Ett nu av lycka och minnen.

Kroppen är så full av fina minnen. Att välja ut ett, det bästa minnet, kommer vara omöjligt.
 
Var det när vi vaknade, och insåg att dagen är här? Eller var det när vi gick in på Nya Drakes Blommor och hämtade buketten (och samtidigt fick en liten chokladstrut från Åre Chokladfabrik)? Var det att göra sig iordning, och stå bredvid varandra framför hallspegeln (första gången inför Finaste med klänningen på)? Var den bästa stunden den, när J och J kom och vi åkte iväg och jagade fotoplatser? Var fotograferingen det bästa; det episka kortet på mig när jag sitter med benen i kors på pakethållaren på Ts rostiga, punkterade gamla tjugotalscykel, ätandes en banan och med bubbel i handen medan Finaste låtsas pumpa bakdäcket? Eller hade vi det som bäst när jag, Finaste, J och J mellanlandade hos oss mellan fotografering och vigsel och satt, bröllopsklara allihop, och åt frallor och kanelbullar? Kanske njöt jag som mest av att fnissande av nervositet huka mig i baksätet av Js bil, medan vi väntade på att tiden skulle gå så vi fick gå in i kyrkan, samtidigt som vi såg människor vi älskar anlända och jag med en lyckoklump i halsen stammade fram till Finaste att "De är här, titta, där är de!"? Var det det bästa, när vi väntade i vapenhuset, och sen hörde S ta de första tonerna med fiolen? Eller när dörrarna öppnades och vi mötte allas blickar? Var musiken det bästa? Alla psalmer, körsången (Kammarkörens blickar och leenden och sångtrions perfekt avvägda stämmor), marscherna, att få skrida ut till Kammarkörens mäktiga toner? Eller att jag, när jag kort vände mig om, fick se S och E stå med armarna om varandra snett bakom Finaste, med S hårt hållandes i min bukett? Vigseltalet? Tiden som kommer är er? Det faktum att folk hade med sig barnen? Stunden efteråt, med kramar och skratt? Middagen, med familjerna? Att dödströtta åka taxi hem, tvätta av oss, stupa i säng och sen ändå inte kunna somna för att huvudet är fyllt av intryck och tankar och magen är fylld av skratt? Alla sms? Alla kommentarer på instagram och twitter? Att vakna igår? Att kunna duscha, utan att behöva ta av mig förlovningsringen (ett par nummer för stor; och den åker alltid av när jag är blöt så jag har aldrig duschat med den), för att en annan ring sitter utanpå och håller den kvar?
 
Vad jag vet, är att mitt leende inte gick att sudda ut. Långt in i själen kändes det. Skrattet bubblade, bubblar än, när jag tänker tillbaka. Jag ler. Jag vandrar, tryggt, kring i ett nu av lycka och minnen. 

Älskade...

 
Hade jag inte dig, så hade jag intet på jorden
Tom blev min levnadsstig och tomma blevo orden
 
Och hade jag inte dig, så hade jag intet i världen
Intet som hjälpte mig tillrätta på färden 
 
Och hade jag inte dig, så hade jag intet i livet
Trofast och innerlig; av dig allt gott blev givet 
 
Ja, hade jag inte dig, så hade jag intet att minnas
När andra världar öppnar sig, där ödets trådar tvinnas 

Som julafton när en var barn

Den där känslan från när en var liten. Natten innan julafton.
 
Jag är dödstrött och behöver sova och det blir morgondag fortare om jag somnar men jag är för pirrig för att ha en chans att somna.
 
Så känns det i kroppen. En barnslig och pirrande känsla. En bra känsla.
 
Imorgon kommer vi stupa i säng istället. Men inte heller då kommer vi somna. För vi kommer vara sådär fnittriga och övertrötta. Som efter julafton när en var barn.
 
Jag kommer vara trött på måndag. Men lycklig. 
 
Och gift 

Rosé

Vi tar ett glas rosé här. Firar kärleken. 💒
 
 

Espresso House

In på Espresso House för att slå ihjäl tiden och vem springer vi på där, om inte min nederländska väninna A och hennes man, som är här för bröllopet? Superkul att catcha up och dricka kaffe. Blir ju inte jättemycket egentid med just dem, så att bara råka på dem såhär (vad är oddsen?) blev ju helrätt. 
 
 

Dagen-före-fika

Idag bjuds kollegorna på Pinocchio-/ Glömminge-/ Herrgårds-/ Brittatårta, med hallongrädde mellan lagren, och grädde, hallon och chokladströssel uppepå. Finfint.
 
 

Sjal och kval

Igår blev jag en sjal rikare. Och samtidigt, i ett tjillevips, blev jag sexhundra kronor fattigare. Så det kan gå. Egentligen hyser jag en liten önskan om att råka trilla över en lång, ljust vårgrön cape, men det lär ju inte hinna hända...
 
Men jag gillar den. Sjalen, alltså. Och den funkar till brudklänningen, om jag skulle få för mig att ha den vid fotograferingen.
 
Den ja... Fan. Vi har så många idéer, men alla alla är beroende av vädret. Och årtiondets syndaflod verkar ju vara påväg in. Är så besviken över det, att det tyvärr tar över allt nu ikväll. Ja det kommer bli så vackert och tårdrypande och allt ändå, men jag vill inte ha regn. Lite dropp, visst, men det jävla skyfall som lär ska komma... FAN! Vi hade så mycket på gång, idéer om foton på oss, idéer om foton på alla gäster men vem kommer vilja stanna kvar i skitvädret och bli fotad? Nej, just det.
 
Nej. Jag ska släppa det nu. Släppa det faktum att jag är lätt sönderstressad, bara vill få allt överstökat och det faktum att jag inte är större än att jag retar mig på något så banalt som regn. Jag vill släppa tankarna på att Finaste är borta ikväll, att jag är för stressad för att kunna somna så tidigt som jag borde. Upp fyra imorgon igen. Jomentjena.
 
Men. Den som överhuvudtaget nämner vädret som ska komma i helgen, får en örfil.
 
Tack och bock.
 

Hur skulle det se ut?

Hon var bra. Fantastisk, rentav.
 
Tänk om hon den första varit sån, minns Du henne? I februari, hon som varken Du eller jag tyckte om?
 
Den här kvinnan var underbar. Till att börja med, när jag kom in, såg jag en tavla med bilder på all personal. Ewa var hon som hade ringt mig i måndags, henne kunde jag identifiera och det var henne jag anmälde mig till, i receptionen. Jag skulle till Ulrika, sa hon, och en halv minut senare stod jag vid tavlan och hittade Ulrika.
 
Ulrika förklarade, steg för steg, vad jag gjorde där och varför. Minsta detalj gick hon igenom; att alla nyanställda i kommunen ska lämna blod- och urinprov för alkohol- och drogtester. Jag var fullständigt trygg med henne och hon pratade sådär underbart Kristinehamnigt, som Mia Skäringer gör. Först skulle urinprov lämnas. Stegen var desamma som när en häst lämnar dopingprov efter ett travlopp; skillnaden var att nu var det jag som skulle kissa. Annars kände jag igen proceduren. Och jag tyckte faktiskt inte att det var särskilt snuskigt, fastän Ulrika trodde att jag skulle tycka det. Herreminget, jag handskas med barn och kiss på golvet och bajs i byxorna hela dagarna.
 
Och så blodprovet, då. Jag berättade att jag inte är nålrädd på minsta vis, och att min smärttröskel överstiger de flestas. Däremot, förklarade jag, tycker jag det är sjukt obehagligt med någonting inne i kroppen, något som inte hör hemma där. Det berättade jag och Ulrika konstaterade att då slipper jag ju ligga i riskzonen för att bli sprutnarkoman och det hade hon ju rätt i. Jag berättade om min lilla egenskap, att jag lätt får blåmärken och jag berättade om min stundande vigsel. Då tyckte Ulrika att vi skulle ta provet mer mitt i armvecket, och inte åt sidan. För så ytligt som det kärlet var, sa hon, var det inte konstigt att jag fick blåmärke senast och hon tyckte, som jag, att det vore väl trist med ett stort blåmärke, när jag ska gå barärmad. När hon stack mig pratade vi om ditten och datten och hon frågade varifrån jag kommer. Jag sa som vanligt; Axvall, fast ingen vet var det ligger, så vi kan säga Skara. Men tji fick jag, för Ulrika visste visst var Axvall ligger för där hade hon varit på pansarmuséet och sen var hon klar med blodprovet.
 
Jag knöt min högra hand och föreställde mig Din hand där. Sådär varm och trygg. Du hade älskat Ulrika, men nu klarade jag det ändå. Det är bra, för hur skulle det se ut, om jag skulle släpa med Dig på varenda blodprov jag ska ta?

Mnåååh!

Fan, fan, fan, fan, fan!

Programblad

Ikväll har vi vikt och monterat ihop programblad, Finaste och jag. Skrivit ut, vänt på papper, skrivit ut igen, skrivit ut insticksblad, vänt på papper, skrivit ut fler insticksblad skurit isär pappersark, vikt papper, stoppat in insticksblad, gjort hål i papper, stuckit jungfruben genom hålen och vikt ut. Upprepat.
 
Etthundrafem programblad. Blev det.
 
Nu är vi övertrötta och lätt hjärndöda. Och jag ska upp vid fyra.
 
Tjing!

Prästbesök

Strax kommer L hit. Vår präst inför lördagen. Vi känner honom väl sen innan. Väldigt väl. Han har varit vår körledare sågottsom alla våra år här. Han har sett oss. Våra med- och motgångar. Sett tårarna, skratten, det mörkaste mörka, den ljusaste lyckan.
 
Han är rätt.
 
Han får ta oss som vi är, när han kommer. Jag går runt i leggings och lång myströja. Det får han klara. Han får en kopp kaffe också.
 
Efter besöket hoppas jag att vi är helt på banan. Fått checka av och fått fullständig klarhet. På fredag blir det fläng och fix med allt det sista. Såntdär, som mest handlar om att allt ska vara på plats, så vi kan ge oss hän åt lördagen utan att behöva tänka.
 
Det blir bra. Bara L kommer snart.

Bröllopsnerver

Nu börjar nerverna sätta in. Prioriteringarna är väl, minst sagt, under all kritik. Men det är som sagt nerver. Och lite kvarvarande trötthet från Stadsloppet. Det får lov att gå. Det är på övergående. 
 
Det är lite småsaker kvar att ordna. Eller, snarare, checka av. Checka av som i Har vi fattat detta rätt?. Sånt småfix.
 
Häpp. Bridezilla behöver duscha efter BodyJam och BodyBalance. 

Slumpen finns inte - Del två

Såhär, lagom till bröllopet, skickade mamma med mig två champagneglas hem. Det blir nog en skvätt bubbel ur dem på lördag.
 
Och ja, tydligen har jag ägt dem i många år. Jag hade dock helt förträngt dem.
 

Om Du bara visste...

...hur viktigt det blev...
 

Slumpen finns inte - Del ett

På Spindelmors årsdag visar Vetenskapens värld ett avsnitt om spindlar och alla deras fantastiska egenskaper.
 
Slump? Jag vägrar tro det.
 
 
 

23 juni

Femton år sedan, idag. Femton år sedan du slutligen dödförklarades. Några dagar tidigare hade du fallit ihop. Aneurysm, heter det visst.
 
Ibland undrar jag bittert varför det blev just du. Låt oss säga att Gud finns; Varför plockade han till sig just dig? Du, som i allt väsentligt levde efter hans ord och utförde hans gärningar? Vad skulle han med dig till, hos sig, när du gjorde sådan skillnad här hos oss? Varje dag förbättrade du liv. Förändrade liv. Gjorde skillnad för människor. 
 
Jag har så mycket kvar att lära av dig. Jag vill bli lika stark, lika viktig för andra, som du var. Femton år, och de vet ännu vem du var. Vet vems brorsdotter jag är.
 
Faster. Gudmor. Spindelmor.
 
Jag tar hjälp av dig. Hämtar styrka i dig. Du går bredvid. Uppfyller dina gudmoderliga plikter.
 
Hjälp mig bli mer som du.
 
 
I found myself today
Oh I found myself and ran away
But something pulled me back
The voice of reason I forgot I had
All I know is you're not here to say
What you always used to say
But it's written in the sky tonight

So I won't give up
No I won't break down
Sooner than it seems life turns around
And I will be strong
Even if it all goes wrong
When I'm standing in the dark I'll still believe
Someone's watching over me

I've seen that ray of light
And it's shining on my destiny
Shining all the time
And I won't be afraid
To follow everywhere it's taking me
All I know is yesterday is gone
And right now I belong
To this moment to my dreams

So I won't give up
No I won't break down
Sooner than it seems life turns around
And I will be strong
Even if it all goes wrong
When I'm standing in the dark I'll still believe
Someone's watching over me

It doesn't matter what people say
And it doesn't matter how long it takes
Believe in yourself and you'll fly high
And it only matters how true you are;
Be true to yourself and follow your heart

So I won't give up
No I won't break down
Sooner than it seems life turns around
And I will be strong
Even if it all goes wrong
When I'm standing in the dark I'll still believe

That I won't give up
No I won't break down
Sooner than it seems life turns around
And I will be strong
Even when it all goes wrong
When I'm standing in the dark I'll still believe
That someone's watching over
Someone's watching over
Someone's watching over me

Someone's watching over me
 
 

"ptsch"

Öl, Wilmas knäckesticks och brieost. Lördagen är, så att säga, räddad.
 
 

Kubb

En boulespelande mormor är enbart en tillgång i ett klubblag. 

Veckosluten kommer med obönhörlig hastighet.

Nu börjar kort, blommor och presenter trilla in. Tårar fälls av mig, av föräldrar och av barnen. Vi håller om och vi kramas och kramarna varar i en kvart ibland och då räcker de i tvåhundrasjuttio dagar.
 
Hur mycket förstår de? Vad innebär det där ordet? Sluta. "Jag ska sluta här". Så abstrakt, går inte att ta på. Det är precis som vänta. Vad innebär det? Försök förklara det för ett barn. Den som lyckas är värd ett pris.
 
Fast visst finns de, som förstår. Ett av mina gullefjun spelade medvetet ett dåligt parti memory, för att dra ut på leken och på så vis få leka med mig lite längre. Vår sista dag tillsammans, och vi har varit viktiga för varandra. 
 
Tack Maria, För att du varit så positiv & hjälpsam. Du har alltid tagit dig tid att berätta om /---/ dag. När h*n varit ledsen vid lämning har du sett till att någon ringt & berättat att det gått över. Vi har verkligen uppskattat det! Vi kommer att sakna dig men vi önskar dig all lycka med ditt nya jobb. Och, grattis! =) Kramar 
 
Maria! Det finns inte ord nog att beskriva vad du betytt för /---/, men även för /---/ & för mig som mamma. Tack för att du funnits där vid alla jobbiga lämningar & peppat & stöttat. Tack för tårarna du torkat och trösten du gett. Tack för din inspiration & ditt engagemang & den grund du lagt för barnens framtid. Du kommer att vara mycket saknad efter sommaren, men det känns bra att veta att du kommer fortsätta inspirera och ge fler barn en bra grund för framtiden. Jag tror inte du förstår vilken fantastisk person du är & hur du påverkat våra liv positivt. Lycka till med nya jobbet, bröllopet, livet! KRAMAR
 
Tack och Lycka till. Du har varit toppen! Kramar
 
Nej. Jag förstår inte. Jag har ju skött mitt jobb, som så många före mig. Jag har älskat det, älskar det, jag har lagt själ och hjärta i det jag gjort. Men i min gärning kan jag inte se att jag på något vis skulle vara unik.
 
Veckosluten kommer med obönhörlig hastighet. Veckoslut innebär avsked, tårar och sista kramen från varje famn. Kanske blir det något På återseende. Kanske. 
 
Älskade små...
 
Solros, hemgjord ljusstake, choklad, spindelorkidé och kort. Blandat med tårar.
 

Lockar!

Alltså förlåt ursäkta men jag tokälskar mitt nya hår. Och efter en tvätt vart det lockigt!
 
Eeego!

Tidigare inlägg Nyare inlägg