Jag tappar mig

Typisk gråten-i-halsen-dag. Känner mig allmänt i vägen och jag misslyckas med allt. Fejkar mig igenom allt. Biter ihop.
 
Jag tappar mig. Känslan blir alltmer påtaglig. Vilse, borttappad. Snart behövs en skallgångskedja, för jag orkar inte leta mig tillbaka på egen hand.
 
Jag har klarat mig från sammanbrott. Men jag vet inte hur länge jag kan hålla uppe garden. Snart faller den.
 
Och då blir jag vilse på riktigt.
 
Vem hjälper mig att leta?

Kommentarer
Du vet vem säger:

Jag tänker på dig och vill gärna vara med i skallgångskedjan och hjälpa dig leta! Var börjar vi? I musiken? Kärleken till barnen? Jag ser dig! Jag tycker om dig! Kom tillbaks! Kram

2013-11-20 | 23:00:56

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback