Suck...

Humöret går upp och ner som en pingisboll. Var nöjd och glad på förmiddagen. Eftermiddagen med redovisning och muntlig tenta gick fint den med. Sen stötte jag ihop med några killar ur CMB och de, jag och några till gick till Teacher's för en bit mat innan övningen. Många skratt och väldigt trevligt.

Övningen började hur bra som helst. Vi sjöng nästan bara gamla godingar och Leif tillät tillochmed B2:s dum-dum-stämma på Kärlekens Tid. Lycka!

Sen slog det slint. Blev jättenere och kunde knappt fokusera. Men när lilla Julia bröt samman unde Himlen Är Oskyldigt Blå, glömde jag mig själv och satte mig hos henne en stund. Stackars!

Timmen är sen, och jag orker inte plugga. Imorgon blir det tvätt, plugg, flytthjälp och kursstart på Röstträningskursen. Leif ska tydligen höra oss alla sjunga solo. Jag vill inte sjunga solo för Leif. Men det blir förhoppningsvis inte förrän nästa vecka.

Nu ska jag se vad min kudde gör...

Såhär känns det just nu... Bara titeln sammanfattar en massa känslor från Krakow. Det som hände där, hände Under Samma Himmel som finns där än, det hände Under Samma Himmel som vi har ovanför oss. Alltinge sker Under Samma Himmel.


Tack, Åsa Jinder!

Kråkor i Krakow

Den här låten fick vi höra påväg till Krakow efter första besöket i Auschwitz I. Sångaren är inte alldeles klockren, men texten funkar bra när det handlar om att beskriva de känslor man har efter resan.
Tack, Jenny!

Polenresan

Det hände massor under veckan i Polen. Allt kan inte skrivas här, för då blir det ett inlägg på tre kilometer. Men jag kan säga att jag har fått med mig sjukt med erfarenheter. Nu hoppas jag bara att jag ska få undervisa om Förintelsen på ett eller annat sätt hyfsat snart, så att jag har det färskt. Har redan börjat planera för en Power Piont - presentation. Kan vara bra att ha ett utkast klart, som bara är att modifiera och sen använda.

Lördagen, när vi anlände, var jag för uppe i varv för att äta ordentligt, så ag och Frida gick till SubWay och tog varsin smörgås. Det var gott, och sen tog vi en skön promenad runt i stan. Naturligtvis knallade vi rakt in i Knarkparken (Fridas UNDERBARA kommentar), en enda plats de avrått oss från att besöka under kvällstid.


Auschwitz var, som de som läst mina två dikter nedan förstått, riktigt jobbigt. Fast det var inte det enda jobbiga. Redan på söndagen åkte vi till en liten by där vi fick lära känna en judisk familj och veta vad som hände dem under förintelsen. Vi avslutade den dagen med att åka till platsen där tre av medlemmarna i familjen sköts, och där kom de första tårarna när vi tände ljus för dem.


På måndagen fick vi se School of Terror, där Einsatzkommandona lärde sig mörda utan känslor. Byggnaden är idag en skola för multihandikappade barn och vi tog med oss lite presenter dit. Vi pulsade fram i snön (!) och fick se en skjutbana där man sköt på levande måltavlor samt besöka en minnesplats för dem som dödades där. Platsen väckte många starka känslor. Det värsta var att vi fick veta att platsen nästan är bortglömd, nästan ingen vet vad som hände där.

Sedan färdades vi genom det underbart vackra Zobibor (även kallat Polens Toscana) till Zbylitowska Gora. Det är en av många massgravar i Polen, och här var gravarna utmärkta med staket. Där bröt jag nästan samman över det staket som omgärdade en grav som innehöll 800 barn. Det staketet var alldeles fullt av teckningar, dikter, leksaker mm.


På tisdagen var det värst. Det var då vi åkte till staden Oswiecim och Auschwitz, men först hann vi med de judiska kvarteren, Krakows enda aktiva synagoga, platsen för Plaszowlägret samt Schindlers fabrik. Inne i Oswiecim fick vi först ränna runt som idioter för att hitta något att äta och landade sen på en lätt värdelös restaurang. Mat fick vi i alla fall i oss (eller ja, lite... jag var för nervös inför vad som komma skulle för att äta ordentligt)  och sen skulle vi in i ytterligare en synagoga för att lyssna på vår medresenär Joost Laktmaker, som överlevt Förintelsen. Jag hade hört historien förut, men blev ännu mer berörd än första gången (antagligen berodde även detta på överspändhet). Jag var åtminstone inte ensam om att börja gråta.
Sen väntade alltså Auschwitz och det var en jobbig upplevelse. Smärtsamt, gripande... bara jobbigt liksom. Jag började gråta tidigt och sen ville det inte ge sig. Värst var det när vi stod vid en minnesplats och en av arrangörerna till resan, Lilian, läste en dikt och Joost la dit en bukett till sin bror. Då bröt jag totalt ihop, och jag var inte ensam. Naturligtvis var resten också jobbigt. Alla rum med autentiska grejer, gaskammaren... You name it. en upplevelse jag sent kommer glömma. Efter den här dagen hade jag mina första mardrömmar på säkert tio år, så det påverkade mig nog djupare än jag trodde det skulle göra.


På onsdagen återvände vi till Auschwitz I för att fotografera och köpa lite böcker. Sedan åkte vi till platsen för Auschwitz III - Monowitz, där Joost en gång satt. Efter det åkte vi vidare till Auschwitz II - Birkenau. Jag vet inte vad jag väntat mig, men inte den storleken i alla fall! Vi gick i över tre timmar, visserligen med diverse olika stopp, och vi gick ändå inte ett helt varv runt! Jag skulle tro att det tar runt två timmar, minst, att gå ett varv runt det lägret. Många baracker är borta, men ruinerna finns kvar och det ger en bild av hur många det en gång fanns där. Naturligtvis fanns den berömda porten och järnvägen där också. Vi stannade och tände ett ljus åt en kvinna som har bestämt att minnesplatsen för hennes föräldrar är ruinerna av Krematorium II. Sedan såg vi resten av krematorieruinerna, samt platsen där framsidebilden till "Om detta må ni berätta..." togs. Naturligtvis var liplisa igång igen (jag grät nog en liter under veckan) och som vanligt ville det inte ge sig när det en gång börjat. Tyvärr dog kameran efter en timme, men jag tänkte sno kort av Frida och de andra sen.

På kvällen gick vi på den judiskinspirerade restaurangen Arka Noego och lyssnade på Jascha Lieberman Trio. De var duktiga, även om det inte var min typ av musik (blunda, gunga med och se nöjd ut så tror folk att du kan musik).

Torsdagen var vår egen, och jag och frida gav oss ut tidigt. Efter långa promenader mötte vi Therese, Åsa och Mia och tack var dem (måste jag erkänna) fick vi i oss en ordentlig lunch. Vi han handla också. Fyra flaskor vodka, en får tacke! Köpte en till på Tax freen sen. Vodkakväll, någon?

Blev långt inlägg i alla fall, och då var det ändå bara korta drag. Förde dagbok hela veckan, det kunde bli upp till ett par sidor på en dag om mycket hände. Jag vill uppmana alla som någonsin får tid, råd och möjlighet att göra en sådan här resa. Jag är oerhört tacksam att jag gjorde resan och att vi besökte andra platser än bara de mest kända. Det har gett mig sjukt mycket att fundera över. Mår fortfarande lite sisådär, och det lär jag väl göra ett tag. Är hysteriskt känslosam och kan gå från glittrande glädje till tårar på bara några minuter, för absolut ingenting alls. Så sent som idag var jag nöjd med livet på förmiddagen, men blev osocial och ledsen under eftermiddagen. Konstigt, men antagligen kroppens sätt att hantera det som hänt. Fast just nu vill jag helst sätta mig hemma hos någon med en stor kopp med te och bara prata.

Om någon orkat sig ända hit, så vill jag tacka för uppmärksamheten!

60 Earth Hour

Ikväll släcker vi lamporna i en timme för klimatets skull. Det är en rätt häftig känsla att titta ut och se hur fönster efter fönster blir svart, även om inte alla gör detta, förstås. Själv har jag tänt 14 stearinljus och sitter här och myser.

Words alone


Words alone cannot convey the suffering

Words alone cannot prevent what happened here

From happening again

Beyond words lies experience

Beyond experience lies the truth

Make this truth

Your own


The one who does not remember history
Is bound to live it through again
- George Santayana


Auschwiz II - Birkenau - 090325

Kyla, blåst, tystnad
Tomma byggnader
Förr fulla av folk
Vilka var de?
Vem minns dem nu?
Frågorna är så många
Men ingen har svaren

Våningssängar i trä
Tomma
Förr trånga
Många skulle få plats
Ett rum med tvättställ
Torra
Förr flöt smutsigt vatten här

En lång, rak väg
En gång vandrade de här
Män, kvinnor, barn
Gamla, unga
Friska, sjuka, gravida
Vägen mot döden
Bedragna till slutet

En gammal kvinnas minnen
Tårar
Armar om axlar
Klappar på ryggar
Snabba ögonkast
Sorgsna leenden
De säger "Vi förstår varandra"

Ruiner, skog
Fem rådjur, fyra till
Det välbekanta fotot
Platsen där det togs
En liten sjö
Full av människor
Eller askan av dem, åtminstone

Vägen de gick
Rummen de besökte
Foton av deras barn
Av hela deras familjer
Blekta
Tärda av tiden
Ihågkomna av alla och ingen

Järnvägen
En enkelbiljett till Helvetet
Staketen, leran, tegelstenarna
Den stora porten
Solen som tittar fram
Ger ljus åt Helvetet
De kom aldrig mer ut


         

En varm kram från en plötslig vän

En grå vägg
Blommor
En dikt läses upp
Buketten till en bror
Tårar, ilska, axlar som skakar
En plötslig arm om min midja
En hand i min
Två huvuden tätt ihop
En varm kram från en plötslig vän

En omfamning bakifrån
Två händer på mina överarmar
En vänlig röst, en viskning i mitt öra
Jag vet vem det är
Ägaren till famnen, händerna och rösten
Men jag känner knappt denne ägare
Sinnen blir ett
En gemensam sorg
En varm kram från en plötslig vän

Famnen värmer
Jag skakar lite mindre
Tystnad, ett inre skrik
En stilla viskning
Fader Vår
Jag står där andra stod
I samma fotspår
Förlåt Oss Våra Synder
En varm kram från en plötslig vän


Auschwiz I - 090324



Till två vänner...

Du vet var jag finns, så låt inte bli
Du får inte gå nu
Gå inte förbi

Snart...

Om bara en liten stund så tar jag min lilla trolley och beger mig mot universitetet. Det är en kall, men vacker dag, så promenaden blir skön. Det allra sista ska snart packas.

Igår hade jag storstädning här hemma. Dammade alla hyllor och rensade skåp. Skönt att få det gjort.

Ta hand om er, vi ses snart!

Inferno

In the middle of the journey of our life
I found myself astray in a dark wood
Where the straight road had been lost

//Dante

Städat

Eller ja, jag har röjt. Skulle storstädat, men jag insåg att jag antagligen inte skulle hinna det om jag väl påbörjade det, så jag röjde undan det värsta och dammsög. Imorgon blir det dock storstädning. Ner med alla böcker från hyllorna dammtorka, putsa av prydnader, skura golv, tömma kylskåpet på ovesäntligheter med mera med mera. Har dock packat i stort sett allt, är väl bara necessären som ska ner nu. Fick igen väskan utan större problem. Eller ja, utan några problem. Kom tillochmed ihåg att lägga ner några påsar Samarin, så nu kan jag få halsbränna utan att dö.

Jag tror i alla fall att allt är med. Något har jag antagligen glömt, men jag har över ett dygn på mig att komma på vad det skulle kunna vara. Jag har packat med en present till en skola vi ska till. När jag flyttade hit så köpte jag ett ritblock och några pennor till Saga när hon är här, men hon kommer så sällan så jag hinner köpa nytt innan nästa gång.

Annars bir det en lugn dag imorgon. Har inget bestämt, förutom ett gymbesök samt ensembleträning på kvällen. Plugga tror jag faktiskt inte att jag behöver göra, hur otippat det än verkar. Börjar få kläm på det mesta inför tentan, så nu är det bara fokus på betyget som gäller, Eyes On The Prize...

Usch, i morse försov jag mig. Vaknade tio över åtta, så det blev bara till att klä på sig och hoppa upp på cykeln. Kom dock inte mer än en kvart försent, och då hade jag ändå inte stressat ihjäl mig. Verkade inte ha missat så värst mycket och när jag väl var där så gick det bra. Flummig lektion som vanligt.

Och ikväll har jag haft besök. Anna och Madde var här och vi tittade på "Heartbreak Hotel". Madde och jag har inte setts på två och ett halvt år, så det var skoj.

Häpp, nu är jag trött. Ska sätta igång TV:n och se om det går nåt vettigt.

Seg...

Vaknade kvart i tre inatt av illamående och magont. Drog en snabb slutsats, vilken visade sig stämma. Så nu är det en veckas konstant värk som gäller. Jippi...

Kom inte upp vid sju i morse, så jag var över en timme sen ner till tvättmaskinen. Men det gör inget, hinner tvätta allt ändå. Mycket tvätt den här gången, så blir det när man är fattig och verkligen måste spara ihop krona för krona för att ens kunna hålla sig ren.

Avfärd till Polen på lördag. Blandade känslor. Kan inte precis säga att det ska bli kul, men otroligt spännande. Även om jag inser att veckan kommer bjuda på många jobbiga stunder, så längtar jag.

Nu borde tvättmaskinerna vara klara, dags att lägga in nästa lass.


Mwehehe...

Fich precis reda på var jag ska ha min VFU.

Hamnar i en årskurs 6 på Norrstrandsskolan här i Karlstad. Det fina i kråksången är att det är en musikklass. Jätteroligt ju! Jag lär väl bli alldeles överkörd av dessa övermusikaliska ungar, men det gör inget. Blev jätteglad när jag fick veta det!

Kvar att göra inför morgondagen är att skriva 450 ord om aboriginer och deras kultur. Jag vill inte. Men jag måste, för det ska lämnas in imorgon. Suck. Jaja, bara att sätta igång.

Hemma, var ligger det nånstans...

...kan nån ge svar?

Jag känner mig mer och mer hemma i den här stan. När jag säger "hem", menar jag Karlstad. Jag åker till mina föräldrar, men jag åker "hem därifrån".

Hur blev det så? Varför? Hela första året här upp, refererade jag till Axvall som "hem". Skulle jag räkna efter, så var jag nog där mer än här under den tiden. Men något ändrades. Jag vet inte när, var eller hur.

Kanske är det för att jag knappt var i någon annan människas lägenhet under mitt första år. Kanske är det för att jag hade bil, och kunde åka som jag ville. Jag vet inte. Men i den här stan har jag fått fler och fler vänner. Jag har inte varit ensam en enda helg på jag vet inte hur länge. Jag har skapat ett helt nytt kontaktnät. Riktiga vänner, en del lika nära som mina närmaste vänner från skoltiden. Vänner som jag fasar inför att behöva lämna.

För det kommer jag att göra. Hur hemma jag än är i Karlstad, så kommer jag från Skaraborg och det är dit jag en dag kommer återvända. Det känner jag på mig. Jag vet inte när, det kan bli om ett år, eller om tio. Men jag kommer tillbaka, det är jag ganska säker på.

Under min joggintur idag kom jag på mig själv med att längta till Axvall. Jag önskade att det var Axvallsmark under fötterna på mig. Jag längtade efter den där speciella doften som Axvall har. Speciellt på sommaren. Det är en speciell doft, en blandning av djur, natur, sjö, sol och glädje. En doft av... jag vet inte. Något.

Hmm...

Anledningen till detta sentimentala inlägg var dock inte joggingturen. Det var ett Youtube-klipp som jag av en slump stötte på, med en helt fantastisk sång. Texten passar in på var man än känner sig hemma. Helt klart en  ny favorit, och så passande att jag hittade den just idag, när jag kände just såhär.

How green are your valleys
How blue your great skies
Your mountains stand tall in their glory
Your rivers run free
The bright stars are your eyes
Your beauty is endless before me

For you are the song ever singing in me
And you are the heart ever true
For you are my land
And you always will be
The voice ever calling me home to you

When to your green valleys
Some day I return
When you lay your mantle around me
At rest I will be
Where the heart will not yearn
Then my land will ever surround me

For you are the song ever singing in me
And you are the heart ever true
For you are my land
And you always will be
The voice ever calling me home to you

For you are the song ever singing in me
And you are the heart ever true
For you are my land
And you always will be
The voice ever calling me home to you

The voice ever calling me home to you

Solljus!

Underbart vacker dag. Jag har fått lite plugg gjort också. Helt klar med min lilla uppsats i musiken, så den kan jag lämna in imorgon. Jag håller för fullt på med min Australien-poster. På tisdag ska ett utkast på texten lämnas in, så det är det jag fokuserar på. Själva utskrifterna till postern får jag ta när det finns mer pengar på kontot, så att jag kan skriva ut i skolan. Just nu måste annat prioriteras. Men jag har tänkt ägna dagen efter hemkomsten från Polen till utskrifter samt klipp och klister. Vi ska ju trots allt bara göra en poster i A3-format. Känns lite fånigt, det är ju jättelitet. Vi kunde väl åtminstone fått göra vår poster i A2, så man får plats med lite kul saker?

Även om en del plugg är undangjort, så är det mycket kvar. Jag har inte lyckats hitta filmen på Youtube, vilket innebär att jag måste flytta runt i min dator, så att jag får plats att ladda ner den. Men jag hinner. Har jag bestämt. Motivationen ligger på noll, ungefär.

Dags att duscha. Inget är så avkopplande (efteråt) som en joggingtur i strålande vintersol.

Gôrmätt

Efter dagens sjungningar blev jag meddragen till Pelle och Erika för att se årets final av Melodifestivalen. Det var jag, Kerstin, Susanne, Erika, Anna, Sara, Pelle, Fluff, Magnus, Birk och Norén. Och så Benjamin då, men han är ju bara bäbis och sov nästan hela tiden. Vi åt och åt och åt och nu har jag ont i magen av all tacos, popcorn och annat som slank ner. Det blir en tur med joggingskorna på imorgon!

Jaja, rätt låt van i alla fall. Lite popopera sådär, och Guuuuuuud vilken röst hon har!
Caroline af Ugglas låt var helt okej när man blundade, men att titta på människan ger mig huvudvärk.
H.E.A.T och Alcazar gjorde bra ifrån sig, de var båda två mina andrahandsfavoriter.
Måns Zelmerlöf och EMD är töntar, vilket jag visste sedan innan, men fick bekräftat idag.
Vad fan höll Sofia på med?
Agnes och Molly behöver komma i puberteten innan de ställer rig på scen.
Nej, Emilia, det var inte läge för comeback. Och lilla du, du sjunger rätt falskt ibland.
Sarah Dawn Finers låt var väl okej, men hon har gjort bättre.

Sjungningarna idag gick bra. Vi stod som vanligt och såg töntiga ut i våra klänningar, men vi lät helt okej. Anthem gjorde vi snuskigt bra!

Nu är timmen sen. Jag ska stänga fabriken, se ett Voyager-avsnitt och sen sova. Imorgon blir det plugg för hela slanten. Börjar komma ikapp, men det känns långt kvar ändå... Inte mycket läsning kvar dock,  vilket sparar en hel del tid.

Natti

Usch och blä!

Efter inlägget igår vart jag dålig igen. Eller ja, det kom inget, men en stund satt jag på badrumsgolvet och bara skakade, alldeles andfådd. Efter en stund gav det sig igen, och jag kunde ta mig till sängen. Sen gick jag i stort sett aldrig ur den igen. Vid halv två somnade jag, helt slut, med en sprängande huvudvärk.

Känner mig bättre idag, men jag känner av att jag var dålig igår. Så det blir en lugn dag med plugg. Tänker inte lämna sängen mer än när det är absolut nödvändigt. Skulle behöva äta nåt, men jag vågar inte av rädsla för att det ska komma tillbaka. Gör det det, så kan jag inte ens plugga, och det MÅSTE jag!

Blir minst en paus sen, dock. Man får se en massa grejer som behöver göras rent i bdrummet när man sitter på golvet och flåsar. Så det ska bli badrumsstädning idag.

Hmm... Kanske kan koka mig en tallrik gröt? Något varmt som är lätt att äta. Ska jag nog göra.

Magen...

...gör uppror. Bläh!

Vaknade i panik kvart i åtta i morse och var inne på toaletten innan jag insåg att jag inte började förrän klockan tio idag, och inte halv nio, vilket vanligtvis är fallet.

Lektionen var faktiskt rolig. Det brukar de här studiegruppslektionerna vara, i och för sig. Det är kul när små missförstånd leder till hysteriska skrattanfall, speciellt när misstolkningar kommer från den äldre halvan av gruppen.

Efter skolan blev det gym. Kändes bra idag, körde lätt styrka och ett lagom hårt crosspass. Sen blev det lite plugg, inte så mycket som var nödvändigt dock. Somnade ifrån Of Men And Mice, vaknade en timme senare och rostade mig två smörgåsar. Efter att ha ätit desamma, fick jag fruktansvärt ont i magen och trodde faktiskt att jag höll på att bli magsjuk. Nu känner jag mig dock bättre. Inget helar kroppen som att bädda ner sig i sängen med en värmekudde och ett avsnitt av Voyager.

Känner mig fortfarande dåsig. Ledig imorgon som tur är. Får bli plugg hela dagen, mycket att ta ikapp.

Plugg, plugg, plugg

Helt sjukt, bara för att man råkar ha en ledig helg, så står man upp över öronen i böcker och uppgifter. Harry Potter har jag inte börjat med än, och jag måste lyssna på radioprogram, hitta en artikel från USA samt göra min Mind Map. Det får bli nattuppgifter, nu hinner jag inte. Jag har dock (skum)läst nästan hela kapitlet om USA och vet ungefär hur jag vill ha min Mind Map, den ska bara skrivas nu. Vad jag dock är klar med, är dagens redovisning, jag tror den blir bra faktiskt.

Igår övade vi med min ensemble. Övningen gick rätt bra, vi har börjat få ihop en av låtarna.
Hela eftermiddagen igår gick åt till att försöka få tag i folk. Det snöade hur mycket som helst, och jag kände verkligen inte för att cykla 3.78 kilometer i blötsnö. Jag fick dock inte tag i någon alls, så det fick bli cykel, var sig jag ville eller inte. Jag kunde väl cykla halva vägen, sammanlagt, annars fick jag gå. När jag ringde på och dörren öppnades så möttes jag av ett asgarv, eftersom jag var totalt vit och blöt. Fick skjuts hem sen, dock, tar cykeln hem ikväll efter kurs och kör.

Häpp, dags att ta på sig skorna och knalla upp till Universitetet. Ser inte fram emot kvällen och natten med allt plugg det innebär, men jag får skylla mig helt själv.

Kan ingen skjuta mig? Eller köra på mig? Så har jag en anledning att vara ledig ett tag.

Trevlig helg!

Har haft en toppenhelg! Vi var ute igår och hade supertrevligt, även om det blev en ganska kort utekväll. Passade mig perfekt, ingen blev för full, inget jobbigt hände. Bara trevligt. Men idag har vai varit mysigt bakis allihop. Jag har ätit konstant i två dygn i sträck.

Nu är jag trött, ska fortsätta se Beck.


Sällskap

My och Ia är här. Ska stanna hela helgen, så trevligt så ^^ De står och gör sig iordning för fullt, de ska på konsert. Och då slår Hotell Persson upp portarna.

Helt flum idag. Engelskan gick åt till diverse skrattanfall, övertröttheten hägrade hela förmiddagen. Men kul hade vi, och det är skoj när läraren skrattar med och inte bara blir sådär proffessuriskt universitetssur.

Himla fönande och sminkande här. För en stund sen var min läghenhet dessutom en frisörsalong. Det var hår överallt. Men det gör inget, det finns ju dammsugare, även i en minimal lägenhet som min.

Jaja, nu ger jag upp tror jag.

Oj då...

...värst vilken god tid jag var uppe i idag då. Redan halv sju klev jag ur sängen. Fast meningen var i ärlighetens namn att jag skulle gett mig ut på en runda redan klockan sex, men jag orkade inte upp och nu hinner jag inte. Dessutom har jag ätit frukost nu, så ger jag mig ut nu så orkar jag kanske femtio meter, sen får jag ont i hela kroppen.

Det blev inte så mycket plugg som det var tänkt igår, men den ena skönlitterära boken är utläst och min musik-/rytminstund är planerad och klar. Nu ska det bara skrivas rent och så. Kvar till nästa vecka är Harry Potter samt kapitlet om USA, men det ska jag nog hinna med lite god planering i helgen. Harry Potter ska jag kunna ögna igenom, jag har läst den på svenska så många gånger att jag snart kan den utantill.

Nu är bara frågan vad jag ska göra med resten av min morgon? Jag funderar på att sätta på lite fin kusik och bara smälta bort en stund. Så är jag lycklig och trevlig sen. Efter skolan måste jag stressa hem, det måste verkligen städas här! Fast det skulle jag ju kunna ta tag lite i nu...?





I Teletubbieland skiner solen jämt.

Ibland är det tur att man går upp tidigt för att plugga...

...för annars hade jag blivit väckt av telefonen idag. Men det är lugnt, jag satt och läste (du vet vem du är). Det roliga med hela grejen är att personen i fråga nyligen skrev ett blogginlägg med rubriken "dubbelkolla...bara ett tips...". Det är faktiskt ganska hysteriskt roligt, när jag tänker efter.

Jaja, nu ska jag lägga ifrån mig boken och äta frukost istället.

Många telefonsamtal...

...men kanske att det löser sig nu. Förhoppningsvis kan jag ha min praktik här i Karlstad i vår, och det skulle lösa så sjukt mycket!

Annars har jag pluggat idag. Eller ja, jag har börjat läsa en av de skönlitterära böckerna. Men den är helt okej, och behandlar ett relevant ämne, även om boken i sig utspelar sig för sjuttiofem år sen. Jag har bara tagit några pauser för att jogga, en powernap (som blev en timme lång, men skönt var det) samt mat- och Star Trektimme. Nu känner jag mig redo för nästa halva av boken.

Hmm, tror inte jag har något nytt att bekänna annars. Dags att fortsätta läsa.

Fem månader...

...utan dig.

Hur har jag klarat det?



Seg idag...

Har inte riktigt kommit igång idag. Klockan ringde halv sex, men sen somnade jag såklart om och vaknade klockan sju. Då blev det lite brådis, men jag hann till skolan i ganska god tid i alla fall. Dagen har i övrigt kantats av lite trötthet. Engelskalektionen var ganska skoj dock, jag och Frida skrev en artikel, vars intro krävde mer effort än resten av artikeln sammanlagt. Men kul hade vi, vi satt och skrattade så till och med läraren blev nyfiken och frågade vad det var vi satt och skrattade åt.

Just nu sitter jag halvfärdig iförd träningskläder och försöker motivera mig till att åka till gymet. Måste komma iväg snart, så jag kan komma hem, duscha och sen åka ner på stan och köpa klänning... Hoppas bara den sitter bra,  nu när jag får den och allt...

Häpp, på med överdragskläderna och iväg!

Bortskämd? Jag? Skojar du...

Jag har alltid skrutit om att jag inte är bortskämd. Det ska jag sluta med.

Den där underbaraunderbara klänningen inne på Vila. Den tänker mamma betala. Och jag som inte ens har fjäskat för att få den. Vad händer egentligen?

Hmm... Ska nog sova på saken...

Ont...

...i handleden. Förbannat ont, faktiskt. Höger, samma hand som domnar ibland. Samband?

Ont i plånboken med. Och hjärtat. Fick se en otroligt vacker klänning idag. Jag vill så gärna ha den! Men för vilka pengar?

Jaja, Kraja var lysande i alla fall. God mat åt vi och vi hade trevligt. Idag åt vi sushi, jag och min mor. Vegetariskt dock. Jag äter ju överhuvudtaget inget med hjärta och blodomlopp och mamma klarar inte tanken på rå fisk. Fattar ni vad mätt man blir på några buntar med ris?

Nu ska jag se klart Beck, och sen sova. Plugg hela dagen imorgon.