Maria P

Jaha, då har man gjort ett såntdär idiotinköp igen.

En filmkamera är det denna gång. Inte jättedyr, men den fick bra betyg. Testade den på körernas årliga Gyckeltäflan igår, och ljud och bild är helt okej. Den största boven som gjorde att det blev *nästan* jättebra, var nog lokalen och det taskiga ljuset där.

Men nu ska här filmas! =)

Nämen... oj.

Var uppe i Ljungstorp en kort sväng idag. Under den tiden hann jag släppa ut lite snöpigga hästar, glida efter en tvååring (häst, inte barn) med mina skor som är helt utan fäste, bråka med vovvarna, skotta tio boxar och fylla på med spån.

Och.

Skaffa häst.

Inte så allvarligt som det låter. Jag och Finaste delar från och med nu på en andel i en liten kille som heter Sly Way. Och det råkar vara samma lille kille som släpade runt med mig på stallbacken i ishalkan. Att gå med är gratis, sen är det en månadskostnad så klart. Vi är ett nätt litet gäng och det känns kul redan nu. Sedan vi avvecklade stallet kring Luxor (hennes mage är jättestor nu, det kommer bli en monsterbebis) har jag velat vara med och äga häst igen, men inte haft varken tillfälle eller råd, som jag sett det. Nu går jag på månadslön och Sly Way är en pojk som de ser stor potential i.

Avslutar med en bild på min senaste investering. Det är den här gossen som ska dra in min pension ;)

Jävla djur.

Jag vet, det är sällan hästens fel. Men vad, utifrån sett, som gick fel idag, det vet jag inte.

För några veckor sen hoppade pappa ur vagnen när hans häst började slå och ha sig. Sen dess har han inte kört honom. Det har min bror gjort. Idag var vi inne på travet och skulle se honom. D körde på en av fortkörningsbanorna där.

Rätt vad det är, ser vi långt bort hur D nästan ligger ner fö att hästen börjar skena. Han får ner tempot, men då börjar kriget. Hästj-en slog och slog och slog. D hoppade klokt nog ur och hästf-n kom lös. Sprang ett varv runt nästa motionssligna och... sprang till den lånebox där han blivit utselad och väntade snällt på pappa.

Att se en häst efter en sån grej, bara stå i stallet och se helt oberörd ut, var ganska otäckt. Vanligtvis blir de väldigt skärrade.

Vad han själv tyckte var fel har jag ingen aning om. Det fanns ingenting, som vare sig D eller vi kunde komma på, som kunde ha skrämt eller stressat honom.

Jag älskar hästar, och försöker ta deras parti. Oftast.

Men när en av dem försöker ha ihjäl min bror, då är det droppen som får bägaren att rinna över, även för mig.

Ge mig ett jyvär. Pannan eller nacken?

Just det...

Jag kan inte hantera ett.

Tur för hästen.

Hade en fin förmiddag med, till att börja med, en låååång sovmorgon som höll mig kvar i sängen till klockan var runt tio. Sen lite frukost och annat fix, innan jag och Finaste tog en promenad ner till K och hämtade bilen. Var på spelkväll där igår, med pizza och annat gott inkluderat.

Efter den lilla promenaden på dryga två kilometer bar det av mot Bergvik och veckans mathandling. Det var inte mycket som skulle köpas in, så det blev en hyggligt billig penning den här gången.

Men nu, mina vänner, är jag så grymt uttråkad så jag tror jag går åt snart. Men jag hjälper väl knappast till själv, heller. Vill inte ta mig för någonting. Går mest här hemma och släpar fötterna i golvet och väntar på att innebandyträningen ska börja.

Så jag har åtminstone något kul att se fram emot mitt i all tristess.

Oj, det var ett tag sen, ser jag nu.

Inte för att jag har mycket att förtälja. Jag var på ett jobbigt men kul boxingpass i torsdags. Träffade både M och L från innebandyn och boxades med L. Visserligen är hon ett muskelberg com avslutar på den nivå en annan börjar på, men det spelar ju liksom ingen roll.

Efter passet tog jag bussen hem i det hysteriska snöväder som blivit under dygnet (Vem f-n hade beställt det? Det är mer snö nu än när första snön för denna vinter kom). Vi kom väl ungefär halvvägs innan vi kom fram till en bil som, just det, satt fast i snön med spinnande hjul. Busschauffören stannar bussen, vänder sig om och ropar "Vad säger ni grabbar, ska vi ge oss ut och putta?". Till saken hör att vi var tre passagerare i bussen. Varav en man. Trots att jag var lite genustänksur på chauffören hoppade jag ut och hjälpte till att putta med mina, efter boxingen, spaghettiliknande muskler. Sen åkte vi vidare och kom hem utan fler fadäser.

Igår kom en sjukt efterlängtad fredag. På grund av all snö så stannade många arbetslösa föräldrar hemma med sina femtontimmarsbarn, vilket till sist resulterade i tre barn. Jag hade en timme att plocka ut, så jag slutade redan vid 14 och åkte direkt och mötte F på torget. Efter lite handlande åkte vi hem och efter lite slappande hemma åkte vi ner till nya CCC för att se och höra underbara Helen Sjöholm. Vad kan man säga? Fantastisk konsert, fantastiska sånger, fantastisk röst. Och nu har jag hört Gabriellas Sång, live, av den sångerska som gör den bättre än någon annan, och som är den enda artist som jag egentligen vill höra den av. Jag tror jag kan dö lycklig nu.


Avslutningsvis.

Av alla regler jag hört och sett, är nog denna en av de mest lustiga, tror jag:

Kom precis hem från mitt första spinningpass sen... gymnasiet? Kan det vara så längesen som när vi hade K i ettan? Mycket möjligt.

Sjukt kul var det i alla fall. Var trött under tiden men nu känns det inte så farligt. Kan nog pressa lite mer nästa gång. Fast det kanske jag ska avvakta med att avgöra innan träningsvärken sätter in imorgon ;) Extra kul att M var där så vi kunde peppa varandra. Dessutom är hennes rappa käft en bättre stämningshöjare än vilken musik som helst.

Nu ska här duschas, sen blir det en stark linsgryta innan det görs kväll här i Solstaden.

Lätt en av de vackraste låtarna ever, och Lenas kärva röst gjorde den mer än rättvisa.