...sen kastade det sig över mig och ikväll var jag inte redo...
Han kom.
Jag hade en bra dag på jobbet, en fin inledning på kvällen. Allt kändes bra, och sen kastade det sig över mig och ikväll var jag inte redo, inte alls beredd på när Han skulle komma fram. Inte med så mycket som en diskret knackning förvarnade Han, utan Han klev rakt in och vände hela min kväll uppochner.
Ikväll kan jag inte tro Dina ord, ikväll är de betydelselösa. Inget av det Du skriver känns sant, känns som mitt. Ikväll vill jag hålla alla på avstånd. Ingen får se mig såhär.
Idag var en såndär dag då det flöt, var fint. Fast någonstans, inom, växte det där tvivlet jag bär på. Tankarna om att jag är ett enda stort hittepå. Det var en såndär dag då folk ser ut att tro att jag bara fiskat efter uppmärksamhet hela tiden. En såndär dag, då jag tror det själv. Som om inget, fram till nu, varit på riktigt.
Men sen kom Han, Han kom och drog mig ner på jorden igen.
Dina ord får inte fäste ikväll och jag känner mig så otacksam och bortskämd. Jag vill så gärna tro allt Du säger, alla ord Du skickar, men just ikväll flyger de förbi mig, landar ingenstans utan blåser bort, iväg över taken och bort över skogen. Bort, bort, begravs under snötäcket som blir tjockare och kallare. Jag kallnar, jag också och hur jag än försöker undvika det, blir någon lidande.
Jag var inte redo ikväll.
Kommentarer
Trackback