Maria P

JAG FÅR ÅKA OCH JOBBA I STOCKHOLM!

 

Jag hade tänkt vänta till eftermiddagen med att ringa chefen, för att ladda upp med lite energi. Kvart över åtta hade dock tre kollegor pushat mig och jag ringde redan på morgonen. Undrar hur det lät...:

 

Jo jag vill bara säga det medan jag har ångan uppe att jag vill verkligen jobba i Stockholm i oktober och om jag inte säger det nu så säger jag det aldrig och släpper fram nån annan bara för att vara snäll och då blir jag jättebesviken på mig själv och jag vill verkligen och jag har boende och snällasnällasnälla men det är ditt beslut och jag accepterar om nån annan är bättre lämpad men jag ville bara få ur mig det här och JAGVILL!

 

Chefen skrattade åt och med mig och sa att naturligtvis skulle jag få åka om jag så gärna ville. Jag la på luren och flög ut i hallen och rakt i famnen på A och bara jublade. Hon, stackarn, stod mitt uppe i en lämning av ett barn, vars mamma jag nog gav en smärre hjärtattack. Som tur är så är det en av våra mer "personliga" föräldrar som gärna frågar om oss och som verkligen gladdes för min skull.

 

Jag är så himla glad just nu. Har varit helt euforisk hela dagen. Fatta, vilken möjlighet! Två veckor att bara insupa inspiration, lära och läras, ta del av och delge. I blotta glädjen ställde jag mig och målade jobbets nya snickarbänk i rött. Blev mycket snyggt.

 

Energin vill aldrig ta slut. Åh, vad bra det känns! Jag har precis försökt göra av med litegrann på gymet, och nu väntar tisdagsmotion i spåret.

 

Tjohoooo!