Maria P

Du är en av mina käraste vänner. Jag litar på dig, jag skulle anförtro dig med mitt liv.

 

Jag har aldrig, aldrig ljugit för dig.

 

Så när den indirekta frågan kom, blev jag helt ställd. Chocken var fruktansvärd och ångestattacken kom som ett brev på posten.

 

"Litar inte du på mig?"

 

Det krävde uppladdning och mod av mig att våga ställa den frågan. Timmar av tankar, men när tillfället väl kom, var det bara att sluta tänka. Bara släppa taget.

 

Jag är glad att jag tog tillfället. Vi har pratat. Inte klart, men pratat. Och jag förstår dig. Jag gör verkligen det och oro och frustration gör mycket med en människa.

 

Men frågan gjorde mig ledsen. Jag vill inte att du någonsin misstror mig så igen.

 

För jag har aldrig, aldrig ljugit för dig.