Svar: Ja

Ni får bli oroliga. Ni får ställa oroliga frågor.

Ställ dem gärna till mig, dock. Via mail, ett telefonsamtal eller här. Jag svarar på det jag vill och kan och blir det för personligt här så mailar jag.

Jag ringer inte er. Jag kan inte veta när ni är beredda att höra.

För.

Ställer ni frågan, då vill ni veta. Ställer ni frågan så svarar jag med en motfråga: Är du säker på att du vill ha ett ärligt svar?

Om ni frågar som en ice breaker, då kan ni undvika att fråga.

Men som sagt. Fråga gärna. Fast då utgår jag från att ni vill veta.

Det är okej att bli orolig. Jag är inte på topp. Dock inte i bott heller.

Ni kan vara lugna. Om ni väljer att vara det. Jag håller ihop och lever vardagen som vanligt.

Men det är okej att fråga.
 
Mig.

Kommentarer
Maria Berdén säger:

Styrkekramar!
Har länge funderat på hur du mår, innerst inne, men inte vart speciellt orolig för du har finaste som stöttar upp dig. Dock tänker jag på dig ska du veta!
Vill du berätta får du, annars fortsätter jag att följa dig och ägna dig en tanke emellanåt.

Svar: Tack! =)
Maria P

2013-01-16 | 09:46:59
Bloggadress: http://omlivetochingetalls.blogspot.com
Frida säger:

Rakt, klockrent! Kanske ska sätta upp något likanande på min blogg, eller i pannan. Blir galen av allt prat bakom ryggen. Eller frågor till alla andra än den berör, mig. Känns lite dubbelt men kämpa på. Själv vet jag inte var jag står. Men jag andas fortfarande och det betyder kanske att man lever...men jag är inte så säker på att detta är ett liv längre. Kram

Svar: Du får hemskt gärna kopiera rakt av.

Oavsett hur du mår och hur värdelös du än känner dig så ska du veta att för mig är du en av världens mest betydelsefulla och värdefulla människor! Du är en enorm inspiration för mig. Vi tar oss ur det här tillsammans!

Och du...

En sekund i taget.
Maria P

2013-01-16 | 18:55:19

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback