Maria P

Morrnmorrn!

Har varit i Malung i helgen och bland annat gått runt på helgens marknad. Kan inte påstå att det fanns jättemycket av intresse, men vi fick med oss två kryddburkar hem. Mer pengar har gått åt på Brändans Galleria där jag hittade glas, böcker och ett par torgvantar.

Börjar egentligen inte förrän nio idag, men det är utvecklingssamtalsvecka, och jag har ett inbokat vid åtta. Så jag ska snart dra mig. Har i övrigt nu på morgonen fått alla räkningar betalda. Hejja mig!

Hepphepp, ska plocka lite inför avfärden nu.

På veckorna hinner jag sällan reflektera. Jobbet tar uppmärksamhet och tid och framförallt har jag istortsett kul jämt när jag är där.

Men jag har börjat komma in i en konstig period där vemod kan skölja över mig på bara ett par sekunder. Och sen stannar det. Vemodet, alltså. Det kan vara något som någon sagt, som inte direkt var sorgligt, utan som bara gjort mig lätt förvånad och senare lite ledsen, när jag börjar tänka. Jag kan glömma bort det i flera dagar, och så poppar en bild fram och så börjar allt igen.

Just nu försöker jag ta in lite olika information, samtidigt som jag försöker se det från den ljusa sidan och sluta ta saker och ting personligt. Men det är svårt. Ibland får jag känslan av att jag är och alltid har varit sist att få veta. Att det är en del av den jag är och hur folk uppfattar mig. Ibland accepterar jag det och ibland blir det som nu, när jag känner mig distanserad från allt och alla.




Försöker bara förstå...

Igår jobbade jag, som alla måndagar, 9-17.40. Efter det blev det snabbt hem till Karlstad och Universitetet för insjungning med kören. Har ju varit med på ett par nu, och väntade mig kanske runt tjugo personer.

Det kom trettioåtta stycken! Fatta, hur lång tid detta tog. Strax efter midnatt var vi klara, och efter att ha agerat chaufför så var jag i säng först vid ett. Somnade relativt fort, men var tvungen att gå upp runt sju. Så mindre än sex timmars sömn inatt. Sex timmar är minimum för att min kropp ska fungera normalt. Vilket den alltså inte gjort idag.

Har varit fruktansvärt trött och seg. Till råga på allt så var en på jobbet sjuk, så det blev lite extra körigt på eftermiddagen när folk började droppa hemåt. Det gick dock fint och som vanligt så rusade tiden iväg när jag som bäst satt och gjorde sandkakor med barnen.

Körövning ikväll. Sen direkt hem och i säng, för imorgon öppnar jag på jobbet. Som tur är, så resulterar det i att jag får gå hem kvart över tre.

Det ser jag fram emot =)

Nej.

Det är inte som det låter.

Röjt och härjat är vad jag och Finaste har gjort här hemma nu på morgonen. Inte alls kul. Men jag har hittat både soffbordet, gästsängen och hallbyrån, så något positivt har det gett.

Mystiska ljud kommer nu från vårt badrum.

Det är Finaste som rensar duschbrunnen.

Jag håller mig på avstånd.

Det underbara vädret från igår håller i sig. Även om det inte är speciellt varmt, så skiner solen och bara det gör att allt känns lite bättre. Än om det hade vräkt ner regn, alltså.

Idag har vi inga direkta planer. Vi sticker väl iväg och handlar lite inför vår planerade tacokväll. Sen får vi se, det blir det som faller på.

Jag och Finaste har precis kommit hem från gymet.

DET, mina vänner, var lägesen.

Det går emot höst, det börjar bli kallt,
det blir alltmer gott att vara inne
Snart är den här, betraktelsens tid
då sommaren bara är ett minne

Man börjar få tid att se till varann,
man får alltmer lust att va' tillsammans
Det blir alltmer värt, när vinden tar i,
att känna en närhet till nå'n annan

Det börjar bli dags att njuta den tid
då alla färger är som vackrast,
det börjar bli dags att njuta den tid
då man skall skörda allt man sått

Så låt det bli höst, vad rör det väl mej
så länge din varma kropp pulserar
Låt vinden ta i, du ligger ju här;
Min älskling, jag önskar inget mera

Björn Afzelius

Vill först och främst tacka för alla gratulationer som hittills inkommit.

Ja.

Igår morse tog vi på oss ringarna av titan.

De hade legat hemma hos oss i två veckor. Förlovningen är alltså planerad. Vi har pratat om det, till och från, i ett par månader. Tillslut bestämde vi oss.

Varför en fredag? Och varför i all världen på morgonen?!

Jag ville förlova mig i september. Och jag ville... inte vänta. Om ni förstår? Och idag, lördag, fyller pappa år; jag vill inte fira födelsedag och förlovning samma dag. Och om vi hade genomfört förlovningen imorgon söndag, då hade vår första årsdag blivit på en måndag. Hallå eller?! Nej. Fredag fick det bli. Och eftersom vi skulle åka till Axvall direkt efter att vi slutat jobba så blev morgonen den bästa tidpunkten. I ensamhet, i lugn och ro.

Det här är inget frieri, ingen har stått på knä. Inget chockerat och andlöst "ja" från någon av oss. Det finns inget bröllp planerat inom en snar framtid. Det här är nästa steg i vår relation. En bekräftelse på att vi väljer varandra, från dag till dag.

Idag har underbara M tagit förlovningbilder på oss. Har precis bläddrat igenom 339 bilder, och sorterat dem lite. Många blev bra. Här är några av mina favoriter:

Har precis joggat en tur. Joggade i tisdags, för första gången på en månad. Betänk då att jag för en dryg månad sedan, klarade av att jogga en mil. Då tär det en del på psyket att knata runt ett par kilometer och tycka att det knappt går. Idag blev det ytterligare ungefär en kilometer. Kändes okej, är lite trött i benen bara. I slutet av juni inhandlade jag ju nya joggingskor, och det märks att fötterna inte är vana vid dem, då de nästan domnar bort.

Annars är livet bra. Jobbet flyter på, trots en på semester och en sjuk. Vi hade utbildningsdag i måndags, så det har blivit en kort vecka.

Idag hade jag coachsamtal med chefen. Vi gjorde en övning som kallas NÖHR (Nuläge, Önskat läge, Hinder, Resurs (finns att googla, men det enda resultat jag fick upp gjorde inte alls verkligheten rättvisa)). Mycket känslosam övning som startade tankar. Dock en bra övning.

Nu väntar dusch. Sen blir det filmkväll hos N. Och imorgon blir det ytterligare en Axvallsresa.

Tänk så det kan bli.