Ikväll är jag ensam
Var är den varma famnen när jag behöver den?
Ikväll är jag ensam, så påtagligt ensam. Hela dagen har känts ensam, avskärmad och bara fel. Jag är så otillräcklig, inget jag gör är ens okej och jag är fel, fel, fel. Var är de där ögonen som helar, gör mig hel? Rösten, famnen? Vem tinar upp mitt hjärta, vem förbarmar sig en dag som den här? Finns det ens någon som hör de tysta skriken? Ser rakt igenom den fasad jag kämpat för att bygga upp?
Jag lärde mig en gång att skrika tyst. Och det blev bara tystare och tystare tills ingen hörde. Bara den som verkligen lyssnade, visste vad man ska lyssna efter.
...according to these scales
I am heavy
but I feel frail...
Jag springer på ett löpband. Springer, springer och springer. Stannar, är trött, alldeles slut. Krafter som ebbat ut och först när jag inser hur trött jag blivit, inser jag också att jag inte kommit en enda millimeter framåt. Jag är helt slut, helt kraftlös, orkeslös men jag har inte kommit någonvart. Jag trodde jag tagit mig framåt, vidare, uppåt men jag är kvar där jag var.
Idag är jag otillräcklig. Ofullständig. Trasig, överallt. Vad som än har hänt, om något ens har hänt, så var det mitt fel, bara mitt, ingen annans. Jag är så ensam i det här, så fruktansvärt ensam. Ingen vill förstå, ingen hör. Fullt upp med sitt, det har vi alla. Och jag är så trött på uppmärksamheten, på oron men jag vill ha stödet och jag får inte ihop ekvationen. Jag vill inte släppa in, för när en efter en går, då blir jag ensam kvar och då gör det ännu ondare.
Varje minut av ensamhet ikväll blir bara svartare än den föregående. Hjärtat spricker och blöder sådär som det gör. Sådär som det gör bara när jag är ensam. Sådär som det gör när världen svartnar.
Idag är jag fel. Hela mitt jag är ett enda misslyckande.
Var är ögonen som ser? Ögonen som ser rakt igenom vilken fasad, vilken jävla dumhet, som helst? Var är de? Var är den där rösten som bara bryr sig? Som bryr sig, fast utan ord? Som inga ord behöver, för man bara vet. Rösten som är lika tyst som skriken som gror djupt inom mig?
Ikväll är jag ensam, och så fruktansvärt behövande. Tröjan, den som hängt bland varma, blöta, dreglande hundar, som stinker av den ljuvliga doften av de finaste hundarna i världen, den borrar jag in näsan i ikväll. Tröjan som doftar trygghet, stinker av hundar som torkat i en varm hall över natten. Den får bli min trygghet, doftar av Ett Andra Hem.
Låt mig somna en stund. Jag ber en hopplös bön. Bara låt mig somna. Låt mig få en bättre morgondag.
Kommentarer
du vet vem säger:
Stopp! Maria, kom tillbaks! För mig är du aldrig fel. Alltid rätt, rätt, rätt. Och jag vet att du är det för så många mer än du själv tror.
Glöm inte att om du någonsin tvekar på din betydelse kan du läsa det om och om igen: Du gör skillnad i våra liv varje dag. Tack för att du är just du. Var aldrig någon annan. För vi vill inte mista Vår Maria.
Så: Stopp! Kom tillbaks. Andas in. Och sedan, sov gott. I morgon är en ny dag och du kommer återigen att göra skillnad i många människors liv, inte genom att prestera. Bara genom att VARA vår Maria.
Vila nu. Du är älskad!
Anonym säger:
Love ya! <3
Trackback