Bara ett kort sms

Tisdagkväll, som bara blir senare och mörkare och kallare. Bussen är försenad. Så gruvligt försenad. Köer, trasiga rödljus, trafik. Jag vill hem, jag fryser.
 
Så gruvligt försenad.
 
Mörkret faller, kylan tilltar. Bussen kommer. Så gruvligt försenad.
 
Sakta, sakta rullar vi. Rullar, stannar, rullar, stannar. Stannar, stannar, stannar. Det blir bara mörkare utanför.
 
Jag måste springa idag. Igen. Måste. Det är ett ord jag sällan använder, men ikväll måste jag. Och jag är så mörkrädd. Och jag vet det. Men djävulen pockar på min uppmärksamhet och fortsätter förklara att ikväll måste jag ut. Måste. Annars blir det ingen middag. Ingen sömn. Jag försöker förklara att jag inte vågar. Och jag försöker blidka med lopp och med måndagens, gårdagens träningspass. Bara en vilodag hade jag efter loppet. Jag tränade ju igår
 
Han hånskrattar åt mina fåfänga försök att värja mig. Jag försöker. Jag har ont i vaden, och det påpekar jag. Men Han fortsätter hånle, hånskratta och Hans ihåliga, gälla skratt ekar i mitt huvud. Han hånler och börjar räkna. Iskallt kalkylera. Och jag vet att Han har rätt. Siffrorna ljuger inte. Och i den nästintill stillastående bussen börjar jag känna instängdhet. Trängsel. Det sliter, sliter och drar och jag är nära gråten, för jag håller på att förlora. Igen.
 
Bara ett kort sms. Hon är bara ett kort sms bort. Hon svarar direkt. Underbara, fina. Bara ett kort sms bort, men ändå så långt ifrån. Och hon följer mig hem i mörkret, med sms som innehåller vardag. Så långt ifrån, men ändå bara ett kort sms bort
 
Det blir ingen vilodag. Jag måste springa. Men någon vet om min ångest och det gör den lättare att bära. Fina, underbara A har följt mig hem på oupplysta grusvägar. Med sms som innehåller vardag.
 
Bara ett kort sms bort.

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback