Maria P

Framme och installerade.

Det vill säga: TV och internet fungerar som det ska. Här står travar med kartonger överallt, en massa grejer som ingen av oss orkar ta tag i. Jag har plockat lite i kök och bad. Det som för mig är viktigast.

Sängern är ihopmonterad, men vi upptäckte att planeringen av hur det rummet ska möbleras måste göras om. Gör mig inget. Kommer bli så bra så. Vi sover i gästrummet tills vidare, eftersom vi ännu inte har råd med en dubbelsäng.

Dagen har gått i ett. Vi åkte och hämtade släpet vid nio. I ungefär samma veva kom mina föräldrar. Vi började packa med en gång. Ut ur ettan, in i släpet. Strax före tio kom Finastes morföräldrar och strax efter tio hade vi fått nycklarna till trean. Så vi lyckades få iväg första lasset ganska snart. Bäst som vi packat nästa vända full kom L och P, som lovat hjälpa till lite. P, Finaste, pappa och jag bar piano. Det står så fint där det står nu, och är inte alls farligt ostämt. En kvarts ton i underkant, skulle jag tro. Och det får jag stå ut med. Jag har ju keyboardet, om jag får pitch-sjukan.

När L och P väl kommit hit gick det undan. Vi bar och bar och... tömde släpet. Så faktiskt, allt kom in. Vi har några småsaker kvar i bilen, sånt vi inte orkade bära förut.

Jag, mamma, pappa och Finaste gick till Vero och åt pasta. Ett av mina favvoställen här i stan. Alla andra tyckte sig ha gjort sitt och åkte hem. Så vi åt, och sen bar det av till Blomsterlandet eftersom mor min tyckte att nu måste vi ju ha en blomlåda. Så jag har fått en fin blomlåda, fem sorters blommor och SMULTRON! Mumsigt när det bär frukt (kan ju INTE skriva "bär bär", det blir helkonstigt). Allt är planterat och klart och står på balkongen.

Kvällen avslutades med det som skulle bli en reunion från musikkursen från ifjol, i samband med att årets grupp redovisade projekt. Bara jag kom, men trevligt hade jag. De hade gjort intressanta projekt, måste jag säga. Efter det hämtade jag Finaste, vi lastade in de sista städgrejorna från ettan (hejdå, lägenheten) och åkte sen och köpte sushi. Det har fått avsluta vår dag. Nu är det slötittande på TV som gäller.

Sen soooooova!

Det här blir sista blogginlägget i den här lägenheten. Livet i etta är (åtminstone för nu) slut, och livet i trea ska börja forma sig. Runt mig står travar med lådor samt lite möbler som vi inte kommer orka/vilja/behöva ta isär.

Finaste går rastlöst omkring och öppnar skåpsdörrar för att se till att inget är glömt. Det är det inte. Det vet han också. Men tiden måste ju gå.

Fick ett underligt besked idag. Eller underligt, är väl för mycket sagt. Inte helt oväntat, men det kommer kännas konstigt. Jaja, det blir väl bra.

Om en timme hämtar vi släpet, och ungefär samtidigt kommer Malungs Städfirma (Finastes morföräldrar) och Axvalls Flytt BIP (mina föräldrar). Då ska allt vara klart.

Allt.

Hejdå, underbara lägenhet. Jag har trivts. Det ska jag fortsätta med.

Fast någon helt annanstans.

Kartonger överallt. Det är inte ordning på någonting. Total oorgaisation, kan man kalla det.

Men nu är det sågott som färdigt. Jag ska väl gå en runda här och plocka upp allt smått som inte kommit med än. Sen så. Sen är det klart. Inatt har vi vår sista natt här, sen bär det av.

300 meter nerför backen =P

Man ska inte önska folk olycka. Och jag har inget emot Torvald Palema. Det är Å jag inte klarar av.

Men GUUUUUUUD vad kul att han fick stryk!

Satt här i soffan och skrek av glädje när Johnny Takter styrde Iceland först över mållinjen. Så underbart kul att se. Även om hjärtat sa Nu Pagadi, förstås.

Eller.

Hjärtat sa "Allt utom Å".


Lyckorus i bröstet, just nu.



Jag kommer nog lägga upp fler vackra segerbilder senare.

Duktiga häst...

Finastes morföräldrar kommer imorgon och agerar städfrima. Det har jag inget som helst emot. Fast vi ska ta de krångligaste ställena. Det innebär fönster (precis klara), badkar, under badkar, takventil och typ bakom spis och så. Men utsätter inte 70+ för vad som helst. Även om de är pigga och alerta.

P och L kommer och hjälper till med att bära piano. Så jag ska få hit mitt, mitt, mitt piano! Äntligen!

Fortsätta packa?

Jag är onykter

Jag ställde N:s alarm för morgondagen

Jag träffade A på Bunkern (hur DET nu gick till??)

Jag är onykter

Två nätter kvar i Finastes lägenhet

Packa imorgon

Jag är onykter

Jag och N höll stämningen på Bunkern

Med stämgaffel

Jag är onykter

Klockan är två

Jag ska sova

Dagen har inte riktigt kommit igång här än, även fast klockan snart är halv tolv. Vi sov länge, och sen låg vi och höll om varandra och pratade en stund, bara för att det var så längesen vi fick tillfälle att göra det. Sånt är också viktigt. Det gick bra tills min blåsa sa ifrån.

Nu har vi i alla fall kommit upp och i kläderna. Vi ska väl snart äta något litet, sen blir det en tur till typ Biltema och handla sopsäckar och skurtrasor på rulle. Sopsäckarna är till för våra kläder. Vi har kommit på det briljanta att om vi börjar med Finastes walk-in-closet så kommer vi ju kunna fylla den med packade kartonger sen. Och slippa klättra över en massa lådor som står och ockuperar hela lägenheten. Mensa, nästa!

Hela helgen ska gå åt till flyttpckaning, och planering av vad som ska användas under måndag förmiddag. Alltså; vad ska vi vänta med att packa ner?

Ett litet avbrott måste man dock få ha, och det kommer sig i fest hos N ikväll. Kanske avslutas med Bunkern, vem vet?

Jättebra konsert på Café August ikväll. Kören gav allt, och vi hade kul. Trevlig publik, som rycktes med och som applåderade redan innan sista ackordet klingat ut på Here Comes The Sun.

Efteråt åkte jag, Finaste och N och åt pizza. Minst sagt välkommet, även om jag blev sjukt mätt. Nu har jag hunnit duscha och smälta en massa grejer, så hjärnan är inte på högvarv längre.

Jaja, totalt meningslöst.

Jag ska sova snart.

Har idag äntligen fått till ett möte med en studievägledare. Fast inte mer hon jag trodde från början. Hon var dock snäll och mailade vidare till nästa studievägledare, som föreslog ett möte idag. Så jag ber en liten bön att jag ska kunna få in Genusvetenskapen i examen. Annars kommer det ha varit helt onödigt att ha väntat ett halvår med att plocka ut den.

Konsert ikväll. Innan dess ska jag helst ha lärt mig Våren, samt hittat ett mönster i Fields Of Gold.

Den sista timmen innan mötet kan vara bra att ha, alltså... :P

Seems to me a dark time
Seems to me a harder place
You're walking in the light now
But the end is coming soon
Do you listen to me
When I tell you to go?
And do you listen to the earth crying so?

Why am I afraid of the days coming along?
Dream on
Dream on tomorrow

Do you feel that all you see is real
And you got to carry on?
Don't play dumb of all you see
'Cause everything may be real

Seems to me a nice place
When you're listening to my words
I know you can handle this world of your own
If you only learn
Do you hear me
When I tell you to leave?
And do you hear me when I say that this world is real?

Why am I afraid of the days coming along?
Move on
Move on tomorrow

Do you feel that all you see is real
And you got to carry on?
Don't play dumb of all you see
'Cause everything may be real

Why am I afraid of the days coming along?
Dream on
Dream on tomorrow

Do you feel that all you see is real
And you got to carry on?
Don't play dumb of all you see
'Cause everything may be real

Fick samtal i fredags från min gamla VFU-skola. Å hade frågat efter mig igen, så smordnaren ringde upp mig, fastän jag inte stod som tillgänglig. Ska ha min kära VFU-klass, men det blir bara i eftermiddag. Börjar inte förrän 11.30, så det är gott om tid till att... hmm...

Plugga in Våren, kanske, så inte L får krupp på mig ikväll på övningen. Konsert på fredag ju!

Imorgon ska min K enligt planer landa i Sverige. Det är på tiden det!

Halvfulla till fulla lådor börjar fylla vårt hem. Det är mindre än två veckor kvar till flytt nu. Nästa måndag kommer mina föräldrar och hjälper oss att bära lådor. Vi ska väl snart börja fjäska för diverse körmedlemmar också, så vi slipper bära allt själva. Det känns som om det kommer bli sjukt mycket lådor, och då har jag ännu inte vågat tänka på de 17 som kommer från min lägenhet!

Hujedamig...

Jag har sökt tjugofyra jobb i sommar.

Tjugofyra.

Det känns som om jag inte är i närheten av att få ett enda. Och ångesten växer.

Snällasnälla, ge mig bara ett enda litet jobb. Bara ett par timmar om dagen.

Hur vi ska ha råd med den här sommaren, det frågar jag mig...

Egentligen berättar jag bara för Finaste om mina tankar
De tankar jag möter dagligen
När jag hamnar framför spegeln
Eller ska klä mig

Det finns en anledning till att det är som det är
Att jag alltid har de grå på, här hemma
Det finns en anledning till att det är som det är
Att jag gärna går i klänning och leggings just nu
Det finns en anledning till att det är som det är
Att jag undviker mina jeans

De passar precis
Just nu
Men vem vet?

Jag är inte mullig
Jag är tjock
Inte lite rund
Tjock

Ser bilder som inte är mer än ett år gamla
Då var min kropp vacker
Jag var nöjd
Och köpte en klänning jag inte hade råd med
För att min kropp var så fin
Bara därför

Jag är inte tjockast i världen
Absolut inte
Jag har vänner som är större än jag
Men det behöver inte betyda att de
Är mer missnöjda med sina kroppar
De kanske är helnöjda
Vad vet jag?

Så samlas alla tankar
Som fanns förut
Och som jag vill få bort
För jag vet hur det slutar

Jag vet att kan inte kan, inte får
Men jag vet också att det är snabbaste vägen
Och jag vet att vägen lika gärna kan vända
Hur fort som helst

Det var det den gjorde i somras
Och den har inte vänt tillbaka
På gott och ont

Det värsta är
Att det inte spelar någon roll
Att Finaste talar om för mig
Att jag är vacker
Att han älskar mig
Bara mig
Hela mig

Det spelar roll ibland
Men inte när det handlar om sånthär
För min kropp kan jag inte älska
Och då spelar det ingen roll
Att någon annan gör det

Vad spelar det för roll
Att jag lägger upp en plan
Jag följer den inte

Av någon anledning
Fastän jag vet att det är vägen
Som kommer leda mig tillbaka

Tillbaka?
Till hysterin?
Eller till hälsan?

Jaa, det är såhär jag tänker

När jag var lite halvsjuk fortfarande så fick Finaste bidra med lite olika preparat. Han åkte ner på apoteket i början av förra veckan och inhandlade bland annat nässpray. Och lite annat...

Såhär fint hade han gjort, som en liten krya-på-dig-överraskning när jag kom hem:



Exakt vad våra salt- och pepparkar, utformade som pingviner, har att göra på bilden, vet jag inte. Men det Finaste hade köpt, var nässpray, antihosttabletter, halstabletter, pappersnärdukar och en ros. Den står just nu i full blom här hemma.

Finaste, Finaste han!


Jag hoppas ni noterade att, fastän det var efter en körövning och klockan var strax efter 21.00, det fortfarande är ljust ute, i bakgrunden. Man ser vägen tydligt. Våååååår!!!

Mwehehehehehe....

Neeeej....

Inte jag!

Men Luxor, kanske. Fick ett sms av K igår. Luxor är inseminerad och ska kollas om två veckor. Kanske är hon dräktig, min vackra flicka?

Och det stolte fadern är ingen mindre än Skogans Joker. Han har varit med på V75 flera gånger och vunnit två. Stor och svart är han. Luxor är stor och ljusbrun. Kanske kan man hoppas på en mörkbrun jätte?

Hihi.

Av någon anledning känns det som om det är en nära anhörig som ska få bebis. Fast det är det ju nästan. Min lilla äskling är det ju.

Idag satt jag på körövningen, på åskådarplats, precis som igår, och svor lite över att jag inte kunde sjunga. Vi hade besök av en kvinna från USA (ingår i samma utbytesprogram som min K, som just nu är i USA istället). Hon var både musiklärare, musikforskare, sångpedagog och operasångerska i ett. L lät henne hålla i uppsjungningen, och redan där fick hon till ett sound som inte var av denna värld! Små, enkla knep gjorde att de röstar som ofta går igenom med ett ganska nasalt ljud, helt plötsligt smälte in i resten av kören. Helt otroligt!

Hon var med ända fram till paus och kom med tips och råd. Kören lät helt fantastiskt. Fick ett tillfälle att prata med henne precis innan hon gick, och hon var imponerad. Som om inte vi var det, alltså ;)

Så, även om jag inte fick tillfälle att sjunga för denna härliga människa, fick jag tillfälle att höra vad hon gjorde med kören. Det ångrar jag inte alls.

I övrigt är min hals kass, men resten av kroppen hänger med hyfsat. Just nu är det som förut; att gå gör att jag börjar flåsa och blir torr i halsen, men jag är feberfri, och det är prio ett. Rösten är ömsom halvvägs tillbaka, ömsom borta helt. Blir det inte värre, typ att jag får feber inatt, följer jag med till Malung imorgon.

Och om jag blir värre? Ja, då blir det en extremt ensam helg här hemma. Vad jag tar mig till då, det vet jag inte.

Knatade ner till apoteket förut för att fullborda min samling med förkylningsmedicin. Finaste (min hjälte!) hade varit nere igår och köpt pappersnäsdukar, nässpray, Bafucin och Bisolvon i tablettform. Innan dess hade jag ytterligare två sorters nässpray (men det var först när jag använde den som Finaste köpt som näsan slutade rinna), Bisolvon i flytande form, diverse billiga halstabletter samt Zyx. Den får man ju inte ta mer än tre stycken per dag av, så jag får komplettera med de vanliga affärsvarianterna för att hålla halsen i hyfsad form. Just nu kan jag inte gå mer än tio meter innan halsen totalt torkar igen (vi ska inte prata om trappor). Vattenflaskan är ständigt beredd och varenda väska jag äger innehåller minst en förpackning halstabletter i någon form.

Men det var ju inte det jag skulle skriva om.

Jag gick ju in till apoteket. För att köpa Noskapin. Tyckte det vore bra med en medicin som inriktade sig på den rethosta som kvarstår efter att Bisolvon fått inrikta sig på slemhostan. Den vänliga damen i kassan frågade om jag ville ha ett femtonpack eller ett trettiopack. Efter kort tvekan sa jag "Ta trettio, jag har säkert smittat sambon.". Och det var tydligen hysteriskt roligt, tyckte mannen bakom mig i kön. Det är kul, när man kan underhålla folk sådär.

Nu har klockan gått lite. Dags att uppsöka studievägledaren för att få hjälp med min examen. Håll tummarna för att jag inte har väntat i onödan med att plocka ut den, utan att jag får lägga in genusvetenskapen i examen också.

Har varit jättelåg och lite piggare i omgångar idag. Har haft en temperatur på 38 grader en vända, och det var över en och en halv grad jämfört med vad min normaltemp ligger på. Trots det har jag varit lite piggare i omgångar, men det har varit tillfällen då jag suttit i soffan. Har jag däremot gått upp ur soffan för att hämta vatten eller något (eller kissat, för den delen, allt vatten gör att jag kissar därefter) så har jag blivit helt matt.

Min älskade var en ängel och köpte smörgåsar från SubWay som vi ätit idag. Mumsigt det. Han var borta i mindre än en timme, men under den tiden hann jag slumra till i sängen. Skönt. Inte många minuter, men det var några välbehövliga minuter det.

Jag märker själv att jag svamlar. Är av förklarliga skäl inte helt med i huvudet. Ena stunden har jag nästan feberyrat, i nästa stund har intaget av en Treo och en Ipren slagit till och jag har nästan blivit hög.

Hur kan man, förresten, ha så mycket feber när kroppen är full av värktabletter? Skulle jag haft ännu högre feber om jag inte gått på Panodl, Ipren och Treo?

Och nej, jag har inte tagit mer än rekommenderad dos.

Nu ska jag sluta svamla och se Wallander istället. Tills jag lyckas somna.

Min sjukdom (som inte alls är en vanlig förkylning med hosta och halsont och slem och feber och huvudvärk utan en dödlig, jättefarlig sjukdom som gör att jag överhuvudtaget inte kan röra mig utan måste få assistans dygnet runt här hemma ;P) har nått ett nytt stadium. Har ju haft feber till och från sen i fredags, men idag har jag nog en febertopp. Jag som aldrig får feber, vad är det här? Termometern hånlog åt mig när jag vaknade, och jag har hittills orkat från sängen till toan, tillbaka till sängen för att hämta täcket och nu till datorn. Min kropp är i chock. Jag kan knappt minnas senaste gången jag bangade från något på grund av sjukdom.

Jaja, jag blir väl frisk innan onsdag, åtminstone. Då åker vi till Malung och firar Fiastes mamma som fyller 50. Igår slogs det in paket, alldeles genialiskt, om jag får säga det själv. Ett stort paket, ett ganska litet och ett hälften så stort som det ganska lilla (exakt hälften så stort, av logiska skäl ;P) samt ett kuvert blir det. Ett stort kuvert med ett stort kort.

De har fortfarande inte ringt från jobbet jag var på "intervju" för, och jag sörjer inte. De har som policy att höra av sig inom ett dygn (något längre för sommarjobb) och det har gått ganska exakt två nu. Sen får gärna nåt annat jobb höra av sig, i och för sig.

Nu: En liter vatten och sen försöka vila bort det sjuka.

Såhär sjuk kan jag inte minnas att jag varit på riktigt länge. Vaknade igår med torr hals, vilket jag alltid gör, så jag drack ett glas vatten, vilket brukar hjälpa. Inte igår. Ner på stan, där jag hann in på Pressbyrån och köpte halstabletter. Hjälpte? Not.

Skulle ju på jobbintervju igår. Jag hoppas jag gjorde bättre intryck på dem än de på mig. Mycket litet ställe, där de trängt in oss åtta personer. Vi åtta fick fylla i en blankett. Sen drog de igång ett Power Point, direkt på datorn, ingen storbild där inte. Fort pratade han, han som presenterade. Sen slutade det med att vi satte oss på deras kontor, en och en, för "intervju". Och vilken intervju sen! Högst tre minuter per person. Och de gick mest igenom det papper man hade fyllt i. När han såg att jag håller på med trav, ställde han den fråga som engagerade honom mest i träffen med mig. Nämligen vilken betydelse kusken har för att det ska gå bra i ett travlopp. Som sagt, det var viktigaste frågan. Jag hoppas de inte ringer upp igen. Och gör de det så tror jag nästan att "något ska ha inträffat" så jag måste beklaga, men tacka nej. Jag får se. Sa ju att jobb är jobb, men ibland tvivlar jag.

Hursomhelst. Hem igen, med en hals som fortsatte svida. Och huvudet blev tungt. Ner till Kronoparken för invigning av Krondagen. Vi skulle sjunga med kören, jag skulle anföra. Först hitta rätt person, som talade om var vi skulle vara och att det var försenat med ungefär en kvart. Men vi fick ett rum att värma upp i, så det var inga problem. Sen gick vi ut igen, tio minuter innan den nyutsatta starten. Då fick vi veta att "vi har väntat på er, var har ni varit?". Men... det var ju försenat, sa du ju, tyckte jag. Och då fick jag ett "Eh, ja, just det". Och varför de hade väntat på oss, vet jag inte för det band som skulle spela hade fortfarande inte soundcheckat klart. Det gjorde de till slut, och vi fick komma upp på scenen. Med de mickar som var inställda efter keyboard, trumpet och trummor. Nice. Vet inte om vi hördes, men flickorna skötte sig bra och applåder fick vi. Två låtar, sen kunde vi hoppa av scenen och gå hem.

Mötte Finaste som varit i skolan, och vi promenerade tillsammans de tre kilometrarna. Och sen blev jag sjuk på riktigt. Sedan igår eftermiddag har huvudet varit tungt, kroppen öm och halsen torr och svidande. Vaknade tidigt idag och nu tycker jag mest synd om mig själv. Jag som aldrig har feber, stackars min kropp. Menmen, det ger sig väl. Förhoppningsvis är det sådär jättefort övergående, så jag kan spela innebandy imorgon.

Men det återstår att se.

Jag satt förut och planerade kommande helger. Såhär ser de ut, på ett ungefär:

Vecka 19:
Inget planerat (!). Inte ens besök hos N, eftersom han är och sjunger manskör i Uppsala

Vecka 20:
Malung

Vecka 21:
Söndag rep med kören

Vecka 22:
Vårkonsert, sittning (?), samt förberedelse för flytt

Vecka 23:
Axvall, för att fira kusin E:s student

Vecka 24:
Ransäter

Vecka 25:
Midsommar; Malung? Axvall? Båda?

Vecka 28:
Taubespelen

Vecka 29:
StoChampionatet


Ja, ni ser... Vissa grejer är väl lite preliminära, men såhär kommer de följande två månadernas helger se ut om det blir som det är tänkt. Har väl inget emot det, egentligen. Det jag fasar mest inför är flytten, och de helger jag vill kunna ha ledigt (om jag får jobb, alltså) men kanske inte kan.

Jaja, en parentes i mitt just nu rätt tråkiga liv.

Animal Cops!

Och duktiga A-K. Hoppas det gick lika bra för H.

VG på hemtenta nummer två på genusvetenskapen!


Wiiie!

Ligg här intill mej och håll om mej lite
Snart reser jag in i mej själv
Jag önskar det fanns någon lindring att få
Men jag vet att det finns ingen hjälp
Nu måste jag in i det mörka
Nu måste jag ner i min brunn
Där ingen jag känner kan höra
Hur jag skriker
Så jag vill att du lämnar mej ensam
När du tror att jag fallit i sömn;
Jag vill inte att du ska se mej så här

Du vet att jag aldrig har trott på nån Gud
Men ibland går jag in i Hans hus
Så när skymningen faller i morgon
Så går jag i kyrkan och tänder två ljus;
Det ena för dom jag har sårat
För vännerna som jag försmått
Och för tårarna som dom gråtit
För min skull
Det andra för att jag ska finna
En kärlek som orkar bestå
Och en kvinna någon som en gång kan älska mej som jag är

Ett ljus för dom själar jag sårat
För vännerna som jag försmått
Och för tårarna som dom gråtit
För min skull
Och ett annat för att jag ska finna
En kärlek som orkar bestå
Och en kvinna någon som en gång kan älska mej som jag är

Hade ett effektivt, trevligt och roligt stämrep här med A2 igår. Vi kom igenom det som garanterat ska skunnas på vårkonserten och de var så duktiga så. Here comes the sun suckade jag lite över innan vi började, men det visade sig att den funkade bra. Vi började med att sätta formen och när det väl var gjort så satte vi de knepiga rytmerna. Sen gick det som en dans. Duktiga dom!

Många andra låtar kämpade vi med, några som vi "kunde" men tydligen inte kunde. Våren är ju ett kapitel i sig. Sätter sig väl förhoppningsvis till sist.

Jaja, idag ska inte mycket hända. Ska väl egentligen plugga, men vem vill göra det, när det finns annat man skulle kunna göra? Bädda, till exempel?

Kan man känna sorg över någon man knappt kände? Som man bara träffat ett fåtal gånger?

Eller är det M:s sorg jag själv mår dåligt över?

Hursomhelst, gårdagens besked fick mig lite deppig. Det handlar ju faktiskt om en människa som i hög grad haft kopplingar till min familj. Min brors svärmor. Min systers läromästare, när det kommer till botaniska skapelser. Min svägerskas mamma.

Något känner jag. Om jag kan.

Fick ett glädjande samtal idag. För en kvart sen. Jag ska på jobbintervju på fredag, för ett företag som heter The Draft. Jag ska bli en såndär säljare som folk drämmer igen dörren i ansiktet på. Antagligen kommer jag bli misstagen för mormon eller Jehovas vittne då och då. Men jobb är jobb.

Ringde pappa på jobbet för att berätta de glada nyheterna. Då kommer smällen. Min brors svärmor dog igår. Hon har varit cancersjuk sedan i höstas, och det var väntat. Men visst känns det, ändå. Det sjuka med hela situtaionen är att tio dagar innan Maud fick sin diagnos, fick även min brors svärfar en cancerdiagnos. Vad är oddsen? Att ett par ska få varsin cancerdiagnos på så kort tid? Och vad värre är; Gunnar har inte lång tid att leva, han heller. I höstas fick de på sin höjd ett år till.

Så:

Mina varma tankar till Maria som sitter i Göteborg och sörjer sin döda mor, och dessutom sörjer vetskapen att hennes far snart ska lämna detta jordeliv.

Valborg är över för i år. Och det var nog sista året som jag kommer ha bestämt mig innan för att gå dygnet. Det var kul, men så trött har jag aldrig tidigare varit under ett valborgsdygn. Vi var dock 11 tappra själar som gick dygnet. Jag och tre altar till var de enda tjejerna som fixade det. Vi avslutade traditionsenligt på Borgmästarholmen, där det var så kallt att vi var totalt bottenfrusna allihop.

Hursomhelst. När vi (eller jag, åtminstone), varit vakna i 31 timmar, varav 24 iklädda studentmössa, var det dags för diverse prisutdelningar. Mitt "snurra tre varv" gav resultat; Att snurra mössan runt huvudet gav mig segern i Björn Axén memorial. Det var på tiden det. Nu har jag tagit hem allt; Årets Ulla, Årets Drakflygare samt Björn Axén. Nu kan jag sluta gå dygnet med gott samvete =)

En dusch rättade till frisyren och fick oss att börja få upp värmen, någorlunda.

Det är ju en speciell dag för övrigt också. Jag pch Finaste firar ett år tillsammans. Min present till Finaste var en konsertinspelning på fem LP med Bruce Springsteen, samt ett egentillverkat kort. Finaste hade köpt något jag önskat mig länge; en armbandskedja från Thomas Sabo! Den kan man pryda med diverse berlocker. Med paketet kom en broschyr, så jag har redan kollat igenom vilka berlocker jag ska köpa in ;) Synd bara att de är så sjukt dyra.

Vi firade ettårsdagen med middag på Happy Kitchen. Finaste åt både kycklingsallad, samt en prova-på-meny med fyra bitar riktig sushi. Jag åt naturligtvis en stor portion vegetariska sushisar. Mums!

Nu; En Disneyfilm och en kopp varm choklad, toppat med godis.