Maria P

Påbörjar nu fjärde veckan på jobbet. Det känns bra, måste jag säga, om än fortfarande lite rörigt med när jag ska vara var, och så. Men det reder sig väl.

Annars händer inte mycket. Finastes föräldrar var här i helgen och det var lika trevligt som vanligt. På lördagen blev det IKEA och jag köpte mig ett skrivbord. Dessutom påbörjade vi uppdateringen av vardagsrummet med en byrå där vårt tänkta akvarium sen ska stå. Vi ska även köpa ett matchande vitrinskåp, och sen kan jag lugnt invänta ett nytt bord, så får vi den mörka möblering jag drömt om sen vi fick lägenheten. Vet inte varför jag vill ha vardagsrummet möblerat med mörka möbler, men så är det och så ska det få bli.

Nu ska vi äta lite middag, sen är det dags för körövning!

Gårdagens goda gärning började med att jag nästan trampade på ett körkort.

Inte mitt körkort, alltså.

Jag skulle kliva på bussen efter jobbet och där, precis vid fötterna på mig, låg ett litet rosa plastkort. Jag plockade upp det, för jag utgick ifrån att ägaren, om inte än, så åtminstone ganska snart skulle sakna det. På bussen smsade jag ett par 118-nummer, utan resultat. Så när jag kom hem så satte jag mig vid datron och kollade upp efternamnet plus Karlstad på hitta.se. Ingen träff. Tog bort Karlstad (som tur var, var det ett mycket ovanligt efternamn, och fick upp två personer, en på tjugotvå år och en på femtioett år, bosatta på Lidingö. Tjugotvå år stämde med körkortet. Vad som inte stämde var numret till nämnda tjugotvååring.

Ringde därför upp femtioettåringen och frågade om denne möjligen hade en avkomma bosatt i Karlstad? Kanske inte i just de ordalagen, men jag fick ett nytt nummer till sonen, vars namn faktiskt stämde med körkortsnamnet.

Efter några om och men fick jag tag i honom, och vi kunde bestämma träff utanför universitetet idag. Så. Den jättelånge ynglingen fick tillbaka sitt körkort.

Och just det.

Jag fick en flaska vin ;)

Idag fyller Finaste 23 år. Det har firats med frukost på sängen och ett paket. Och, ja, självklart sjöng jag, med min sedan bara tio minuter vakna morgonröst, Ja, må han leva, när jag gick in. Strax ska vi fika också.

Paketet, inslaget och klart med en (egenhändigt, efter instruktioner på youtube) vikt lilja i papper:





Frukosten. Det blev inte mer romantiskt än det han brukar äta; Fil med müsli och russin, knäckebröd, smörgås och kaffe. Och så paketet också. Tur att det inte är långt från köket till sovrummet, för lite knepigt att balansera var det ;)



Finaste avnjuter ovan nämnda frukost:



Sist men inte minst, presenten. En klocka av märket Diesel. Något stor, men vi ska se till att lämna in den någonstans där de kan korta av bandet lite.




Over and out!

Så kom slutet på en rätt nervpinande vecka. I onsdags blev en i personalen sjuk och det fanns inte en enda vikarie på listan. så vi vart två, på tolv barn. Nej, det är inte många barn per vuxen, inte alls, men det krävs fler vuxna än så för att kunna dela en grupp på ett bra sätt och hålla ett hyggligt lugn.

Med andra ord: hög ljudvolym och ett par barn som trissar upp alla andra. Idag vart det dock bättre och dagen flöt på bra.

Annars i veckan? Har tränat på rätt bra, måndag, onsdag och fredag har fått bjuda på varitt gympass. Imorgon blir det simning, det ska bli otroligt skönt att få sträcka ut ordentligt.

Nej, kära nån... Det här duger inte. Måste göra nåt åt den akuta tröttheten, nu!

Godafton.

Nyligen hemkommen från jobbet. På tisdagar går alla till 18, så det är inget att klaga över. Har haft en bra och ganska lugn dag. Började inte förrän 8.30, vilket var skönt.

Annars halkar livet fram. Bokstavligt talat. Det har varit ett decimetertjockt lager med is överallt i en vecka. Nu, när det äntligen börjar smälta bort så väntas det bli kallare. Tyckte det gott kunde fått smälta bort rejält med is först, så man kan gå och cykla. Helst vill jag ju ha bort alla vintertecken, men det är nog lite väl mycket begärt i januari. Så. Snön kan få ligga kvar i trädgårdar och på gräsområden, och sånt. På bil-, gång- och cykelvägar kan det få smälta. Och sen inte komma mer snö. Och så kan allt vara borta i mars. jag har planerat det fint, inte sant? Jag längtar sjukt mycket efter att kunna cykla till jobbet, att bemästra monsterbacken med min nya cykel.

Men det ser ut att få vänta.

Nu ska jag återgå till köket och tillagningen av middagen. Rissallad med gräddfils-/magno chutneysås blir det idag.

Här slaskar det idag. Bortsett från att jag blir sjukt våt om fötterna så klagar jag inte. Ska dra på mig gummistövlarna imorgon. De står dock på jobbet, så jag kommer inte åt dem just nu.

Annars? Jo. Finaste pluggar inför morgondagens tenta och jag gör mitt bästa för att inte störa. Har bara varit ute en gång idag, för att veckohandla. Vi har vår söndagsrutin, när vi först sitter och planerar vad som ska ätas till kommande vecka, och sen åker vi helt enkelt och handlar just det vi behöver. Det brukar landa på mellan 300 och 400 kronor per vecka. Sen, såklart, behöver vi åka nån gång extra för att ladda upp med mjölk, fil och färska grönsaker. Men det är oftast allt. Idag blev notan lite dyrare, men det är mest mitt fel. Jag snappade åt mig en tidning om förintelsen, och så fyllde jag på mitt förråd med nötter. Äter, de frukostar jag inte äter på jobbet, varje morgon en tallrik med fil och några matskedar med nötter och russin. Om jag har gott om tid så tar jag även en skiva av Finastes hembakta bröd, och om jag har jättegott om tid så kokar jag ett ägg istället för brödet. Mumsigt värre, och vad mätt jag blir!

Skulle väl kanske behövt ett besök på gymet i helgen, men det har inte blivit. Vi har sovit lite väl länge, och dessutom inte haft lust. Promenad blir det inte tal om i halkan och blötan. Längtar till våren när man kan promenera utan att behöva vara rädd för att stå på näsan, eller kanske rentav jogga en sväng.

Jaja. Kanske skulle göra nåt vettigt nu?

Live long and prosper.

Fattar ni, vilka underbara barn det finns i denna värld?

På jobbet idag satt jag med en kille och spelade spel. Snigelspelet. Det har många färger och så ska man sakta men säkert komma i mål. Men. Innan dess spelade vi med sånadära grodor som man trycker på och så ska de komma i hinken. Jag sa att jag ville vara grön, och plockade åt mig två grodor. Han sa att man skulle ha fyra grodor, och plockade upp två till, utan att först kontrollera hur många jag hade och utan att räkna efteråt. Det bara... visste han.

Nu till snigelspelet.

Han satt och försökte lära mig säga en massa färger på sitt modersmål, kurdiska. Jag härmade några ord med blandat resultat. Min nye lille språklärare verkade dock nöjd. Sen sa han först det kurdiska ordet för orange, och konstaterade att det lät nästan som det kurdiska ordet för apelsin. Det var någon slutstavelse som skilde. Vi snackar en femåring, som är så språkligt medveten.

Okej, har man inte läst pedagogik så tycker man kanske att det är ingenting, men det krävs faktiskt lite eftertanke även för såna saker. Bara det att han var medveten om att han kunde två språk, är jättehäftigt. Många barn som har två språk med sig, kopplar inte det, utan bara svarar på frågor och tilltal, oavsett vilket av det språk de kan som de tilltalas på.

Härlig unge nummer ett idag, alltså.

Sen kom min nye kompis.

Han hade inte varit på förskolan på länge och var lite gnällig i början, men sen mjuknade han. När vi gick ut så letade han upp en grön liten vagn och sa lyckligt; Den här kärran är alldeles grön, fröken. På hjulen och på lådan och på överallt. Han konstaterade även när vi sen skulle in från det underkylda regnet att Det är inget mysigt ute, fröken.

Åh, vad jag älskar att jobba med barn! De ger så otroligt mycket. Snälla, alla som kommer i närheten av dessa blivande politiker, ingenjörer, kockar, städare, lärare, läkare... you name it, lyssna på dem! Ni kommer få otroligt kul, var så säkra.

Och nej, jag är inte magsjuk än =)

Går runt här med en kronisk vilja att tvätta händerna och använda handsprit.

Det.

Går.

Magsjuka.

På.

Jobbet.

Jag brukar sällan bli sjuk (pepparpeppartaiträ), faktum är att de dagar jag varit borta från skolan under hela min skoltid i stort sett går att räkna på fingarna. På förra jobbet var jag inte sjukskriven en enda dag. På fyra månader. All annan personal var sjukskrivna minst en gång var, av olika anledningar. Jag var inte det minsta bekymrad under svininfluensaepidemin i fjol. Visst, jag vaccinerade mig, men jag var inte en av dem som länsade apotekets förråd av handsprit. Och just magsjuk, det har jag inte varit sen gymnasiet. Det är över sex år sen just den dagen. Har jag varit taskig i kistan så har det oftast berott på att jag intagit något som jag inte borde ha gjort ;)

Men nu...

Jag vill bara sprita händerna, hela tiden. Har gått och gjort det i tid och otid på jobbet med. Men det är klart. Där har ju vissa barn blivit sjuka på plats. Och man vet ju aldrig vad de har tagit i, som jag själv sen tar i.

Så jag går runt här som en annan hypokondriker och inbillar mig att jag mår lite illa.

Men som sagt. Jag tar i allt trä jag hittar och använder mig av tankar på hur bra det alltid gått. Det ska nog gå lika bra den här gången.

Tre dagar på jobbet. Är helt slut efter alla intryck och allt nytt och alla barn och vuxna att lära känna, men på det stora hela kommer det nog funka. Är ju alltid lite förvirrad när jag är på ett nytt ställe, men det släpper väl efter ett par veckor.

Idag åkte jag direkt till gymet efter jobbet. Jösses alltså, vad folk! Antar att en del är nyårslöftesmotionärer, så några försvinner nog om nån månad. Fick hur som helst ett ganska kort pass genomfört. Nu ska jag ta en frukt och vänta på att tiden ska gå, så jag kan börja laga (en väldigt sen) middag. Potatis- och purjolökssoppa blir det idag. Blir fint efter en lång dag.

Första arbetsdagen på nya stället. En del av mig vill hemskt gärna vara ute i Fiskevik, där allt är bekant och där jag vet vilka kolleger och barn som möter mig. En annan del av mig är ytterst tacksam över att jag just nu INTE sitter på ett tåg, vid det här laget någonstans vid Brunsberg, utan kunde sova ända till den tid då jag för en månad sen var tvungen att redan befinna mig på stationen.

Det ska nog bli bra, det här. Det handlar hursomhelst om ett halvår. Det får bli min tröst, vare sig jag vill att tiden ska gå fort eller långsamt. En bra mellanperiod.

Nu ska jag strax åka. Tänk på mig någon stund idag.

Med den rubriken menar jag inte att jag ligger nerbäddad med huvudvärk ena stunden, för att springa och kräkas nästa. Sanningen är väl snarare att jag snart kommer åka på en rejäl förkylning.

Kvällen i Karlstad igår bjöd nämligen på ett hysteriskt regnande. Eftersom det varit kallt det sista och eftersom snön ligger kvar, så blev det såklart uderkylt utav bara fasen, och ALLA bussar ställdes in. Och jag och Finaste som skulle ut och äta... Båda hade tagit ett glas vitt, så bil var inte att tänka på. Vi började således promenera. Det gick fint första fjärdedelen. Sen tilltog det innan så försiktiga regnet. När vi gått ytterligare en fjärdedel så lyckades Finaste vinka till sig en taxi, men då var vi redan som två tvättade kattungar.

Fram till restaurangen kom vi, i alla fall. Vi åt vår älskade sushi och pratade. Snälla nån, låt oss aldrig sluta med det. Inser varje gång vi pratar om det som faller oss in, att vi har mycket att ge varandra.

Vid halv tio lämnade vi restaurangen och begav oss mot Pressbyrån där jag löste in en vinstlott (yep) och köpte nattagodis. Därifrån gick vi slutligen till hotellbaren Café Artist där det blev ytterligare två glas innan vi till sist bestämde oss för att ta oss hem. Bussarna hade ännu inte börjat gå, så vi vandrade bort i det som nu var ett ösregn till taxikön. Och vad är det för bil vi kliver in i? Vilken chaufför? Jo, samma som kört oss från Norrstrand till restaurangen. Han verkade dock inte minnas oss, men i en stad som Karlstad, som kryllar av taxibilar (särskilt en lördagkväll när bussarna inte går), vad är oddsen för att få samma chaufför?

Hem kom vi, av med blöta ytterkläder och skor, av med blöta strumpor och byxor och på med morgonrock. Sen satt vi och umgicks en stund till innan det slutligen blev sängdags vid halv ett. Somnade som en stock, nöjd efter en dyngsur men annars ack så lyckad kväll med den man jag älskar.

Gymet igår. Körde inte hårdare än vanligt, som jag tyckte själv, men var grymt trött efteråt. Överkroppen var helt slut. Idag blev det simning istället. En kilometer lyckades vi plaska igenom. Nu har vi ätit en smarrig pastasallad och ska till att ta igen oss innan vi tar ett restaurangbesök och eventuellt någon kort pubrunda ikväll. Känns längesen vi gjorde nåt sånt ihop, dags nu alltså!

Det är faktiskt ganska underbart att ha en skinande ren bostad. Inte för att varken jag eller Finaste stökar ner så värst, men bara vetskapen om att det är alldeles nyrengjort gör att allt känns bättre.

Nu ska jag kura ner mig med den sista av fyra böcker av Ann Cleeves. Blå Gryning heter den, får se vilka bestialiska mord som utspelar sig i det shetländska ölandskapet denna gång...

Idag röjs det här hemma. Julen åker ut och dammtrasorna åker fram. Finaste har dammat överallt och jag har... mest sorterat papper, om jag ska vara ärlig. Jag har en förmåga att lägga fina högar med papper lite varstans. Betalda räkningar verkade slå de andra typerna av papper med hästlängder. De åkte in i pärmar, andra papper åkte in i andra pärmar och otaliga mängder har slängts. Åååh, vad jag älskar att slänga! Pappersinsamlingen och soppåsen är fyllda till brädden med allt jag har kasserat idag. Känns bra i kroppen.

Badrummet är hur som helst klart. I övrigt ska det väl dammsugas och så ska det skuras golv. Fläkten i köket ska rengöras och så ska vi skura av spisen. Sen blir det en liten tur ner till stan för nödvändiga inköp. Finaste planerar att baka också, nåt matbröd står tydligen på schemat.

Tänk, om man hade den energin =P

Klicka på pusslet för att skickas dit =)

Det är sååå underbart att vara hemma. Föräldrar, svärföräldrar, vänner, sång, jul och nyår i all ära, men det här är hemma. Få rå om oss själva, följa egna rutiner... det är obetalbart.

Vi har dock inte gjort mycket. Vi har i två dagar gått upp närmare tio, och fram till dess bara njutit av den sista veckans ledighet. Igår åt vi sen frukost, sen iväg för att uträtta ärenden. Vi hade planerat mycket noga, vilket var tur, annars hade det tagit ännu längre tid... Vi var nere i stan och gjorde Hemköp, Forex, KappAhl, Pressbyrån, Ohlsons Tyger och banken i tur och ordning. Efter det gasade vi vidare mot Bergvik och besökte Elgiganten, Arken Zoo, SIBA, Expert, IKEA, Coop och till sist Elgiganten igen, för ett köp av ny telefon till mig. Det blev en HTC Wildfire. Helt okej än så länge.

Efter det blev det "lunch" vid fyra, sen allmänt slappande (hade tänkt oss gymet, men det blev för sent, hade tänkt oss promenad, men det vräkte ner snö) tills vi åkte hem till N och blev bjudna på våfflor. Mums.

Idag blev det nog, om möjligt, en ännu senare "frukost", sen lite tid för matsmältning innan det vart gymdags. Körde normalhårt och avslutade med cross. Just nu sitter bortskämda jag och väntar på att Finaste ska säga att maten är klar =) Ris och kyckling/vegoschnizel och grönsaker väntar.

Fick ju av mina underbara svärisar en bok om Amigurumi samt ett överflöd av garner och grejer för att kunna virka dessa.

Nu kommer vi till problemet:

Jag är världens minst händiga människa. Att jag överhuvudtaget fick idén var ju idiotiskt. Jag kommer aldrig lära mig något mer än luftmaskor. ska virka flera hundra meter av de där jävla luftmaskorna och sen strypa nån med dem. Fattar inte ett skit av bokens så kallade instruktioner, och det så högt prisade YouTube innehåller inte ett enda klipp som jag fattar. Okej, inte själva YouTubes fel, men ändå.

Så nån, snälla nån, som kan konsten att virka en öglering, till exempel. Kom med en vettig, gärna filmad, förklaring. Jag ger snart upp.

(Ursäkta min sura och labila inställning. Är trött och det är fel tid i månaden. Fel tillstånd att blogga i, egentligen.)

God natt