Jag är så trött på meningslösheten som drabbar

Idag har Han övertaget. Jag vill, jag försöker, jag lovar att jag försöker, men har inte en chans. Någon jävel där ovanför lossade på repet, jag gled ner flera meter i hålet och ingen stod där och satte stopp. Och jag orkar inte klättra; mina händer är alldeles valkiga och jag har fått brännskador på fingrarna. Mina naglar har spruckit och gått av efter mina fåfänga försök att klättra utan rep. Min röst är för svag för att ropa på hjälp och ändå hör jag stegen när människor passerar där ovanför. Jag hör att de går förbi, och de pratar och skrattar och ingen vill titta ner i det avgrundsdjupa hål som någon grävt. Ingen vill följa repet med blicken och ingen vet hur en gör för att lyssna efter mina tysta skrik.
 
Mina armar är trötta och benen bär inte. Kroppen kollapsar och snart orkar jag inte hålla kvar. Jag måste låta ben och armar turas om att vara kraften som håller mig kvar i repet, men greppet blir allt lösare och jag skakar av matthet. 
 
Jag är så trött på meningslösheten som drabbar och idag tyngs jag av känslan att inget hjälper. Känslan av att ingen hör och ser.
 
Idag har Han övertaget. Och jag orkar inte kämpa mot Honom, inte idag.
 
Hjälp?

Kommentarer
Liselotte säger:

"Det blir en lång och krokig väg, men fullt framkomlig." sa en klok person nyligen... En klok person som vet att det finns saker som hjälper, någon som hör och ser!

Samtidigt är det kanske okej att inte alltid kämpa, att spara på krafterna - även om det betyder att meningslösheten får lite utrymme en dag? Så länge det bara är en känsla, en tanke, kan den inte skada dig, inte på riktigt.

Du kan fortfarande ta dig upp, men du måste kanske vänta ut mattheten först, andas dig igenom tyngdkänslan. Bara överleva - för att sedan orka leva.

Låt det inte ta för lång tid bara! Be om hjälp igen - kräv hjälp igen. Man måste inte vara ensam.

Kram

2014-05-07 | 09:19:36
Bloggadress: http://liselotte.livskick.nu
Du vet vem säger:

Jag hör dig, jag ser sig och jag drar i repet nu! Du är inte ensam, aldrig ensam, jag är kvar jag lovar! Värdefull, värdefull, värdefull! Ingen plutt.
Kram

2014-05-07 | 10:42:31
Anja säger:

Älskade vän!
Fina vänner ska man vara rädd om så därför min vän kommer jag aldrig släppa repet och lämna dig ensam! Vi tar oss igenom bra och dåliga dagar tillsammans. "Bara ett samtal bort" eller hur? Stor kram!!

2014-05-07 | 20:05:50

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback