Maria P

Ja, jag säger då det... Imorgon kommer jag ha träningsvärk, den saken är säker.

 

Löpgruppen idag ägnades (efter min uppvärmning dit, vilken var runt två och en halv kilometer och sen gemensam uppvärmning på närmare två kilometer) åt dels intervaller i lätt uppförslut, med aktiv vila (=jogg) emellan, dels löpskolning i uppförsbacke. Och. Då. Menar. Jag. Backe.

 

Först skulle vi köra ett stegringslopp uppför. Ett stegringslopp innebär att man börjar sakta, och sen ökar och ökar tills man är nära maxfart. Och detta skulle vi göra uppför. Två gånger. Efter lite höga knän (uppför), avslutade vi med djupa benböj, uppför backen. Jävlarimig, vad det brände i lår och rumpa de sista metrarna. Och ja, sen skulle vi ju tillbaka till startplatsen, och sen skulle jag hem, vilket i sig innebar ytterligare totalt fyra och en halv kilometer.

 

I övrigt en hygglig dag. Istället för att slappa i personalrummet i tjugo minuter och sen gå två kilometer till bussen, satte jag fart och gick drygt tre och en halv kilometer, alltså ytterligare en hållplats. Jag var med andra ord en bra bit upp på "Sextioettan" innan jag stannade. Skön promenad med bra musik, ska helt klart få bli en tisdagsvana.

 

Imorgon blir det nog cykel till jobbet. Det var bra längesen nu, och vägarna bör vara någotsånär isfria, tycker jag. Till saken hör, att jag kommer få cykla hemifrån ungefär samma tid, oavsett om jag ska cykla till jobbet eller bara ner till bussen. Samma sak på hemvägen; att vänta på bussen, ta den hem till stan och sen cykla därifrån och hem, tar lika lång tid som den dryga två mil långa cykelturen.

 

Så får det nog bli. Om jag inte ångrar mig imorgonbitti.