Vem hade inte?
Tänk, så det kan gå, bara för att nån glömmer köpa vegetariskt...
Svärmor hade helt missat köpa vegetarisk variant av tacofärs, så jag och Finaste gav oss ut. Och där, vid en korsning, låg en gammal man på backen, med rullatorn bredvid sig.
Vi flög såklart ut. Vi hade knappt hunnit fram förrän ytterligare ett par kom fram. Tur det fanns Malungsbor där... Inte nog med att mannen verkade förvirrad som det var, han pratade Limål också. Om man inte hört Malungsmål tidigare, så kan det vara svårt att lära sig. Jag har nu, efter ett och ett halvt år, fått kläm på vad folk säger. Men. Tillochmed Malungsbor kan ha svårt för Limål, som tydligen är ännu värre.
Hursomhelst. Frun i den bilen verkade förstå vad han hette och var han bodde. Sen tog jag och mannen tag i uppgiften att få deras filt inunder farbrorn. Han svamlade om nåt brutet lårben för en massa år sen, men han verkade kunna röra sig hyggligt, så vi vågade kasa upp honom på filten. Finaste ringde ambulans som strax kom. Allt som allt gick det smidigt och fort. Hoppas bara det går bra fortsättningsvis också.
Finaste och jag traskade hem till farbrorn med hans rullator när han väl kommit iväg med ambulansen. Sen gjorde vi våra ärenden, och åkte hem. Väl hemma kollade vi upp åldern.
Rätt imponerade bara det att han kunde vara ute ensam och gå. 97 år, var han.
Känns skönt att ha visat en medmänniska att man finns till. Men å andra sidan... När det är ett sånt läge, vem hade inte?
Svärmor hade helt missat köpa vegetarisk variant av tacofärs, så jag och Finaste gav oss ut. Och där, vid en korsning, låg en gammal man på backen, med rullatorn bredvid sig.
Vi flög såklart ut. Vi hade knappt hunnit fram förrän ytterligare ett par kom fram. Tur det fanns Malungsbor där... Inte nog med att mannen verkade förvirrad som det var, han pratade Limål också. Om man inte hört Malungsmål tidigare, så kan det vara svårt att lära sig. Jag har nu, efter ett och ett halvt år, fått kläm på vad folk säger. Men. Tillochmed Malungsbor kan ha svårt för Limål, som tydligen är ännu värre.
Hursomhelst. Frun i den bilen verkade förstå vad han hette och var han bodde. Sen tog jag och mannen tag i uppgiften att få deras filt inunder farbrorn. Han svamlade om nåt brutet lårben för en massa år sen, men han verkade kunna röra sig hyggligt, så vi vågade kasa upp honom på filten. Finaste ringde ambulans som strax kom. Allt som allt gick det smidigt och fort. Hoppas bara det går bra fortsättningsvis också.
Finaste och jag traskade hem till farbrorn med hans rullator när han väl kommit iväg med ambulansen. Sen gjorde vi våra ärenden, och åkte hem. Väl hemma kollade vi upp åldern.
Rätt imponerade bara det att han kunde vara ute ensam och gå. 97 år, var han.
Känns skönt att ha visat en medmänniska att man finns till. Men å andra sidan... När det är ett sånt läge, vem hade inte?
Mycket bra, måste jag säga
Svärmor jobbar på Jofa. Och nu ska jag lära folk det som jag fick lära mig: Det är en förkortning på Jonssons Fabriker. Uttalas INTE "Jooofa" utan "Joffa", med kort "o"-ljud, men det ska ändå inte uttalas som "å", utan ett tydligt "o" ska det vara.
Nu lämnar vi det.
De har haft utförsäljning där ett tag nu. Så svärmor kallade dit oss att röja lite. 20 kronor för allt, och då menar jag ALLT! Jag plockade på mig ett par skor, ett par träningsbyxor och två ärmlösa huvtröjor, en ljust orange och en turkos, typ. Min mamma måste ha skor som passar hennes taskiga fotsulor och pappa vågade jag knappt tänka på, men jag ringde upp K och frågade hur hon hade det. Ville hon ha några skor, äkta Reebok, för 20 kronor?
Svaret jag fick var:
-Du går runt på Jofa, där det finns skor för 20 kronor...? Jag har storlek 38.
Köpte henne ett par likadana som jag själv köpt, och hittade dessutom två par till S. Svärmor slängde även med två t-shirts till lilla S.
Har i övrigt idag köpt tillbringaren jag såg igår, samt en akvariebok. Nu när pengarna rullar in så blir det troligtvis ett akvarieköp i februari eller så. Som det ser ut nu så ska vi ha lite dvärgguramisar, ett par platys och så nån pansarmal.
Mycket bra, måste jag säga =)
Sena julklappar
Anlände till Malung igår, där svärmor tog emot med ugnspannkaka. Mycket uppskattat! Efter att N och L åkt hem till sitt så hade vi en liten julklappsutdelning, eftersom jag inte var med på julafton.
Av svärmor och svärfar fick jag ett usb-minne, presentkort på IKEA, ett Amigurumi-set, garner och virknål samt en bok om att virka Amigurumi. Dessutom hade svärmor stickat ett par nya raggisar till mig. Sånt används flitigt så det var inte fel det heller. Av svåger med tjej fick jag en skiva. Finastes morföräldrar jag mig en kruka som mormodern målat. Man kan vända på den, så blir den en ljusstake. Praktiskt. Av Finastes gammelmormor fick vi lite pengar att dela på och av hans kusin fick vi ett foto. Uppskattade verkligen allt jag fick, blir alltid så bortskämd här.
Läget är i övrigt lugnt här. Dagarna får komma som de gör. Idag var vi på en stor loppmarknad och hittade en tillbringare till vilken jag har matchande glas hemma. Ska tillbaka och köpa den imorgon. Har också köpt en anteckningsbok, till vilken det inte har fällts ett enda träd för att tillverka. Allt papper är gjort av bananfiber. Hade redan en hemma, men de är så fina att jag ville ha en till. Banana Paper - Save the rain forest one notebook at a time heter de.
Är fortfarande helt uppe i varv över jobbet. Känns sååååå skönt att kunna fira nyår utan "vad-händer-med-ekonomin-i-februari"-tankar. Har en liten förhoppning om att kunna stanna som semestervikarie och sen spara min egen semester till i höst.
Om man skulle gå ner och vara social innan alla somnar...
Over and out!
Av svärmor och svärfar fick jag ett usb-minne, presentkort på IKEA, ett Amigurumi-set, garner och virknål samt en bok om att virka Amigurumi. Dessutom hade svärmor stickat ett par nya raggisar till mig. Sånt används flitigt så det var inte fel det heller. Av svåger med tjej fick jag en skiva. Finastes morföräldrar jag mig en kruka som mormodern målat. Man kan vända på den, så blir den en ljusstake. Praktiskt. Av Finastes gammelmormor fick vi lite pengar att dela på och av hans kusin fick vi ett foto. Uppskattade verkligen allt jag fick, blir alltid så bortskämd här.
Läget är i övrigt lugnt här. Dagarna får komma som de gör. Idag var vi på en stor loppmarknad och hittade en tillbringare till vilken jag har matchande glas hemma. Ska tillbaka och köpa den imorgon. Har också köpt en anteckningsbok, till vilken det inte har fällts ett enda träd för att tillverka. Allt papper är gjort av bananfiber. Hade redan en hemma, men de är så fina att jag ville ha en till. Banana Paper - Save the rain forest one notebook at a time heter de.
Är fortfarande helt uppe i varv över jobbet. Känns sååååå skönt att kunna fira nyår utan "vad-händer-med-ekonomin-i-februari"-tankar. Har en liten förhoppning om att kunna stanna som semestervikarie och sen spara min egen semester till i höst.
Om man skulle gå ner och vara social innan alla somnar...
Over and out!
Urladdad
Jaha, det var ju inte så svårt.
"Intervjun" kändes mer som en information om området. Deäremot var det inte alls det jobb jag trodde. När hon sa Kronoparksskolan så utgick jag från att det var den tjänst jag sökt där, som lärare. Men det visade sig vara en förskola i samma byggnad.
Hursomhelst. Denna kvinna berättade att hon brukar ha fingertoppskänsla för folk, och anställde mig direkt, huxflux. I ett halvår ska jag arbeta hundra procent här i stan. Som förskollärare då. När vi pratade lön så berättade jag att det blivit missförstånd på förra stället. Där fick de för sig att jag hade sagt att jag är utbildad förskollärare (vilket jag aldrig gett sken av, jag är F-5-lärare), och när de väl fattade att jag är grundskollärare så fick jag veta att hade de vetat det så hade jag inte fått full lön med mera, med mera. Så jag sa nu att hon skulle ha med i beräkningarna att jag inte är förskollärare, men hon tyckte att eftersom jag jobbat med det nu så kan jag gott få ingångslönen föf förskollärare här i Karlstad. Vilket är samma som i Arvika, fast nu får jag ju för hundra procent istället för sjuttiofem.
Ekonomin räddad i vår - check!
"Intervjun" kändes mer som en information om området. Deäremot var det inte alls det jobb jag trodde. När hon sa Kronoparksskolan så utgick jag från att det var den tjänst jag sökt där, som lärare. Men det visade sig vara en förskola i samma byggnad.
Hursomhelst. Denna kvinna berättade att hon brukar ha fingertoppskänsla för folk, och anställde mig direkt, huxflux. I ett halvår ska jag arbeta hundra procent här i stan. Som förskollärare då. När vi pratade lön så berättade jag att det blivit missförstånd på förra stället. Där fick de för sig att jag hade sagt att jag är utbildad förskollärare (vilket jag aldrig gett sken av, jag är F-5-lärare), och när de väl fattade att jag är grundskollärare så fick jag veta att hade de vetat det så hade jag inte fått full lön med mera, med mera. Så jag sa nu att hon skulle ha med i beräkningarna att jag inte är förskollärare, men hon tyckte att eftersom jag jobbat med det nu så kan jag gott få ingångslönen föf förskollärare här i Karlstad. Vilket är samma som i Arvika, fast nu får jag ju för hundra procent istället för sjuttiofem.
Ekonomin räddad i vår - check!
Laddar upp
Här sitter jag med en tallrik fil framför mig och laddar upp för dagens intervju. Hoppas verkligen att det ska gå bra. Vill så himla gärna få ett jobb här hemma. Tänk vad skönt. Tio minuters bussresa jämfört med höstens resor på alltifrån en timme (med bil) till upp emot två och en halv timme. Tio minuters bussresa som vid väder kan bytas mot tjugo minuter på cykel.
Finns ju inget som säger, just nu, att det kommer bli ett trivsamt jobb, dock. Det får visa sig. Men skulle jag vantrivas så vet jag ändå att det bara handlar om en termin. Skulle jag trivas så vet jag att jag får vara där en hel termin.
Så måste man tänka. Man ska alltid, alltid utföra ett jobb som om man trivdes med det. Om inte annat för sin egen skull. Att jobba hårt och bra ger goda referenser och möjligheter till andra jobb.
Men nu måste jag göra mig klar!
Finns ju inget som säger, just nu, att det kommer bli ett trivsamt jobb, dock. Det får visa sig. Men skulle jag vantrivas så vet jag ändå att det bara handlar om en termin. Skulle jag trivas så vet jag att jag får vara där en hel termin.
Så måste man tänka. Man ska alltid, alltid utföra ett jobb som om man trivdes med det. Om inte annat för sin egen skull. Att jobba hårt och bra ger goda referenser och möjligheter till andra jobb.
Men nu måste jag göra mig klar!
Når et lys slukkes
En tillägnan till dem som förlorat någon.
Detta stycke av Nik og Jay från Danmark trollband mig för några år sen på det årets Nordisk Julkonsert i tv. Det är mycket hemskt i texten, men den är ändå full av hopp.
Lyssna. Och läs texten samtidigt. Om ni gör det, så vet jag att ni förstår, även ni som påstår att ni inte fattar danska. Läsa kan ni.
Detta är vackert.
Speedometeret viser 65
Han kører igennem den indre by
Asfalten er våd, hans Benz er forholdsvis ny
Et Rolex-ur bevidner om en sund økonomi
Han dufter som han skal
Hans hår redt tilbage med gele
Han er en god mand, typen de fleste kan li'
men hvor han får sine penge fra, er det de færreste der ved
Det er det hurtige liv, livet i overhalingsbanen
der hvor folk kommer og går, der hvor man sjælendt ser hinanden
Der hvor de aller største drømme, bli'r til virkelighed
Der hvor nogen når skyerne og andre falder ned
Der hvor han mistede fodfæstet, og kom ud i noget rod
Der hvor han havnede i et spil, som han aldrig helt forstod
Gaderne bli'r mindre nu, han skruer op for sin yndlings sang
En halvtømt flaske vodka under sædet ved siden af ham
Et ekstra tryk på speederen han ser ikk' for godt ud
En tåre triller ned af venstre kind i takt med regnen på hans rude
Alt for høj promille i blodet, alt for mange tanker i hovedet
Rødt lys han ser ikke noget, bremsen i bund
Filmen knækker, han lukker øjnene, han ved hvor det ender
Hører et brag, og lyset forsvinder
En helt normal dag, et helt specielt liv
der forsvinder på et øjeblik
men jeg tror på at, når ét lys slukkes
så tændes der et nyt
En helt normal dag, et helt specielt liv
der forsvinder på et øjeblik
men jeg tror på at, når ét lys slukkes
så tændes der et nyt
I dag har hun det faktisk næsten helt godt
Hun er selv overrasket, for i så lang tid har hendes liv været helt fuck'd
Siden hendes mand forlod hende, for et par år siden
hvor hun blev vraget for en yngre kvinde, men i dag dufter alt anderledes
Et lidt lysere humør, så hun får en manicure, og går til frisøren
og da hun forlader shoppen, ringer hendes mobil
det er hendes datter, der har noget fantastisk at fortælle
Så de mødes i kongens have, og omfavner hinanden
for mor og datter, har virkelig savnet hinanden
Og fra bænken under træerne på aléen
beslutter de sig for at snakke videre på caféen
Og de går, ud af porten og ud på gaden
og de er tæt omslynget for der er koldt i købstaden
og datterens kæreste ringer, han slutter sig til dem
og hun føler sig helt ung igen, og hun går der i midten
De er næsten ved caféen, da hun møder en veninde
og siger til de andre, de bare kan vente derinde
det er sidste hun når at sige til dem
før en bil smadrer over for rødt, direkte ind i hende
En helt normal dag, et helt specielt liv
der forsvinder på et øjeblik
men jeg tror på at, når ét lys slukkes
så tændes der et nyt
En helt normal dag, et helt specielt liv
der forsvinder på et øjeblik
men jeg tror på at, når ét lys slukkes
så tændes der et nyt
En mand midt i 30'erne, træder ind i sit hjem
Foran ham venter konen og en tiltrængt weekend
Hans ansigt bærer præg af, at hans profession er hård
Han er falkredder, på 10'ende år
Han sætter sig ved middagsbordet og virker virkelig træt
han rører ikke sin vin, og nipper kun til sin yndlingsret
Hun spørger ham forsigtigt: ''Skat, er der noget galt?''
Han kigger ned og mumler: ''Hmm, alt er vel helt normalt''
Men hun kender ham for godt, så hun spørger ham igen
Og denne gang bryder han sammen, og siger med gråd i stemmen
''Et forfærdeligt uheld, 3 døde, en bil i brand
en ung mand, hans kæreste og deres ufødte barn''
Hun rejser sig op, hun holder om ham, og trøster ham
for hun kan mærke at det her virkelig har rystet ham
Men pludselig afbrydes de af en barnestemme, der siger
''Mor, hvorfor græder far? Far se her''
De vender sig om, og de kan ikk' lade være at smile
Der står deres 5-årige søn med maling over det hele
Han har en tegning i hånden, han siger: ''Far du må få den''
Den forestiller deres familie, og en sol der skinner på dem
En helt normal dag, et helt specielt liv
der forsvinder på et øjeblik
men jeg tror på at, når ét lys slukkes
så tændes der et nyt
En helt normal dag, et helt specielt liv
der forsvinder på et øjeblik
men jeg tror på at, når ét lys slukkes
så tændes der et nyt
Han kører igennem den indre by
Asfalten er våd, hans Benz er forholdsvis ny
Et Rolex-ur bevidner om en sund økonomi
Han dufter som han skal
Hans hår redt tilbage med gele
Han er en god mand, typen de fleste kan li'
men hvor han får sine penge fra, er det de færreste der ved
Det er det hurtige liv, livet i overhalingsbanen
der hvor folk kommer og går, der hvor man sjælendt ser hinanden
Der hvor de aller største drømme, bli'r til virkelighed
Der hvor nogen når skyerne og andre falder ned
Der hvor han mistede fodfæstet, og kom ud i noget rod
Der hvor han havnede i et spil, som han aldrig helt forstod
Gaderne bli'r mindre nu, han skruer op for sin yndlings sang
En halvtømt flaske vodka under sædet ved siden af ham
Et ekstra tryk på speederen han ser ikk' for godt ud
En tåre triller ned af venstre kind i takt med regnen på hans rude
Alt for høj promille i blodet, alt for mange tanker i hovedet
Rødt lys han ser ikke noget, bremsen i bund
Filmen knækker, han lukker øjnene, han ved hvor det ender
Hører et brag, og lyset forsvinder
En helt normal dag, et helt specielt liv
der forsvinder på et øjeblik
men jeg tror på at, når ét lys slukkes
så tændes der et nyt
En helt normal dag, et helt specielt liv
der forsvinder på et øjeblik
men jeg tror på at, når ét lys slukkes
så tændes der et nyt
I dag har hun det faktisk næsten helt godt
Hun er selv overrasket, for i så lang tid har hendes liv været helt fuck'd
Siden hendes mand forlod hende, for et par år siden
hvor hun blev vraget for en yngre kvinde, men i dag dufter alt anderledes
Et lidt lysere humør, så hun får en manicure, og går til frisøren
og da hun forlader shoppen, ringer hendes mobil
det er hendes datter, der har noget fantastisk at fortælle
Så de mødes i kongens have, og omfavner hinanden
for mor og datter, har virkelig savnet hinanden
Og fra bænken under træerne på aléen
beslutter de sig for at snakke videre på caféen
Og de går, ud af porten og ud på gaden
og de er tæt omslynget for der er koldt i købstaden
og datterens kæreste ringer, han slutter sig til dem
og hun føler sig helt ung igen, og hun går der i midten
De er næsten ved caféen, da hun møder en veninde
og siger til de andre, de bare kan vente derinde
det er sidste hun når at sige til dem
før en bil smadrer over for rødt, direkte ind i hende
En helt normal dag, et helt specielt liv
der forsvinder på et øjeblik
men jeg tror på at, når ét lys slukkes
så tændes der et nyt
En helt normal dag, et helt specielt liv
der forsvinder på et øjeblik
men jeg tror på at, når ét lys slukkes
så tændes der et nyt
En mand midt i 30'erne, træder ind i sit hjem
Foran ham venter konen og en tiltrængt weekend
Hans ansigt bærer præg af, at hans profession er hård
Han er falkredder, på 10'ende år
Han sætter sig ved middagsbordet og virker virkelig træt
han rører ikke sin vin, og nipper kun til sin yndlingsret
Hun spørger ham forsigtigt: ''Skat, er der noget galt?''
Han kigger ned og mumler: ''Hmm, alt er vel helt normalt''
Men hun kender ham for godt, så hun spørger ham igen
Og denne gang bryder han sammen, og siger med gråd i stemmen
''Et forfærdeligt uheld, 3 døde, en bil i brand
en ung mand, hans kæreste og deres ufødte barn''
Hun rejser sig op, hun holder om ham, og trøster ham
for hun kan mærke at det her virkelig har rystet ham
Men pludselig afbrydes de af en barnestemme, der siger
''Mor, hvorfor græder far? Far se her''
De vender sig om, og de kan ikk' lade være at smile
Der står deres 5-årige søn med maling over det hele
Han har en tegning i hånden, han siger: ''Far du må få den''
Den forestiller deres familie, og en sol der skinner på dem
En helt normal dag, et helt specielt liv
der forsvinder på et øjeblik
men jeg tror på at, når ét lys slukkes
så tændes der et nyt
En helt normal dag, et helt specielt liv
der forsvinder på et øjeblik
men jeg tror på at, når ét lys slukkes
så tændes der et nyt
Finfin dag, faktiskt
Var uppe i stallet och lämnade julklappar och hade tänkt skotta lite bajs. Blev dock inget med just det. Däremot blev det en långtur i skogen med underbara Janne och så en kort skrittur med Daniella. Var perfekt väder för körning, och jag hade nog helt rätt kläder på mig, för jag frös inte nåt. Familyn där uppe verkade må fint, och hundarna var lika härliga som vanligt. Hade verkligen saknat att vara där, även om det inte blev jättemånga timmar nu.
Enda smolket i bägaren var att härliga Andersson åkte idag. Mysig häst som stått där länge och gett mig roliga minnen. Men så är det, allt måste förändras nån gång.
Och Luxor hade fått en jättefin tjock mage. Bebis eller hö? Hoppas på det första =)
Nu ska jag duscha av mig hästlukten och sen blir det dekoration av pepparkakshus.
Enda smolket i bägaren var att härliga Andersson åkte idag. Mysig häst som stått där länge och gett mig roliga minnen. Men så är det, allt måste förändras nån gång.
Och Luxor hade fått en jättefin tjock mage. Bebis eller hö? Hoppas på det första =)
Nu ska jag duscha av mig hästlukten och sen blir det dekoration av pepparkakshus.
Längtan
Ska upp till stallet imorgon. Längtar massor. Har inte kört häst sen i somras. Var ju uppe och tänkte häla på dem i november nån gång, men då var det tomt på folk och fullt av bajs i boxarna. Den här gången ska jag också skyffla dynga, såklart, men hoppas få mysa lite i skogen också.
Annars är veckan här i Axvall lugn, än så länge. Har träffat lite nära och kära idag, och så ska det bli sång. Fast mest längtar jag till tisdag, när jag ska få träffa Finaste igen.
Men nu blir det snart sängen här. Ska åtminstone försöka vara i form till imorgon.
Over and out!
Annars är veckan här i Axvall lugn, än så länge. Har träffat lite nära och kära idag, och så ska det bli sång. Fast mest längtar jag till tisdag, när jag ska få träffa Finaste igen.
Men nu blir det snart sängen här. Ska åtminstone försöka vara i form till imorgon.
Over and out!
Paketinslagning
Varje år försöker jag ha lite tema på mina paket. I år blev det tjockare, brunt papper med röda, vita, gröna och mörkburna detaljer på. Dessa papper köpte jag i ett set om fem rullar på Panduro. Där hittade jag också rött snöre, bruna etiketter och pärlor i olika röda/orange nyanser.
Paketen har slagits in på lite olika sätt, men idag blev den klart största utmaningen; min syster frågade om jag kunde nåt kul sätt att slå in en vinflaska.
Det kunde jag inte.
Så jag googlade på "slå in vinflaska" och VIPS så fann jag dessa underbara sidor med ett tips. Ingen av dem beskrev jätteingående, men genom att titta på bilderna och testa på lite vanligt A4papper så lyckades jag. På mitt eget sätt, i alla fall.
Såhär blev "min" flaska:
Fastän man ser vad det är man ska få, så tycker jag att det här blev årets snyggaste paket från min sida =)
Paketen har slagits in på lite olika sätt, men idag blev den klart största utmaningen; min syster frågade om jag kunde nåt kul sätt att slå in en vinflaska.
Det kunde jag inte.
Så jag googlade på "slå in vinflaska" och VIPS så fann jag dessa underbara sidor med ett tips. Ingen av dem beskrev jätteingående, men genom att titta på bilderna och testa på lite vanligt A4papper så lyckades jag. På mitt eget sätt, i alla fall.
Såhär blev "min" flaska:
Fastän man ser vad det är man ska få, så tycker jag att det här blev årets snyggaste paket från min sida =)
Så gör vi ett nytt försök...
På tisdag nästa vecka ska jag på ny anställningsintervju. Ett vik på en skola här i stan. Blir en senare ankomst till Malung på grund av intervjun, men det kan ju betala sig, vem vet?
Nu ska jag packa klart. Axvall imorgon.
Nu ska jag packa klart. Axvall imorgon.
Pusselpyssel
Igår började jag lägga pussel. Fick det i julklapp i fjol, men det har liksom inte blivit av. Har sett fram emot att lägga det annars eftersom det är lite småspeciellt ;)
Det här är vad man ser på kartongen. Men det man ska lägga, är sett från andra hållet =) Som man ser så verkar de flesta på bilden reagera på nånting. Det är det man ska lägga.
Gick rätt fort att lista ut, bara man kommit igång, och eftersom det bara var 500 bitar så tog det mig bara en dag. Men rätt kul, och som alltid en hel hög med roliga detaljer, när detta gäng pusselmakare är igång.
Det här är vad man ser på kartongen. Men det man ska lägga, är sett från andra hållet =) Som man ser så verkar de flesta på bilden reagera på nånting. Det är det man ska lägga.
Gick rätt fort att lista ut, bara man kommit igång, och eftersom det bara var 500 bitar så tog det mig bara en dag. Men rätt kul, och som alltid en hel hög med roliga detaljer, när detta gäng pusselmakare är igång.
Lite försenat
Har haft lite annat i tankarna i veckan. G:s bortgång, luciatåg med barnen, sista dagen på jobbet, möte med arbetsförmedlaren... Ja, ni vet.
I tisdags gick jag mitt enda luciatåg detta år. Sen hade vi jättemysig avslutning med kören, även om jag drog mig hemåt till sängen ganska tidigt.
På torsdagen var det så dags för "mina" barns luciatåg. De var jätteduktiga. Jag insåg än en gång att skolans musiklärare inte gillar mig . Jag tror jag hade en åsikt en gång. Det som hände var så löjligt och fruktansvärt onödigt. Hon skulle gå upp och ta ton till luciasången. Den som vet något om, dels att ta ton och dels barn i stor grupp som sjunger, vet att det är fruktansvärt onödigt eftersom de utan komp inte på något sätt kommer hålla ton. Så jag erbjöd mig att hjälpa dem med gitarren. Men då fick jag ett "Neheeej, det ska inte gå någon med gitarr med i tåget".
Ett: Det var inte så jag menade. Jag kunde stått i trappen och kompat tills hon kunde fånga upp kompet med pianot.
Två: Ser det smidigare ut som det blev nu; att hon sprang fram, mitt I tåget, för att komma fram till pianot? Jösses, alltså.
Som tur var så reagerade de andra också. Även om vi lät det bero (bortsett från G som undslapp sig en lagom långsökt kommentar), så vet jag att jag hade resten av arbetslaget med mig.
Av skolrådet fick vi allihop en stor låda med julgotter. Även om det inte var mycket i det som jag gillar, kommer mamma ha något att göra i jul.
Sista dagen i fredags. Kändes lite småvemodigt, även om jag vet att jag har en liten chans att få komma tillbaka i två månader till. Men då ska en massa om och men rätas ut först, så vi får se. Mina härliga kollegor, plus skolan och vår mattant/städerska hade lagt ihop till en fin present. En HANDduk. Den är vit, i linne, och så är det vävt två händer på. Helt i linne, jättemjuk och fin är den. Det roliga med trycket är att han som kom på det gick typ i femman när han skickade in förslaget, sina egna handavtryck, till väveriet. De lät det ligga ett tag, men sen började de använda idén och nu får han provision på varje såld grej. Askul ju =)
Eftersom det varit lucia, men jag inte hade ork, lust eller tid att blogga då, så får ni nu ett försenat klipp. Det är CMB för några år sen, lyckligt trallandes på vad vi i körmun kallar för Dumdum.
Håll tillgodo!
I tisdags gick jag mitt enda luciatåg detta år. Sen hade vi jättemysig avslutning med kören, även om jag drog mig hemåt till sängen ganska tidigt.
På torsdagen var det så dags för "mina" barns luciatåg. De var jätteduktiga. Jag insåg än en gång att skolans musiklärare inte gillar mig . Jag tror jag hade en åsikt en gång. Det som hände var så löjligt och fruktansvärt onödigt. Hon skulle gå upp och ta ton till luciasången. Den som vet något om, dels att ta ton och dels barn i stor grupp som sjunger, vet att det är fruktansvärt onödigt eftersom de utan komp inte på något sätt kommer hålla ton. Så jag erbjöd mig att hjälpa dem med gitarren. Men då fick jag ett "Neheeej, det ska inte gå någon med gitarr med i tåget".
Ett: Det var inte så jag menade. Jag kunde stått i trappen och kompat tills hon kunde fånga upp kompet med pianot.
Två: Ser det smidigare ut som det blev nu; att hon sprang fram, mitt I tåget, för att komma fram till pianot? Jösses, alltså.
Som tur var så reagerade de andra också. Även om vi lät det bero (bortsett från G som undslapp sig en lagom långsökt kommentar), så vet jag att jag hade resten av arbetslaget med mig.
Av skolrådet fick vi allihop en stor låda med julgotter. Även om det inte var mycket i det som jag gillar, kommer mamma ha något att göra i jul.
Sista dagen i fredags. Kändes lite småvemodigt, även om jag vet att jag har en liten chans att få komma tillbaka i två månader till. Men då ska en massa om och men rätas ut först, så vi får se. Mina härliga kollegor, plus skolan och vår mattant/städerska hade lagt ihop till en fin present. En HANDduk. Den är vit, i linne, och så är det vävt två händer på. Helt i linne, jättemjuk och fin är den. Det roliga med trycket är att han som kom på det gick typ i femman när han skickade in förslaget, sina egna handavtryck, till väveriet. De lät det ligga ett tag, men sen började de använda idén och nu får han provision på varje såld grej. Askul ju =)
Eftersom det varit lucia, men jag inte hade ork, lust eller tid att blogga då, så får ni nu ett försenat klipp. Det är CMB för några år sen, lyckligt trallandes på vad vi i körmun kallar för Dumdum.
Håll tillgodo!
Farväl
För första gången, såvitt jag vet, känner jag någon som är jämnårig med mig, och helt föräldralös.
I oktober i fjol fick min svägerskas pappa veta att han hade obotlig cancer. I magen. Tio dagar senare fick hennes mamma veta att hon också hade obotlig cancer. I skelettet. Båda fick ett år, på sin höjd.
Läkaren sa att oddsen för att ett par ska få veta, så tätt inpå varandra, att de har så kort tid kvar och att båda har cancer, är mikroskopiska.
Ändå hände det.
I maj gick Maud bort.
Idag var det Gunnars tur.
Mina tankar är hos M med syskon, och hos alla andra som kände Maud och Gunnar väl. Jag träffade dem bara ett fåtal gånger, men kom att tycka om dem.
Vila i frid, kära ni.
Och låt M få lite sinnesro ikväll...
I oktober i fjol fick min svägerskas pappa veta att han hade obotlig cancer. I magen. Tio dagar senare fick hennes mamma veta att hon också hade obotlig cancer. I skelettet. Båda fick ett år, på sin höjd.
Läkaren sa att oddsen för att ett par ska få veta, så tätt inpå varandra, att de har så kort tid kvar och att båda har cancer, är mikroskopiska.
Ändå hände det.
I maj gick Maud bort.
Idag var det Gunnars tur.
Mina tankar är hos M med syskon, och hos alla andra som kände Maud och Gunnar väl. Jag träffade dem bara ett fåtal gånger, men kom att tycka om dem.
Vila i frid, kära ni.
Och låt M få lite sinnesro ikväll...
Kan inte låta bli att undra...
...lever du när jag skriver det här?
Oj, vad otippat...
Vem hade kunnat tro att HAN skulle ringa och kolla om vi kunde fika, om han kunde få se hur vi bor?
Vem hade kunnat tro att han överhuvudtaget skulle vara i Karlstad nu? Och dessutom för att jobba med musikklasserna från den skolan jag haft VFU på?
Otippat värre, men hursomhelst så kommer min barndomsidol och morbror hit om nån timme. Vem hade trott att förutom mina föräldrar, skulle han vara den första av mina släktingar att se vår nya lägenhet?
Frågorna är många, men jag bryr mig inte om svaren. Är glad att han kommer och framförallt... Efter att ha pratat med både mormor och mamma så verkar han ha kommit på idén helt själv. Det gläder mig mest =)
Så välkommen, J, Göteborgs i särklass bästa orkesterdirigent ;)
Vem hade kunnat tro att han överhuvudtaget skulle vara i Karlstad nu? Och dessutom för att jobba med musikklasserna från den skolan jag haft VFU på?
Otippat värre, men hursomhelst så kommer min barndomsidol och morbror hit om nån timme. Vem hade trott att förutom mina föräldrar, skulle han vara den första av mina släktingar att se vår nya lägenhet?
Frågorna är många, men jag bryr mig inte om svaren. Är glad att han kommer och framförallt... Efter att ha pratat med både mormor och mamma så verkar han ha kommit på idén helt själv. Det gläder mig mest =)
Så välkommen, J, Göteborgs i särklass bästa orkesterdirigent ;)
Kanske...
Igår fick jag reda på att jag får semester vecka 51 och 52. Vilket innebär att nästa vecka blir min sista ute i skogen.
Eller...
Idag när vi hade möte så satt rektorn där och efter lite räknande så kom vi fram till att om vi får in de barn som står i kör och och allt annat faller på plats, så kanske jag får jobba vidare där i januari och februari. Fast då "bara" på 70% och inte på 75% som nu. Men allt ska ju falla på plats, också... Det största problemet, upptäckte vi, var att vi aldrig kommer få plats i matsalen. Det är knôkfullt nu... Okej, okej, bara om ALLA är där, men om vi får tre till så kan vi ju knappast gå runt och räkna med att det är minst tre barn lediga eller sjuka varje dag.
Framtiden får utvisa detta.
Nu måste jag sova. Heldag imorgon, men sen är det helg. Och på söndag blir det konsert! Wiiie!
Eller...
Idag när vi hade möte så satt rektorn där och efter lite räknande så kom vi fram till att om vi får in de barn som står i kör och och allt annat faller på plats, så kanske jag får jobba vidare där i januari och februari. Fast då "bara" på 70% och inte på 75% som nu. Men allt ska ju falla på plats, också... Det största problemet, upptäckte vi, var att vi aldrig kommer få plats i matsalen. Det är knôkfullt nu... Okej, okej, bara om ALLA är där, men om vi får tre till så kan vi ju knappast gå runt och räkna med att det är minst tre barn lediga eller sjuka varje dag.
Framtiden får utvisa detta.
Nu måste jag sova. Heldag imorgon, men sen är det helg. Och på söndag blir det konsert! Wiiie!
Ja må jag leva...
Grattis till mig. 24 år har jag vandrat på jorden. Har inte firat något speciellt. Var i Axvall i helgen och hade lite fika för kusin, morbor, moster och mormor igår. Sen när vi kom hem sent igår kväll hade jag fått lite grejer av Finastes föräldrar, och så en present av Finaste idag, såklart. Det räckte gott för mig. Är helnöjd med detta stillsamma firande.
I övrigt händer inte mycket nu. Mest jobb. Bara två veckor kvar, om jag får den semester jag vill ha.
Over and out!
I övrigt händer inte mycket nu. Mest jobb. Bara två veckor kvar, om jag får den semester jag vill ha.
Over and out!