En annan favorit
Den här kunde Göran Samuelsson ha diktat till mig. Så känns det. En uppmaning om att leva. Inte bara hålla sig vid liv. Men jag tar inte mig själv på så stort allvar. Såklart är den till alla. Alla som vill. Alltså, även till mig.
Så magiskt, att vissa kan bädda in tankar, sanningar och uppmaningar, i så många vackra ord. Utan att det blir falskt eller tillkämpat.
Jag berömde Göran igår, för alla vackra texter han skriver. Han log lite snett med sitt överbett och sa att Det är ju det jag gör. Jag sa att Jo, fast alla som skriver texter, har inte talang för det. Då log han igen. Tog mig lite lätt på axeln och sa Tack, innan han fortsatte rulla sladdar.
Lägg ett stort och ödmjukt ord
på kudden där du låg
Kliv upp och möt ditt stolta vackra du
Tänk en stilig tanke
om nåt fint – och kom ihåg:
Det finns en tid och denna tid är nu
Ta ett steg ur skuggan
ut till solens trottoar
och märk hur ljuset väcker livets sång
Se på maskrosblomman
så gul, men nyss hon var
helt täckt av asfalt, grus och grå betong
Döden står och lurar
bakom varje gatas hörn
jag vet, för jag har mött hans mörka blick
Han smyger kring i skuggorna
som en stor och ruggig björn
och räknar varje klockslags tick-tack-tick
Men ännu rinner sanden
i det timglas som du bär
och ännu brinner lågan ganska klar
Låt den aldrig slockna
i nån sorts förgrämd misär
för den lågan är den enda som du har
Döden står och lurar
bakom varje gatas hörn
jag vet, för jag har mött hans mörka blick
Han smyger kring i skuggorna
som en stor och ruggig björn
och räknar varje klockslags tick-tack-tick
Lägg ett stort och ödmjukt ord
på kudden där du låg
Kliv upp och möt ditt stolta vackra du
Tänk en stilig tanke
om nåt fint – och kom ihåg:
Det finns en tid och denna tid är nu
Kommentarer
Trackback