Ont...
Jag. Har. Nackspärr.
Jag tror det beror på helgen. Vi hade ju underbart besök här i form av Finastes morbror, hans sambo och deras äldste, nio år. Vi hade verkligen jättetrevligt. Ingen ansträngning för att vara en bra värdinna så långt ögat nådde, och jag hade bra dagar. På riktigt. Så trevligt så.
Hursomhelst så fick de såklart låna vårt rum; dubbelsäng är trevligt att kunna erbjuda och till E fick vi in en madrass i samma rum. Så jag och Finaste tog gästrummet/-sängen. Gästsängen är bred, inget fel på den. Vi sov i den i över ett år innan vi fick dubbelsängen av Finastes snälla föräldrar. Men guuuuudars vad ovan jag var vid gästsängen! Det var längesen vi sov i den och det har satt sig i nacke och rygg. Jag kan ha överdrivit en del; ännu är det ingen fullt utvecklad nackspärr. Men på god väg. Usch och fy.
Annars? Jo. Magknip till tusen. Det påminner lite om magkatarr tror jag (för den som vet hur det ska kännas; jag är osäker). I lördags gick det och det medföljande illamåendet att skylla på bakfylla, men framåt söndag kväll var det svårt att fortsätta med det.
Uppkörd, brukar far min säga att han är. Kanske är det jag är?
Det re'r sig, som man säger.
God natt.
Kommentarer
Trackback