var jag över att han fattade vad jag menade, jag som inte hade en aning om vad jag höll på med ;)
Med insida lår ömmande, satt vi till sist av hemma på gården, gjorde iordning hästar, gav dem mat och ett välförtjänt äpple, och släppte ut dem. Nu skulle de få två långa dagars vila. Jag klappade Hektor rejält. Jag hann verkligen bli förtjust i honom och hoppas få rida honom någon mer gång.
Draumur, som jag red en stund den första dagen
Bildbomb på Hektor:
Tio samlades vi i stallet, och eftersom jiddret med vem som skulle ha vilken häst redan var avklarat, var det bara att stövla iväg och hämta dem. Jag hade ju fått byta Draumur mot en ny häst under måndagen, lille pigge Hektor fra Hejelte. Absolut minst, men helt klart snabbast. Vi kom bra överens och jag lärde mig snart vad jag kunde låta honom hållas med, och vad jag var tvungen att vara sträng med.
Under tisdagen red vi långa sträckor. Det blev många härliga galoppbackar, och eftersom min lille häst blev stressad bakom de andra som var något långsammare, blev jag ofta ivägsläppt ett par sekunder tidigare. En backe var särskilt lång, och jag och Hektor växlade mellan skritt, tölt och galopp. Trots att vi långa sträckor tog det jättesakta för att han skulle få pusta ut, var vi långt före de andra upp. Underbare lille killen!
Efter dessa idiotfärder var det dags för klättring. Jag sa det efter Irland, och nu säger jag det igen; tvivla aldrig på vad en häst kan göra! Det var upp och ner och stora stenar och trånga passager och så brant att jag själv hade tagit andra vägar, men för dessa djur var det som ingenting. Hektor tillochmed stannade med ena framhoven uppepå en halvmeterhög sten, andra hoven nedanför, och försökte äta! Att han stod lutad som en rutchkana framåt bekymrade honom inte något. Med mig på ryggen, dessutom!
Efter många timmar och två långa pauser, var vi framme vid värdparets fädbod, högt uppe på ett berg. Vi gjorde iordning hästarna och släppte ut dem och sen vart det en öl, ett glas vin, mat och prat och till sist sänggående.
Onsdag morgon vaknade vi relativt tidigt och vi var iväg redan kvart över tio. Det var i princip samma väg som dagen innan, med några små förändingar. Hektor var pigg och glad, det märktes att han var påväg hemåt.
Sista biten blev det långa skrittsträckor, och jag (som inte på något sätt kan någon "skolridning") försökte få Hektor att jobba lite i skritten. Han var jätteduktig, böjde på hela sig och det var en fröjd att känna det lilla muskelpaketet jobba. Mest imponerad var jag över att han fattade vad jag menade, jag som inte hade en aning om vad jag höll på med ;)
Med insida lår ömmande, satt vi till sist av hemma på gården, gjorde iordning hästar, gav dem mat och ett välförtjänt äpple, och släppte ut dem. Nu skulle de få två långa dagars vila. Jag klappade Hektor rejält. Jag hann verkligen bli förtjust i honom och hoppas få rida honom någon mer gång.
Draumur, som jag red en stund den första dagen
Bildbomb på Hektor:
Kommentarer
Trackback