Tvätthängarvisa på Västgötska uppdiktad vid tvättlinan en blåsig dag i december

Melodi: Prästens /Mormors lilla kråka

Solen bara skiner, vinden bara viner, sliter nästan av mej håre'
Solen bara skiner, vinden bara viner, nu i sutet utå åre'
Å Gu' sicken vinn
Ja blåser ikring
Å snart lyfter hela tôrket!

Ojojoj...

Nu var det över en vecka sedan sist jag skrev. Inte mycket har hänt dock. Kom ner hit i tisdags. På bussen fick jag ett telefonsamtal från Valleskolan och världens sötaste Anna. Hon ville att jag skulle komma dit dagen därpå och vikariera, Aili var sjuk. Jag skulle ha sexorna och fyrorna. Redan vid den informationen blundade jag och svalde. Det är skolans mest beryktade och, bland de andra lärarna, fruktade och avskydda klasser. Men det ansåg jag inte vara någon ursäkt, så jag tackade ja.
Så kom då onsdagen. Jag började i årskurs sex, och det fick bli en lugn morgon. De första tio minuterna berättade jag om mig själv, oc de om sig själva. Sedan läste vi högt med tända ljus. Direkt efter högläsningen kom skolsköterskan in och informerade lite om BRIS. Jag tyckte dock att hon lämnade en del frågor obesvarade, så jag fortsatte där hon slutat när hon lämnat rummet.
Innan första rasten fick eleverna i uppdrag att hitta en egenvald engelsk låttext på internet och skriva av den. Detta för att de skulle översätta texten efter rasten (hade det inte varit för att skrivaren pajat, hade de sluppit skriva-av-delen).
Andra lektionen var det naturligtvis några som satte sig på tvären, men de flesta jobbade bra med sina låttexter. Även om inte alla gjorde precis det jag ville, tror jag att de flesta gjorde något produktivt.
Efter lunch hade jag fyrorna. Även här läste jag högt en stund, sen fick de jobba med eget arbete. Detta ska föreställa skolans värsta klass, och de har ofta föräldrar med i klassrummet. Så även idag. Tre mammor satt längst ner och såg ineffektiva ut. Lektione flöt dock på jättebra, inte en röst höjdes och alla jobbade jättebra. Var i stort nöjd med dagen när jag gick hem.
I torsdags var jag i stallet för första gången på en halv evighet. Fredagen gick åt till julklappsköp. Vad som hände i helgen... kan jag inte riktigt sätta fingret på. antagligen var jag rätt ineffektiv, det brukar jag vara på helgerna.
Måndag och tisdag gick åt till jobb. På måndagen var jag hos en av mina gamla brukare sen i somras. Mysigt och trevligt, vi julstökade hela dagen. Tisdagen tillbringades på fritids. Det var bara nio barn där, så det var lugnt och skönt.
Onsdag. Julafton. Traditionsenligt julfirande hos mormor. Sjöng i kyrkan med. Det gick väl överlag bra, men på första låten sjabblade jag bort första frasen, på grund av nervositet. Hittade dock rätt till slut. andra låten var jag nöjd med mig själv, men pianisten spelade som en kratta. Sista låten gick alldeles för fort. Menmen, jag var ganska nöjd ändå. På natten joinade jag Gunilla, Stina mfl på midnattsmässan. Även här tog jag ett litet solo, första versen på "En stjärna lyser så klar". Den blev jag faktisktjättenöjd med!

Idag då. Jag har faktiskt varit halvnyttig idag. Eller ja, det enda jag faktiskt inte gjort så bra, var att jag inte kom upp förrän halv elva. Vid tolv gav jag mig dock ut på en joggingrunda på fyra kilomter. Så fort jag kommit hem lagade jag mig en nästintill jättesund frukost bestående av:
- ett glas brämhultsjuice
- ett kokt ägg
- en talltik gröt (grahamsgröt) med honung, mjölk och förska björnbär
- rostat bröd medn honung och ost (vet ni att honung är det absolut nyttigaste sötingsmedlet!)
Anna Skipper, släng dig i väggen!

Har ännu inte duschat, dags för det!

Over and out!

The Road To Home

Oh the leaves are falling from the trees
And the snow is coming, don't you know?
But I'll still remember which way to go
I'm on the road, the road to home

Oh the sound is fading in my ears
And I can't believe I've lasted all these years
But I'll still remember which way to go
I'm on the road, the road to home

Oh the light is fading all the time
And this life I'm in it seems to pass me by
But I'll still remember which way to go
I'm on the road, the road to home

Now I must say good bye
Keep telling myself "now don't you cry"
But I'm here where I belong
I'll see you soon, it won't be long
I'll see you soon, it won't be long
I'll see you soon, it won't be long

Snart dags då...

Om mindre än elva timmar sitter jag på bussen. Med en sor godispåse i handen, om jag vaknar på rätt sida. Till den bistra sanningen hör dock att jag inte har börjat packa än. Och det är M Y C K E T som ska med. Tackar min lyckliga stjärna att jag inte kommit längre i julklappshandlandet. Det är nog mycket som det är.

Idag har jag köpt en laptopväska. Svart och enkel, men förhoppningsvis får min externa hårddisk rum i den. Modemet har jag räknat ut, är det ingen idé att ta med. Kan ju faktiskt inte koppla in det hos mamma och pappa ändå, men ska jag åt internet så får jag ta deras dator. Dock är det skönt att få med all musik och så. Och jag tror att jag med lite envishet ska kunna pilla in deras modem i min dator. Såg på Comhems hemsida att de har börjat med mobilt bredband nu. Får se om jag kan börja få råd med det efter jul, så underlättas allt, vesäntligt.

Vi hade avslutning för terminen med kören idag. Leif fick en stooor fruktkorg av båda körerna. Och så drack vi glögg, åt pepparkakor, hembakta lussekatter och godis. Vi avtackade medlemmar som ska sluta, och vi pratade och sjöng. Och kramades. Leif fick två kramar av mig. Man blir så glad av att kramas tycker jag.

Nä, nu är det VERKLIGEN dags att börja packa!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Its coming on christmas
They're cutting down trees
They're putting up reindeer
And singing songs of joy and peace
Oh I wish I had a river
I could skate away on
I wish I had a river so long
I would teach my feet to fly
Oh I wish I had a river
I could skate away on

Gå inte förbi

Just nu händer mycket. Både med mig själv och med männsikor i min närhet. Vet inte hur jag ska tackla allt. En efter en faller vi. Alla kommer vi falla en dag. Men måste verkligen allt och alla falla samtidigt? Förhoppningsvis vänder det uppåt snart. Men för vissa jag känner, kommer det här att bli en jobbig jul.

Jag ber om hjälp att hantera allt. Om hjälp att orka se allt, att inte ignorera. Om hjälp att finnas för alla som behöver mig. Om hjälp att veta hur jag ska hjälpa. Om hjälp att veta när jag ska hjälpa, när jag behövs.

För en dag är det jag som är i behov av hjälp.

"Förr eller senare faller allt." /Jonas Gardell

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Skyarna faller på gammal som ung
Vårvinterns himmel faller så tungt
Och alla söker något att hålla sig i
Med hjärtan som viskar
Gå inte förbi

Ute på vägen i snöblandat regn
Med ett steg till gränsen och tusen mil hem
Hon väntar på någon från en helt annan tid
I hjärtat står skrivet
Gå inte förbi

Innanför murar står klockorna still
Han fick hela världen och månen därtill
Ingen är så lycklig och ingen så fri
Men hjärtat det flämtar
Gå inte förbi

Barnet som slumrar så nära inpå
Där ingenting ont eller hotfullt kan nå
Lämnar nu drömmen och vaknar till liv
Med blickar som säger
Gå inte förbi

Nånstans där borta, en bit längre fram
Finns dagar som lovar en varmare famn
Och du vet var jag finns så låt inte bli
Du får inte gå nu
Gå inte förbi

Mera lussande

Har gjort årets näst sista Luciatåg nu. I kyrkan. Jag höll på att svimma.

Det hela började med att jag hade en sprängande huvudvärk. Ytterligare ett stressmoment kom när vi övade, då Leif kungjorde att han skulle sitta i kyrkan innan vi kom in och tänkte "ge Maria i uppdrag att ge ton". Hade ju gjort det på morgonen, men jag kände mig fortfarande inte helt säker. Så det blev till att öva ungefär hundra gånger på det. Dessutom, som pricen över i, fick jag gå tillsammans med en blind tjej som vi har i kören. Det vill säga, se till att vi båda kom på plats (vilket i och för sig löstes med att vi stod i mitten bredvid varandra) samt att hon inte gick in i något. Som tur är hon väldigt följsam och lätt att leda. Vi kom på plats, i rätt tonart dock. Vi hade inte mycket att sjunga, bara två låtar åt gången vid tre tillfällen. Det jobbigaste i såna lägen är ju tyvärr, att stå still emellan våra tillfällen. Predikan kändes evighetslång!
En liten stund in på uppträdandet började min hand domna. Detta följdes av att jag fick svårt att fokusera blicken. Började röra på fingar och tår för att vakna till liv igen. Ungefär då mötte jag Leif blick och med hjälp av den, frågade han om jag behövde sätta mig ner eller så. Skakade till lite på huvudet och tänkte att det nog skulle gå bra ändå. Luciatåget/gudstjänsten fortsatte och när vi skulle sjunga sista psalmen, Nu tändas tusen juleljus, märkte jag att ett par tjejer hade satt sig. Jag stod dock kvar, men när psalmen var slut och organisten började spela ett orgelsolo, klarade jag inte mer utan blåste ut ljuset och satte mig. Det kändes jätteotäckt, men när det var dags att sjunga luciasången och vandra ut, fick jag kraft igen och tog mig upp, tände ljuset och kom iväg. När vi väl kom ut i vapenhuset, kunde jag andas igen och jag kände mig lite piggare.

Nu ska jag snart försöka sova, fick ju bara fyra timmars sömn inatt. Imorgon blir det nog V75, hoppas de har Saga med sig!

Luciatåg

Japp, vi har tjuvstartat lite idag. Gick Universitetets Luciatåg i morse. Fast det var knappt jag tog mig dit. Somnade inte förrän vid ett inatt. Sedan väcktes jag av ett sms tjugo i två. Lyckades dock somna om, och sen ringde klockan vid fem. Då gick jag upp, men hittade soffan igen och somnade om såklart. Trettiofem minuter senare vaknade jag igen, och fick en väldig fart. in i duschen, stryka skjorta, på med kläder, packa allt och sen springa till bussen med hälften glömt, men allt löste sig som tur var.

Luciatåget sen gick väl sådär. Alla som alla har pratat med tyckte att det var jättefint, men vi somvet hur det kan låta, var väl inte jättenöjda direkt. Starterna var katastrofala allihop, men det fick väl gå.

Efter Luciatåget stack vi vidare ett gäng för att sjunga på ett företag. Det gick faktiskt riktigt bra, vi hade kul framförallt! Vi sjöng några låtar vi hade bestämt innan, och det blev även några spontansånger. Och då hann jag få i mig lite frukost, då var klockan redan tio, och jag var svimfärdig av näringsbrist...

Ska strax sticka iväg igen och gå ett tåg till, sen ska vi ner till Domkyrkan och sjunga tillsammans med Värmlands Lucia. Imorgon blir det Luciatåg på riktigt, inför 5000-6000 personer på Löfbergs Lila Arena, som ett sorts "förband" till Sissel Kyrkjebö. Wiie!

Julstök i köket

I måndags var vi ett gäng hos Kerstin, som firade sin födelsedag med lite julbak. Det vart dock aldrig något mer avancerat än pepparkakor, men de blev goda de med. Min uppgift bestod dock mest i att äta deg, men några plåtar fyllde jag allt. Som vanligt när jag umgås med det gänget blev det ett antal hyseriska skrattanfall.
*Kerstin tappar ett pepparkakshjärta på golvet*
K: Oj. Jaja, det var ingen gubbe som dog i alla fall.
M: Nej, det var bara ett hjärta som brast...

Så nu är Kerstin officiellt den största hjärtekrossaren av oss alla.

När vi hade bakat klart blev det födelsedagstårta. Jättegod, smakade piggelin.

Idag ska vi spela in klagokören. Vi fick texten igår, och det första vi altar fick göra var att improvisera. På den låt vi utgår ifrån, har vi nämligen en helt annan sorts stämma än sopranerna, och vi sjunger mycket långsammare. Så det blev till att plocka bort ord här och där, men det blev faktiskt bra. Ska bli himla kul, kommer att finnas på Youtube sen.

Duschaaa!!!!

Konserten

Vi är alla jättenöjda med konserten, jag är så stolt över mina tjejer! Kyrkan var fullsatt, det kom över 400 personer dit! Och recensionerna var strålande: http://www.nwt.se/noje/konsert/article443030.ece

Jaja, sent är det. Ska försöka sova.

Födelsedag

Jag har haft en jättemysig dag idag. Till att börja med har jag fått en massa fina sms och samtal. På eftermiddagen gick jag till Scala och skulle stoppa försäljningen till konserten och hämta ut överblivna biljetter. Där fick jag veta att kah borde vänta en timme, eftersom försäljningen tagit fart. Vi kommer få över 350 besökare till konserten!

Vid sex samlades vi i kyrkan. Tack vare att jag blev gratulerad samtidigt som Leif kom, fick även han reda på det. Så när det var dags för uppsjungning (dit jag var två minuter sen) stämde hela kören in i "Ja må hon leva". Spontana stämmor. Fyrtio tjejer. I kyrkan. Megacoolt!

Övningen gick jättebra, och när det var dags för lite mat, fick jag fram hela andraaltstämman till bordet, och de sjöng den holländska varianten av "Ja må hon leva". Börjar bli tradition i A2 det där. Jaja, då fick jag i alla fall en skoj bok med skyltar med lätt misslyckad/missledande engelska.

Efter övningen var slut, vid tio, gick jag och A2 till en krog och tog ett eller två glas öl/cider/vin. Dessutom bjöd jag mina flickor på varsitt glas med Söt Likör (såklart). Helt underbart roligt! Tack!

Dags att sova nu, konsert imorgon.

*Suck*

Fortfarande förkyld. Blir så irriterad. Imorgon har vi vår konsert, och jag vägrar vara sjuk då! Lever just nu på buljong och te. När vi hade övning i kyrkan igår, kunde jag knappt svälja, så att äta pizza var uteslutet. Mirjam (min räddande ängel) såg dock till att få i mig ett par bananer.

Övningen igår, ja... Fick lov att  vara tyst i stort sett hela tiden, var bara med det allra sista. Resten av tiden satt respektive låg jag på en kyrkbänk och lyssnade.

När de andra gick en trappa upp för att äta pizza, låg jag kvar. Tänkte gått upp, men insåg snart att jag skulle ändå inte få i mig något, så jag kom mig aldrig för att göra den ansträngningen. Låg kvar istället. När kyrkan blev tom kom tystnaden. Vet ni hur tyst det kan bli i en kyrka? Vet ni hur fort man kan somna i en tyst kyrka?

Vaknade så smått till liv när de andra droppade in igen, sen kände jag mig betydligt piggare och orkade faktiskt öva lite det sista.

Hoppas nu bara halsen blir odentligt bra till imorgon. Får dricka mycket te och honungsvatten! Och hostmeicin.

Nattbuljong

Min lilla påbörjade förkylning har riktat in sig direkt på halsen. Fan också! Gör vad jag kan för att inte bli sämre, just nu sitter jag med en kopp buljong framför mig. Dels för att jag behöver något varmt i halsen, dels för att jag inte kan sova.

Imorgon har vi en radiosjungning igen. Och jag kan inte backa ur, för då blir Anja ensam. Men jag ska ta det lugnt resten av dagen istället, och prata och sjunga så lite som möjligt. Övningen på kvällen får bli en torrövning för min del. Det vill säga, jag övar på alla förflyttningar utan att sjunga med.

Ska börja dricka min buljong nu, och sen kanske, kanske jag kan sova...


Slask

Det bara slaskar här. Men å andra sidan försvinner snön, sakta men säkert, så jag kanske har tur. Är det snö på söndag, tänker nämligen inte mina föräldrar komma på konserten.

Spänd förväntan inför kvällen...

Paaah...

Kände mig konstig på körövningen igår, det allra sista. Fingrarna domnade bort och jag fick svårt att stå still. Jag ruskade på benen, viftade med fingrarna och masserade mina händer. Kändes jättekonstigt.

Idag har jag förklaringen i min hand. Vaknade först efter elva, trött och dåsig, med en hals som kändes alldeles tjock. Så idag har jag tagit det lugnt. Mest dåsat i soffan och försökt sova lite. Fick i mig en lunch bestående av varm soppa och bröd. Sånt är balsam för själen när man är sjuk!

Ikväll ska jag på bio med två kompisar. Känner mig tillräckligt pigg för det. Imorgon blir det också skoj. Vi ska sjunga in en låt för radio, under projektnamnet "Klagokören". Idén går ut på att en snubbe har skrivit en text till en låt kören redan kan, utifrån folks klagobrev angående olika saker i stan, till exempel alla j-a 40-skyltar. Ser fram emot det jättemycket!

Allt hade varit bra, om det inte hade varit för all snö. Det är bara ett tunt lager, men jag vill ha barvinter. Åtminstone en vecka till, så mina föräldrar kan komma på konserten. Bläh, gillar inte snö!

Fröken dirigent

Idag sjöng vi i radion. Vi skulle vara fem; två förstasopraner, två andrasopraner och så en andraalt, jag. Det var bara trestämmiga låtar, så det var ingen fara tänkte jag. Fick i uppdrag att ge ton. Har ju en stämgaffel, men har jag övat ordentligt med den? Nope. Så det blev bara att gå hem att öva, men det visade sig vara lättare än jag trott. Anna skulle anföra.

I morse fick jag ett sms om att Anna var dålig, hade sovit illa och inte orkade. Så en förstasopran bort. Tillika anföraren. Vilket jag insåg. Jag insåg också att någon annan nu måste dirigera. Och det såg ut som om det måste bli jag.

Så vi blev en förstasopran, två andrasopraner (varav en sjöng förstasopran i och för sig) samt jag. Fick ytterligare ett uppdrag: att prata. Jag var jättenervös, men allt gick faktiskt bra. Var jättenöjd med tjejerna! Och stolt över mig själv, som faktiskt höll ihop det hela bra.

I övrigt idag har jag farit runt som en skottspole:
- Upp tidigt för att se julkalendern
- Ut på en joggingtur, som urartade i en löparrunda (dumt, börjar få ont i halsen nu)
- Ner på stan för radioinspelningen
- Hem och byta om
- Till Universitetet
- Ringa en massa telefonsamtal
- Träffa rektorn
- Hjälpa Leif
- Kurs, med examination (kompa sig själv och sjunga)
- Kör

Så ni ser, jag har haft fullt upp. Smet ifrån kursen för att prata lite med kören innan de drog igång. Leif började lite med uppvärmningen. Jag stod bredvid honom och väntade på att få ordet. Lite lagom jättejäktad sådär, ville iväg till kursen igen. Leif kommenderade massage två och två, frågade hur det var med mig och vände på mig och började massera mina betongaxlar och pratade lugnt med mig. Så otroligt skönt och avkopplande! Mådde mycket bättre efteråt.

Nu har vi snart konsert. Övningarna börjar sitta ihop och det ska bli så skoj att uppträda snart igen!