Maria P

Idag har jag avverkat veckans ANDRA mil! Ni hör (läser), det låter ju helt absurt. Ändock är det sanning.

 

Här uppe på Rud finns ett jättefint spår på runt tre kilometer. Bitvis löper det ihop med ett annat spår, på en mil. Jag har ett oräkneligt antal gånger (ja alltså, jag har bott här i sju år, löptränat till och från i alla år, den stora majoriteten av alla löppass har utförts i Rudsspåret) sprungit förbi pilen med en grön kvadrat och siffrorna "10,0" där uppe, där vägen delar sig.

 

Just i den förgreningen av spåret löper alltså spåren isär igen, när den gröna milen (oj, där fick jag till det) varat i drygt tre kilometer.

 

Det jag (såklart) ville komma till var att just idag så har jag, för första gången på sju år, tagit cykeln ner till Färjestad och Tyrstugan, börjat löpa det gröna spåret och kämpat mig runt. Upp och ner och hit och dit gick det. Och det var hur fint som helst! Grönt och lummigt och ett jättefint spår. Är glad att jag faktiskt tog tag i det. Och nu vet jag ju att spåret går i mål på exakt samma ställe som det börjar på, så jag kan ju faktiskt värma upp via Rudsspåret ner till en av de platser där de löper samman och på så vis slippa krångla mig ner med cykeln.

 

På lördag blir det ännu en milrunda, och sen bara korta, lugna pass innan Karlstadsloppet om knappt två veckor.