Maria P

Dagens första julbord stundar, delvis med folk jag inte känner. Svärmor stöttar upp och lovar att ingen tittar snett eller dömer. Tackar, uppriktigt, för det. Jag tänker på att jag har träningsvärk i magen efter corepasset igår och på att jag är stel i benen efter tretton och en halv kilometers löpning idag. Jag lever på det.

 

Men.

 

Jag ska inte sticka under stol med att jag mådde bättre den gång då jag bytte tre bajsblöjor, två nedkissningar och en nedbajsning på jobbet, inom loppet av en timme. Illamåendet då var inte ens i närheten av nu, trots rinnande diaréer. Stressnivån är högre än någonsin; jag kan inte komma på en jobbsituation som gett mig högre puls. Inte ett träningspass som höjt adrenalinet till dessa nivåer.

 

Så är läget. Nu ska jag bara överleva.

 

Det går.