Välkommen
Det finns platser dit man alltid är välkommen. Hos mamma och pappa, såklart. Och hos Finastes föräldrar. Och ett gäng till.
Och så hos K, J och S. Jag har, på sju år, aldrig blivit nekad att komma in. Det är ett ställe där det aldrig känts konstigt att ens gå runt ensam och skrota. Fler gånger än jag kan räkna, har jag kommit upp dit, ingen hemma förutom tre glada hundar och fjorton skitiga boxar och jag har glatt tagit en grep och börjat skyffla. Idag när jag kom dit var de sådär bekymmerlöst hemmaklädda och tog sig direkt tid att slå igång kaffebryggaren. Ingen fråga om varför eller hur, utan bara gjorde. Samma allmänna snack som alltid. Samma åsikter om folk. Skvaller och skratt.
Som en bonusfamilj. Kravlös. Där känner jag mig alltid välkommen och omhändertagen. I sju år har jag kommit och gått som jag vill.
Ingen fråga om varför eller hur.
Kommentarer
Trackback