Anmäld

Igår gjorde jag slag i saken och anmälde mig till Ismilen. Efter jogginturen nerför Billingen (åtta kilometer på femtio minuter, vilket ger en snitthastighet på över nio kilometer i timmen) bestämde jag mig. Nu vet jag att jag kan löpa långt med isbroddar och att jag kan, ja, löpa långt. Det var sjukt längesen jag gjorde ett långpass så det var skönt att få den insikten.
 
Så:
 
 
Nämnde jag förresten att jag, precis som i fjol, fick presentkort på Karlstadsloppet av Finaste? Nu har jag alltså tre lopp att sikta mot i vinter/vår/försommar; Ismilen den 19 januari, VårRuset den 16 maj och Karlstadsloppet den 15 juni. Nej, jag ser inte loppen på något vis som tävling; jag har självinsikt nog att vara nöjd om jag faktiskt ställer upp i alla tre och slipper sjukdom och skador.
 
Taggad? OM!

Ransätershelg

Tröttaste Ransätershelgen sen jag började hänga där uppe för fem år sen.

Vi anlände i fredags och tog en tur till stämman. Såg ett par sköna band och köpte skivor. Vi var väl tillbaka i K:s stuga vid midnatt och kom i säng runt två.

Jag lyckades vakna och vara sjukt toanödig redan vid sju. Bestämde mig för att ta dagens joggingtur redan då, när jag ändå var uppe. Sista milen innan själva Karlstadsloppet på lördag. Det gick hur fint som helst och det känns bra för psyket att klara milen någon annanstans än hemma i spåret. Då slipper jag tänka att "hur ska detta gå, jag klarar ju tre varv i spåret, bara för att jag vet att jag gjort det förr".

Efter joggingen duschade jag i trädgårdsslangen (fruktansvärt, fruktansvärt kallt) och la mig sen och löste korsord och slumrade till och från i ett par timmar, tills K vaknade. Vi åt en trevlig långfrukost och begav oss sen mot Ransäter och stämman igen.

Fler sköna band, trevligt sällskap och en massa schottis. Den här stämman innehöll allt jag kan begära och vid ett på natten satte vi oss i bilen och åkte tillbaka till stugan. Vid tre sa vi godnatt, efter en massa prat, kex, ost och likör.

Idag sov jag till halv tio och strax därefter vaknade K. Ännu en långfrukost och lite städ innan vi till sist styrde hemåt. Är sjukt trött efter för lite sömn och för mycket dans men det är inget som inte en ordentlig natts sömn kan råda bot på.


Bibbiskor


Lovisa Liljeberg Trio


Sven Ljungberg och Andreas Ralsgård


Karlstads Spelfôlk (med en del kompisar till mig)


Allspel i Gropa


Releasekonsert med Strömgubben (i mitten) med vänner (de andra)


Releasekonsert med Lyy


Releasekonsert med Triller

Stöööööön

Igår slog jag ett nytt personbästa. I distans.

Efter att ha joggat som mest en mil innan, smällde jag nu till med dryga tolv kilometer i ett svep. Jag var gôtt trött efteråt, vill jag lova. Knäna var sega, men det får de lov att vara när man helt plötsligt utan förvarning ökar på distansen med nästan trettio procent.

Imorgon blir det max två varv i spåret här hemma. På lördag blir det jogging kring K:s stuga i Deje, sen blir det korta distanser måndag och tisdag. På torsdag eller fredag nästa vecka tar jag en kort sväng i Axvall och lördagen efter det blir det Karlstadsloppet. Känner mig grymt taggad nu när jag vet att distansen är löpt med råge.

Smile - It makes people wonder what you're up to

Är sådär allmänt nöjd och belåten som man blir sådär ibland. Vet inte på rak arm vad det beror på, men bra känns det.

Vi har haft en bra eftermiddag och fått mycket uträttat. Jag hämtade Finaste vid halv fyra, varpå det direkt bar iväg till polishuset för att ansöka om pass. Kort väntetid, så bara en stund senare var vi påväg till Bergvik där vi handlade mat och en grillpanna. Nästan direkt när vi kom hem, drog jag på mig joggingkläderna och hade tänkt ta ett varv i spåret.

Det kändes löjligt lätt.

Så det blev tre.

Enligt tidigare mätningar ger det niotusenåttahundra meter. Alltså knappt en mil. Är lite stum i låren, trött i fötterna (tro sjutton det; alla mina kilon gånger en komplicerad ekvation vilket ger en stor belastning - i en timmes tid) och har lätt ryggont (vilket jag hade redan innan), men lungorna och luftrören känns som de ska, vilket är viktigast för mig.

Kalrstadsloppet känns plötsligt fullt möjligt.

Etapp ett - klart!

Så var VårRuset avklarat. En liten försämring från ifjol; tog mig runt på 32,30 jämfört med förra årets 31, men med tanke på den mer eller mindre obefintliga löpträningen i vår så är jag helnöjd. Sen har jag även med i beräkningen att första femhundra meterna bestod av idel blockeringar i form av gående folk (trots att de uppmanar gående att starta längre bak) och mindre insjöar till vattenpölar. Det var alltså en hel del gående precis i början, men sen höll jag ett fast och bra tempo. Känns bra i hela kroppen nu, och jag är nöjd att jag tog mig runt trots hällande regn och total omotivation.

Nu: DUSCH!

Glad överraskning

Ja, det var faktiskt helt oväntat.

Jag är sedan ett par, tre månader tillbaka anmäld till Karlstadsloppet. Det går av stapeln 16 juni. En mil är det.

Allteftersom tiden gått har panikkänslorna börjat krypa sig på. Jag har nämligen inte tagit ett enda vettigt löpsteg på hela året.

Fram tills idag.

Jag ställde mig på löpbandet på gymet, och kämpade mig igenom fyra kilometer. Okej, det tog trettiosju minuter, men det är inte det som räknas för mig just nu. Bara det att jag faktiskt klarade nästan halva distansen sågott som otränad, överraskade mig väldigt positivt. Jag har redan ställt in mig på att jogga distansen, inte springa.

Nu har jag precis dessutom anmält mig till Vårruset. Jag har dragit på det, eftersom jag inte trott att det skulle vara möjligt. Men nu känns även det överkomligt, så med en dag tillgodo betalade jag idag den knappa tvåhundringen. Nu är det bara att hoppas på att jag får vara frisk, så ska nog årets träningsmål snart vara i hamn.


Just det.

Jag orkade ett 3x12pass på styrkemaskinerna efteråt också. Höjde tillochmed flera vikter.

Det känns bra nu.

Nyare inlägg