Nej, jag skäms inte

Jag är inte världens sämsta bloggare som inte har uppdaterat mina fiiinisar med det allra senaste.
 
Jag har helt enkelt skitit i att skriva något här under den senaste veckan och det står jag för. Inte ens tidsbrist kan jag skylla på.
 
Så.
 
Veckan som gått har varit bra. På riktigt bra. Nästan hela veckan, åtminstone.
 
I måndags hade jag en såndär löjligt bra dag, där lyckan i sig berodde på att jag var glad. Fattar ni? Alltså, ju gladare jag blev, desto gladare blev jag. Nej, jag skrev inte fel. Det ska vara så. Som en gladspiral.
Dessutom fick jag ett fint brev av en ännu finare människa och i det brevet fanns en liten tennbricka. Jag lovade mig själv att på ett eller annat sätt bära den varje dag och jag har redan börjat få till det med hur det ska gå till:
 
Jag började med att fästa två ringar och en liten karbinhake i brickan (det här är den mest rättvisande bilden av färgen på brickan):
 
Jag köpte en lång kedja och delade den i två delar. Den ena blev en halskedja (det bara gick inte att få till en bra bild på det):
 
Den andra blev ett armband:
 
Likaledes införskaffade jag läderband och gjorde hals- och armband:
 
 
Veckan fortsatte flyta. Tisdagen kändes bra rakt igenom. På onsdagen var det dags för luciatåg i Domkyrkan och bortsett från att jag kände hur hela lokalen snurrade stundvis, kändes det okej.
 
Under torsdagen var det såklart luciafirande på jobbet och alla skruttisar visade sig från sin absolut bästa sida. Alla föräldrar var imponerade av hur mycket jobb vi lagt ner och vi pedagoger var minst lika imponerade av barnens insats. På eftermiddagen var jag på möte och det gick hyggligt.
 
Fredagen var väl kanske den enda arbetsdagen som kändes... sådär. Lite låg var jag men jag fejkade mig igenom det och höll ihop det. På kvällen var vi ute vid Almars krog med en liten ensemble och vi sjöng för hundra totalt ointresserade människor. Vi skötte oss hursomhelst och vi får ju faktiskt betalt, resonerade vi.
 
Julbord med jobbet igår. Och det gick väl. Nästan. Jag var strategiskt placerad och även om tanken bakom min och andras placering var god, kändes det lite dumt. Jag dränkte sorgerna på Killingen sen ihop med A och vi fick mycket igenompratat.
 
Happhapp. Det var det det. Ikväll blir det BodyBalance. Tjohej!
 
 
 

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback