VFU

Ny skola, ny handledare, ny klass. Funkar rätt bra, men har ju inte lärt känna någon än. Men eleverna frågar mig om hjälp ibland och det känns bra, annars känner jag mig mest som en möbel.

Starten var rätt absurd. Fick haffa första bästa för att hitta till personalrummet i det hus där min handledare jobbar. Hon själv var tio minuter försenad men jag blev åtminstone lite omhändertagen av VFU-samordnaren som också jobbar där. När min handledare väl kom, blev det en snabb handskakning och sen begravde hon sig i listor och papper. Påväg till klassrummet sades inte mycket, utan jag fick bara trava efter.

Klassen var trevlig och när första lektionen var slut så fick jag äntligen en liten pratstund med handledaren. Eleverna hade idrott, så vi fick någon timmes paus innan lunchen. Vi satte oss i lärarrummet och när handledaren sedan skulle iväg och rätta, satt jag kvar och passade på att plugga lite. Och kom på att jag inte fått veta var matsalen låg. Inte blev jag hämtad heller, utan fick irra iväg på egen hand. Hittade både matsal och handledare. Hon stod, helt normalt och kollade så barnen tog lite mat. När hon sedan själv gick och tog sig, sa hon inget, utan jag fick bara jaga efter.

Resten av dagen igår samt dagen idag har flutit på, men jag känner mig lite... inte åsidosatt.... inte obekväm... men lite... hmm... ja, det går inte att sätta ord på det, men det känns inte alls lika naturligt som hos Ebba. Jag gillar klassen och min handledare är trevlig, har väl inte riktigt gjort mig hemmastadd än. Det kommer nog. Jag ska satsa på att köra tre dagar i veckan, och istället vara där färre veckor. Så har jag gott om tid till tentan sen.

Jag får ha en skylt på mig också, så att alla fattar att jag inte riktigt passar in än.

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback