Klantigt värre

Javisst, braaaa. Lyckat, verkligen.


Jag skulle vara duktig och bära tillbaka det lilla bord vi har till buffébord på jobbet, till dess rätta plats i barnens lilla "kök". Jag tog med telefonen, för att lägga den i personalrummet så att jag sen skulle kunna greja med den på rasten. Jag körde på leggings och klänning idag, och hade därför inga fickor. Lyckades klämma fast telefonen mellan tummen och bordet medan jag bar...

...tills jag var framme med bordhelvetet. Smack! sa det, och telefonen for i golvet. Det gör den ofta.

Bara att idag landade den fruktansvärt dumt, och skärmen sprack.

Jag är inte på något vis fåfäng och hade kunnat leva med det. Nu förstördes dock magnetismen i skärmen. Det gick att "tända" telefonen, men inte mer.

Suckade en del såklart, men överlevde dagen och tog mig efter jobbet direkt ut till Bergvik och Telenorbutiken. Där förklarade jag mitt ärende och fick samtidigt bekräftat (vilket jag visste) att jag ingen försäkring hade på telefonen. Men det löste sig rätt bra ändå. Jag köpte en ny, exakt likadan (trivdes ju urbra med modellen), för någon hundralapp i månaden, vilket kommer på abbonnemangsfakturan. Det är helt enkelt bara att låta bli att köpa en massa strunt, så kommer jag inte ens märka det. Har flyttat över de nummer jag haft länge, via ett program på datorn, och de andra är såpass nya så jag ofta träffar personerna det gäller.

Så.

Klantigheten löste sig till något bra. Jag kan faktiskt redan nu komma på två enormt bra saker:
-Klisterskyddet på skärmen, som jag vantrivts med enormt och helt ångrar att jag satte dit, är nu ett minne blott.
-Det blev ett ypperligt tillfälle att rensa bland kontakter.

Håhå vad bra det blev ändå.

Kommentarer

Tyck och tänk här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback