Funderar...
Igår var en bra dag. Morgonen var fantastiskt vacker, tentan gick bra och Sundstatjärnet skapade så många bilder så att det knappt går att sätta ord på det.
Tankarna går fortfarande upp och ner. Men det ska de få göra. Jag tryckte ner många känslor nu i veckan, eftersom jag var så fokuserad på tentan. Jag tog mig inte tid att bearbeta alla känslor ordentligt. Kanske är det inte rätt tid att göra det nu heller, jag vet inte. Frågan är bara när det blir "rätt tid". När jag funderar på det viset, inser jag att nu är lika bra som någon annan gång. Ska skolan få komma i vägen för mitt välbefinnande så kommer jag inte kunna ta tag i mina känslor och tankar förrän till sommaren. Och då vill jag inte gå omkring och fundera, då ska jag vara lycklig! Nej, jag ska ta den tid det krävs nu. Det kommer ta tid. Det får det göra. Jag är inte rädd att konfrontera det längre. Just come and get me!
Låt humöret svänga lite, passa på att njuta när du mår bra, ta dig tid för dig själv när det går nerför. De mörka stunderna blir färre, kortare. De kommer aldrig försvinna helt. Men när vi av olika anledningar mår dåligt, njuter vi inte då desto mer när vi mår bra?
I allt det ledamma kan man vara lycklig. Inte alltid generellt lycklig, men hur dåligt jag än mår, blir jag lycklig av tanken på en familj som älskar mig, vänner som älskar mig och på allt positivt jag upplevt och på allt positivt som ligger framför mig. När man slutar tänka på det lyckliga blir man kanske ledsen igen. Men då har man fått en liten dos av lyckan. Den där lilla dosen som behövs för att man ska orka hålla sig uppe. Jag är lyckligt lottad som aldrig varit nere i det svartaste, djupa hålet. Jag har alltid funnit något positivt, även om det bara är en liten låga. Liten och flämtande, inte större än en tändsticka. Men den finns där.
En lätt dimma vilar fortfarande över Karlstad. Dimma är vackert. Farligt, men vackert.
Brukar inte det som är farligt, vara vackert?
För den sakens skull behöver det vackra inte vara farligt, dock.
Jag tycker sagoböcker ger en falsk bild av det där. Drakar är alltid fula och farliga. Men vad är farligast i naturen? Jo, det vackra, det du vill röra vid. De giftigaste djuren har de klaraste färgerna. Om det farliga i en sagobok är vackert, förvandlas det till sist till något fult. Men naturen förvandlas inte på det sättet.
Spelas just nu:
Åsa Jinder - Under Samma Himmel
Åsa Jinder - Dagg Över Hårga Äng
Åsa Jinder - Oppigårn
Åsa Jinder - Glädjen
Vacker, ledsam, lycklig. Allt i ett. Åsa Jinders musik är det som mer än något annat ger en bild av mina känslor just nu.
Tankarna går fortfarande upp och ner. Men det ska de få göra. Jag tryckte ner många känslor nu i veckan, eftersom jag var så fokuserad på tentan. Jag tog mig inte tid att bearbeta alla känslor ordentligt. Kanske är det inte rätt tid att göra det nu heller, jag vet inte. Frågan är bara när det blir "rätt tid". När jag funderar på det viset, inser jag att nu är lika bra som någon annan gång. Ska skolan få komma i vägen för mitt välbefinnande så kommer jag inte kunna ta tag i mina känslor och tankar förrän till sommaren. Och då vill jag inte gå omkring och fundera, då ska jag vara lycklig! Nej, jag ska ta den tid det krävs nu. Det kommer ta tid. Det får det göra. Jag är inte rädd att konfrontera det längre. Just come and get me!
Låt humöret svänga lite, passa på att njuta när du mår bra, ta dig tid för dig själv när det går nerför. De mörka stunderna blir färre, kortare. De kommer aldrig försvinna helt. Men när vi av olika anledningar mår dåligt, njuter vi inte då desto mer när vi mår bra?
I allt det ledamma kan man vara lycklig. Inte alltid generellt lycklig, men hur dåligt jag än mår, blir jag lycklig av tanken på en familj som älskar mig, vänner som älskar mig och på allt positivt jag upplevt och på allt positivt som ligger framför mig. När man slutar tänka på det lyckliga blir man kanske ledsen igen. Men då har man fått en liten dos av lyckan. Den där lilla dosen som behövs för att man ska orka hålla sig uppe. Jag är lyckligt lottad som aldrig varit nere i det svartaste, djupa hålet. Jag har alltid funnit något positivt, även om det bara är en liten låga. Liten och flämtande, inte större än en tändsticka. Men den finns där.
En lätt dimma vilar fortfarande över Karlstad. Dimma är vackert. Farligt, men vackert.
Brukar inte det som är farligt, vara vackert?
För den sakens skull behöver det vackra inte vara farligt, dock.
Jag tycker sagoböcker ger en falsk bild av det där. Drakar är alltid fula och farliga. Men vad är farligast i naturen? Jo, det vackra, det du vill röra vid. De giftigaste djuren har de klaraste färgerna. Om det farliga i en sagobok är vackert, förvandlas det till sist till något fult. Men naturen förvandlas inte på det sättet.
Spelas just nu:
Åsa Jinder - Under Samma Himmel
Åsa Jinder - Dagg Över Hårga Äng
Åsa Jinder - Oppigårn
Åsa Jinder - Glädjen
Vacker, ledsam, lycklig. Allt i ett. Åsa Jinders musik är det som mer än något annat ger en bild av mina känslor just nu.
Kommentarer
Trackback