Maria P

I den stora sorgens famn finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram ut ur evighetens natt
Och i solens första strålar
Flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar
Till en tross mellan oss, så vi når varandra

  I den hårda tidens brus finns det skrik som ingen hör
Allt försvinner i ett sus, som när vinden sakta dör
Alla tårarna har torkat
Till kristaller på min kind
Jag har ropat allt jag orkat
Allt jag orkat
Efter Dig. Hör Du mig? Kan vi nå varandra?

  I den långa vinterns spår trampas frusna blommor ner
Och där ensamheten går biter kylan alltid mer
Ändå har jag aldrig tvekat
Mellan mörker eller ljus
För när månens skära bleknat
Har allt pekat
Åt ditt håll, och från mitt håll, kan vi nå varandra