Snörvlar
Fyförfanken.
Jag snörvlar och hostar. Förkylningen har lämnat halsen, men näsan är igenkorkad och luftrören rosslar. Inte så det känns otäckt, mer att jag retar mig på det.
Efter dagens fyra pass på gymet (varav ett lugnt, styrkebaserat CoreBollpass och ett stretchpass), känner jag mig dock lite piggare (hur nu det kan vara möjligt?). Kanske kan en bidragande faktor vara att jag faktiskt lyckades få sova en halvtimme mellan jobb och träning?
Min vinter-/ förkylnings-/ febertorra, arma lekamen har fått en rejäl dos av insmörjning nu efter duschen; ansiktet vilar bakom ett lager hydrokortisonsalva, läpparna är gôtt kletiga av mitt favoritcerat från Oriflame (vilket jag fick i min goodiebag efter ToppLoppet), fötterna är ingnodda med fotsalva och myser nu i stumpor och mockasiner och händerna har även de fått en dos hydrokortison. Så ja, lite träning och kroppsvård har fått fart på mig igen.
Nu ska jag ringa E. Det känns bra.
Förresten. Vilken nivå ligger den kollegiala jargongen på, om man efter bara en blick, vågar fråga sin kollega om hon har ägglossning (och man dessutom visar sig ha rätt)? Jaja, skönt att vi inte är blyga för varandra.
Kommentarer
Trackback