Vi måste tro att vi är mer än så.
Idag blev jag lite irriterad, sådär. Ämnet kom upp, om att 5:2 ska vara bra. Någon hade hört det.
Javisst, svarade jag, otrooligt effektivt för att trigga igång osunda mattankar och störtda ätbeteenden; skippa maten då och då, svinbra, nu har jag en ursäkt! Det här har Liselotte nyss skrivit om, och hon gör det så bra.
Jag sa så, men ändå fortsatte diskussionen. Folk höll med, men verkade ändå inte ha hört vad jag försökte förmedla. Så jag gömde mig bakom telefonen. Jag var för arg för att det skulle ha blivit bra.
Det kommenterades om stoora kroppar. Om hur bra en kan känna sig, hur bra självförtroende en får av att se personer som är större, fysiskt alltså, än en själv.
Jag var nära att skrika rakt ut, men det gör en ju inte.
Underbara Johanna har skrivit om det, så många gånger. Det här, att vi... kanske bara skulle låta kroppar vara? Helt låta bli att döma, både andras kroppar, och våra egna. Skit i om någon gått upp eller ner i vikt, väger mer eller mindre än du, är längre eller kortare, saknar en tå... Bara se förbi det.
I vårt västerländska samhälle har vi, förvisso, lärt oss att kroppar är viktiga. Kroppar. Inte människor, personer, personligheter. Så jag förstår att det är svårt. Vet att det är svårt. Herreminget, jag är inte mer än människa, barn av min tid, själv. Men försök börja någonstans. Stoppa tanken, innan den blivit hel. Lägg inte värdet hos en människa, i kroppen. Vi måste tro att vi är mer än så.
Kommentarer
Johanna säger:
Kloka ord fina du!!
Svar:
Maria P
EnAnonym säger:
Tänk att just det uttalandet har jag gjort ett antal gånger och det är få saker som provocerar mer har jag märkt. Folk jag pratat med gör i princip vad som helst för att försvara rätten att döma och bedöma andra personer och deras kroppar. Fast de säger det inte rakt ut, utan försöker slingra sig runt det genom att linda in det i bomull och tro att det inte lyser igenom.
Bra skrivet!
Svar:
Maria P
Trackback