Jag är så trött på meningslösheten som drabbar
"Det blir en lång och krokig väg, men fullt framkomlig." sa en klok person nyligen... En klok person som vet att det finns saker som hjälper, någon som hör och ser!
Samtidigt är det kanske okej att inte alltid kämpa, att spara på krafterna - även om det betyder att meningslösheten får lite utrymme en dag? Så länge det bara är en känsla, en tanke, kan den inte skada dig, inte på riktigt.
Du kan fortfarande ta dig upp, men du måste kanske vänta ut mattheten först, andas dig igenom tyngdkänslan. Bara överleva - för att sedan orka leva.
Låt det inte ta för lång tid bara! Be om hjälp igen - kräv hjälp igen. Man måste inte vara ensam.
Kram
Jag hör dig, jag ser sig och jag drar i repet nu! Du är inte ensam, aldrig ensam, jag är kvar jag lovar! Värdefull, värdefull, värdefull! Ingen plutt.
Kram
Älskade vän!
Fina vänner ska man vara rädd om så därför min vän kommer jag aldrig släppa repet och lämna dig ensam! Vi tar oss igenom bra och dåliga dagar tillsammans. "Bara ett samtal bort" eller hur? Stor kram!!