Stå hos mig när jag höjer hakan
Det sliter
Det sliter och det drar
Tankar som skaver, en underarm som svider
Ofullständig, otillräcklig, känslor som glider
Mår jag illa?
Är jag hungrig?
Är jag mätt?
Kan inte skilja, inget blir rätt
Kan inte skilja, inget blir rätt
Ofullständig, otillräcklig
Känsloliv på svaj
Behöver rätas upp
Allt är snett, jag är fel
När är det min tur att bli rätt och hel?
Skulden lyckas alltid vara min
Min, ingen annans
Jag är fel, jag felar igen
Det sliter och det drar
En kamp inombords
Två starka viljor
Två; min och Hans
Det suger inom
Det knycklar sig
En långsam, inåtsugande implosion
För Honom är den oviktig, min version
Han styr, ställer
Bestämmer
Jag knäböjer
Hukar mig, kryper
Ta mina händer, båda två
Res mig
Res mig upp igen
Stå hos mig när jag höjer hakan
Höjer den, lyfter blicken
Ser Honom i ögonen
Han vet vad som sker
Han vet vad som ska ske
Hans ilska vet inga gränser
Hans sjuka fantasier
Perversionen i det Han planerar
Det Han tänker göra om jag inte ångrar mig
Om jag inte säger stopp nu
Redan innan jag börjat
Jag vill inte ångra mig
Jag vill fullfölja det här
Han ska inte få vinna
Inte igen
Aldrig mer
Res mig
Stå hos mig
Kommentarer
du vet vem säger:
Jag står hos dig. Res dig nu och lyft ditt vackra huvud högt. Gå mot friheten!
Anja säger:
Sträck på dig, res dig upp o låt honom inte vinna! Du är perfekt som du är! <3 Vi har ett mål o vi gör resan tillsammans, eller hur? Kram
Trackback