Maria P

...drygt sitter jag på bussen till de Värmländska skogarna igen. Inget besök av Finaste ikväll. Han måste plugga. Kommer dröja innan vi ses nu. Jobbigt, men sant...

Jag tror inte att jag tål quorn längre. Jag får ont i magen av det. Dumt.

Annars har jag tagit en långpromenad idag. Gick över Skärv. Såg varken Gunilla, Anna eller Viola, men jag fick ju åtminstone se Valle Härad när den är som finast.

Jaja, dags att packa.

Sjungom studentens lyckliga dag
Låtom oss fröjdas i ungdomens vår
Än klappar hjärtat med friska slag
Och den ljusnande framtid är vår

Sjung om fru Svenssons lyckliga karl
Låt honom plöja i ungdomens fåror
Fem gamla hjärtan i sprit har jag
Och en ljus elefant i ett snår

Inga stoppar den
I vårt linneskåp
Loppor tär vår vän
Som idisslar en sko
Där vi snyta en rund liten hund
Där den här lilla bagaren bor
Där den här lilla bagaren bor
Hursa?

Inga stormar än
I vårt sinne bo
Hoppet är vår vän
Vi dess löften tro
När vi knyta förbund i den lund
Där de härliga lagrarna gro
Där de härliga lagrarna gro
Hurra!

Så var man nere i lilla Axvall. Studenten idag var trevlig. Lite segt i kyrkan, dock. Men det gick bra ändå. sen blev det lite mat ihop med kusinerna och deras barn. Eller ja, jag åt lite fetaost. Genierna hade ju med sig kycklingsallad. Vilket jag ju inte äter. Sen åkte jag, mamma, Jeanette och lilla Alicia neråt igen, medan resten åkte med Andreas till hans lägenhet i Deje för att städa. När vi kom till Gullspång, runt kvart i fyra, fick jag köpt en tunnbrödrulle med pulvermos och lite grönsaker. Inte speciellt gott, men lite bukfylla för mig som bara ätit en banan och lite fetaost på hela dan.

Nu har vi varit och firat Andreas och jag är mätt. Har ätit lite paj och glass.

Saknar dig!

"Det finns också grupper av studenter som förgyller allas våra liv. Anar du, att jag menar universitetskörerna, vars sångare lägger ner lika mycket tid som en idrottsman på sitt fritidsintresse. Träning, träning och sedan match, nej, jag menar konsert. Lön eller arvode är inte på tal, på sin höjd en tårtbit då och då efter konserten. Vad vore årets studentstad utan sina körer?"

Hela krönikan, tagen ut KarlstadsTidningen, finns att läsa här:
http://www.kt.se/docs/index.asp

Jag hade mina misstankar.

Och de har förstärkts. Jag blir orolig och ledsen när det blir så. Fattar du inte det? Fattar du inte att jag, med mina egna problem, ser, om inte rakt igenom, så åtminstone halvt igenom den fasad du bygger upp?

Jag mår bra just nu. Jag känner stöd av människor runt omkring mig.

Jag önskar att du kunde förstå att jag finns här för dig. Jag hade inte tvingat dig. Jag vet hur det kan vara. Du hade inte behövt, och då hade du sluppit konsekvenserna som blev.

Om du bara kunde fatta att det finns människor som bryr sig om dig. På riktigt. Jag önskar att jag kunde få vinna ditt förtroende så att jag kunde veta vad jag kan göra för att hjälpa.

Men jag vet att du inte tycker att du behöver någon hjälp. Jag önskar ändå att du kunde ventilera lite. Jag lovar att lyssna. När som helst. Du får inte, får inte, får inte tro att du är ensam. För det är du inte. Jag finns här, och jag vet hur det kan kännas. Du vet var det finns ett vänligt öra.

Och jag skulle aldrig skvallra.

...det kan inte vara sant...

Jag börjar få ont i halsen.

Fan!

Jag har inte tid med det just nu!

Vaknade halv sju av väckarklockan. En timme och en kvart senare... vaknade jag av ett glatt sms. Då brann det inte bara i knutarna, hela huset stod i ljusan låga! En kvart tills jag skulle vara på praktiken! Slängde på mig lite kläder, upp med håret och en banan i farten. Vilken otrolig tur att jag bor så nära! Blev faktiskt bara fem minuter försenad. Fast en försening med fem minuter märks knappt där. För det första kom min handledare först tio över åtta, och vid åtta när vi börjar så sitter vi mest i lärarrummet och tittar och pratar. Eleverna börjar inte förrän tjugo över.

Jaja, jag var rätt trött på förmiddagen, men det var en lugn dag, som tur var.

Efter lunchen förvärrades saker och ting. Jag har räknat ut att jag måste vara någon form av unikum. De flesta får huvudvärk och migrän av att inte äta. Jag får huvudvärk efter att jag ätit. Så hela eftermiddagen gick jag runt med en sprängande huvudvärk, som inte avhjälptes förrän innan körövningen, då Finaste kom med en karta Ipren.

Trevlig körövning. Många skratt och en del farväl av folk som ska sluta.

Imorgon är jag beställd i 6B med min föreläsning om Förintelsen. Ska bli kul!

Idag var det dags för vår årliga sjungning i Kronoparkskyrkan. Vi var ett litet tappert gäng, jag var (börjar bli tradition nu) ensam i min stämma. Gick hur bra som helst ändå, de andra var inte mer än högst fyra i sina stämmor, så jag hördes i alla fall. Leif var i Stockholm, så Hermansson ledde oss. Även det gick fint.

Efter sjungningen var det dags för den traditionella Utmningen. Varje år arrangerar förra årets vinnare en utmaning med olika grenar. Årets grenar var: Kast med livlina, sjunga så många barnvisor man kunde komma på under fem minuter, sätta ihop och ta isär ett trangia-kök på tid samt namnge tio blommor. Årets arrangör var förstatenorstämman. Även här var jag ensam, men kom inte sämre än näst sist.

Annars har helgen varit trevlig. Gårdagkvällen tillbringade jag och Finaste hemma hos Norén, tillsammans med Fluff och Tjäder. Vi lagade god mat, åt av den (naturligtvis) samt såg film. Mycket trevligt.

Häpp, nu ska jag ta tag i det pluggande jag skjutit upp i snart en veckas tid...

Ingen vet, utom vi, vad som hänt
När solen går opp över taken

Blev en jättetrevlig kväll igår. Den började ute vid Alster med grillning. Vi gjorde grillspett. Jag gjorde mina egna med äpple, lök och quorn. Blev jättegott. Väl ute vid grillen hittade jag en honungsglaze som jag hade på. Mer om detta senare.

Vi som var vid Alster var jag, en tjej till ur Söt Likör, ett gäng ur CMB samt en manskör från Lund, vid namn FN-kören. Vi åt och sjöng och hade allmänt trevligt.

Vid åtta städade vi efter oss och efter några om och men (inklusive en öl på Leprechaun) hamnade vi ett glatt gäng hemma hos Finaste, med sällskap av mina fyra vodkaflaskor.

Vid midnatt fick jag fruktansvärt ont i magen, ackompanjerat av illamående. En stund pendlade jag mellan viljan av att kräkas och att bara försvinna. Antagligen berodde detta på en mix av ovan nämnda glaze, potatissallad samt chips. Tack och lov gav det sig efter någon timme, men det skulle komma tillbaka...

Halv två började folk droppa av och jag och Finaste gick till sängs. Sov oroligt och vaknade flera gånger av magont. Det kommer fortfarande i vågor. Ska testa med en tallrik gröt nu. Sen kommer Finaste hit. Skönt att slippa vara ensam när man mår dåligt.

"If a person has ugly thoughts, it begins to show on the face. And when that person has ugly thoughts every day, every week, every year, the face gets uglier and uglier until it gets so ugly you can hardly bear to look at it.
A person who has good thoughts cannot ever be ugly. You can have a wonky nose and a crooked mouth and a double chin and stick-out teeth, but if you have good thoughts they will shine out of your face like sunbeams and you will always look lovely."

Det där var till er, alla vackra människor med vackra tankar.

...vad är det egentligen?

Och vad är skillnaden mellan kärlek och förälskelse?

Mm, det finns en skillnad mellan de där båda. En skillnad som nyförälskade helst inte vill se. För en nyförälskad människa handlar det om kärlek, tror man. Man tror sig vara "kär".

Men det är man inte. För att vara "kär", det handlar om kärlek. Mina föräldrar är kära i varandra. De älskar varandra högt. Kär, det är man när man känner en person så väl att man kan älska densamme med alla fel och brister. Man älskar någon, det är kärlek det handlar om.

Vad är förälskelse då? Jo, det är snudd på kärlek, men förälskelsen är blind. Nu har vi rett ut det. Kärleken är inte blind. Förälskelsen är det. I förälskelsestadiet finns det inget hos partnern man retar sig på. Partnern är idealet, inga fel och brister finns. Förälskelsestadiet håller i sig under det första året, i vissa fall i ett och ett halvt år, av ett förhållande. Anledningen till att vi är förälskade, är rent biologisk. Under ett år hinner vi fatta tycke för personen, ha sex, producera ett foster, vänta barn och föda det. När barnet är några månader gammalt så kan modern i teorin ta hand om det själv. För djur går det fortare. En del djur håller sig till sin partner livet ut, som papegojor. För dem är förälskelsestadiet kort, och kärleken utvecklas snabbt.

Så.

Förälskelse är av rent avelsmässiga skäl. Och just för att den håller i sig under det här dryga året, är det många förhållanden som spricker efter något år.

Nu vill jag inte få folk att fundera på att göra slut, bara för att deras förhållande varat i något år. För vi vet alla att förälskelsen lika gärna kan övergå i kärlek. Det finns miljontals exempel på det. Men det är under förälskelsestadiet vi gör dumma saker. För som sagt, förälskelsen är blind. Och irrationell. Vi kanske skaffar barn, bara för att senare upptäcka att partnern inte alls var vad vi letade efter. Eller gifter oss.

Kärleken är inte blind, som jag skrev ovan. Men den är accepterande. När vi älskar någon, accepterar vi den personens fel och brister. Under förälskelsestadiet ser vi inga fel. Det gör vi när vi älskar någon. Men vi inte bara ser dem, vi ser förbi dem, för de positiva sakerna väger över.

Kärlek vid första ögonkastet, det finns inte. Däremot kan man bli intresserad vid första ögonkastet, kanske rentav förälskad. Men det är inte kärlek man känner, eftersom man inte vet något om personen i fråga. Kan du verkligen påstå dig känna kärlek för någon, som du inte vet om han är kvinnomisshandlare, våldtäktsman eller mördare? Du blir inte "kär" när du träffar någon på puben. Du blir intresserad. Däreomt finns inget som säger att du inte senare kan bli kär i denna personen, att du kan älska honom eller henne livet ut.

Av dessa många anledningar, är jag försiktig med att tala om för någon att jag älskar honom eller henne. Jag kan tycka om någon, djupt. Jag kan hysa starka känslor. Men det är få personer som har fått höra att jag älskar dem. De finns, dock. Jag vill inte säga att jag älskar någon förrän jag är säker, riktigt säker. "Jag älskar dig" är för evigt. Men att tala om för någon att "Jag tycker om dig" eller "Jag är förälskad i dig" är att tala om för personen i fråga att "Jag hyser otroligt starka känslor för dig, men de är inte eviga. De kan mycket väl komma att förstärkas, kanske utvecklas till kärlek".

Till min familj:
Jag älskar er av hela mitt hjärta. Händer något någon av er, då dör jag.

Till mina vänner (ni vet vilka ni är):
Jag älskar er. Ni vet var jag finns.

Till Dig:
Jag är så förälskad i dig att jag knappt vet var jag själv börjar och slutar. Jag avskyr att se dig gå. Jag älskar att ha dig här. Jag hoppas att med tiden få älska dig. Men ge mig tid.

Såg du...?



Japp, jag hittade en femklöver igår.

Hur mycket lycka får jag nu?

Rör vid mig nu
Fyll mitt liv ända till brädden
Jag, som var ett barn då
Söker min sång

Vem tog min sorg?
Vem berövade mig gåvan?
Den gav mig min styrka
Jag var ett barn

Kärlekens tid
Har bevarat min längtan
Jag som var ett barn då
Söker min sång

Rör vid mig nu
Fyll mitt liv ända till brädden
Du gav mig min hunger
Jag är ett barn

http://www.vf.se/Kultur--Noje/Noje/Nu-gronskar-det-ar-ett-maste-om-varen-090515.aspx


Vad som inte framgår är att det är jag som tvingas svara på dessa underliga och rätt dumma frågor...

Har precis kommit hem efter Söt Likörs och Sällskapet CMB:s vårkonsert. Gick hur bra som helst, tycker jag. Frågan är bara vad recensenterna tycker. Blommor fick jag i alla fall. Fina, även om de var rosa.

Det finns få saker som går upp emot att vakna tätt intill någon, har jag märkt. Den härliga känsla det ger väger upp den trötthet och nackspärr man vet att man kommer få stå ut med dagen efter.

Nej, nu blir jag snart upplockad av Finaste, vi ska åka och fira Anna samt se Eurovision.

Idag  höll jag, vad ska man kalla det, ett föredrag om Förintelsen. Hade gjort en Power Point-presentation och visade den. Eleverna hade fått skriva frågor till mig först, så att jag visste vad de ville veta. Och det blev hur bra som helst! De var med, ställde frågor, diskuterade. De lyssnade och reagerade aktivt. När lektionen egentligen var slut så fortsatte vi. Trots att vi drog över med fem minuter så var det ingen som stressade ut ur klassrummet. Det var verkligen jättekul!

Min handledare var imponerad och berömde mig jättemycket. Det värmde.

Imorgon ska jag göra samma sak med parallellklassen. De är en annan typ av grupp, men det ska nog gå bra det.

Nu ska jag snart cykla iväg på körövning.

Hmm, det regnar ute. Men regnet måste också få finnas.

Var alldeles trött igår. När jag kom hem från universitetet så gick jag och la mig efter en stund. Och slocknade som ett ljus. I två timmar. Skönt, även om jag inte gillar att sova under dan sådär...

Efteråt blev det trevliga samtal via msn. Blir så mysigt i kroppen då.

Det är skönt att känna sig omtyckt.

Jag kanske ska få se Sofia Karlsson i sommar, om allt går som jag vill.

Men nu ska jag till Kristinehamn.

Känns allt rätt bra idag med...

http://www.aftonbladet.se/pryl/article5077985.ab

Så kom förklaringen efter att man slog på text-TV. Jag var en av 800.000. Inget att gråta över. Det gjorde jag ändå. Skönt, faktiskt. Blev av med mycket negativ energi där.

Har fått mitt blogginlägg för engelskakursen skrivet. Och jag har kommenterat på dem jag skulle kommentera på. Brukar inte vara så sent ute, men jag skyller på ComHem.

Röstträningskurs, sen ensemblekurs.

Jag bröt ihop igår. Och ville ha Dig här.

Anledningen var den materiella fåfänga så många av oss människor styrs av. Internet slutade fungera och datorn påstod att ett nätverkskort slutat fungera. Och hur skulle jag kunna skriva blogginlägg på engelskan utan internet? Hur skulle jag hinna? Skulle gjort det igår, men så kraschade allt.


Jag har verkligen inte råd med ett nytt nätverkskort just nu.

Men.

Nu fungerar det igen. Låt oss alla hoppas att ComHem genomförde reparationer igår kväll.

Hursomhelst.

Det var inte bara datorkrångel som frick mig att bryta samman. Mycket runt mig just nu, svårt att hantera allt. Men jag har Dig i närheten. Tack för att du finns!

Nu VFU.

...har jag fått det jag ville.

Eller?

Jag hade ett underbart Valborg. Jag är fylld av lycka och mår bara bra...

Igår kväll träffade jag gänget från musikkursen, nästan alla i alla fall. Vi träffades och åt på Café August. Efter maten och ett par glas vin lyssnade vi på Paddy Power där vår kurskamrat Matilda är med och spelar. De spelar irländsk folkmusik och det var en kanonspelning. Nu var det dock så att jag på grund av Valborgsdygnet inte hade sovit på 36 timmar när vi träffades. Så i slutet på första set av spelningen satt jag och blundade och jag tror jag nickade till ett par sekunder. Men det gjorde inte så mycket. Det var en utomhusspelning och det blev kallt, men vi satt och kurade under filtar, så det var mysigt ändå.

Efteråt sov Birgitta här. Vi slog på TV:n och satte på insomningstimern eftersom vi båda har lättare att sova då. Och det hjälpte. Inom två minuter efter att vi sagt godnatt sov vi båda två.

Vaknade vid nio idag, och jag känner mig faktiskt riktigt utvilad. Har vinkat av Birgitta nu och ska snart ge mig av till gymet. Efter det blir det nog en stunds läsande i solen innan jag har tvättid ikväll.

Har annat att ta tag i med, och det är nog bäst att göra det snart. Så får vi se om det finns några frukter att skörda av det.