Maria P

Det här borde inte få ta plats. Borde inte, borde inte, men gör det ändå. Det borde inte få ta plats här, ute i offentligheten men jag gör det aktiva valet att vara öppen. För de som fattar, de fattar.

 

Jag har tagit en nödväg. En väg jag trodde jag avvikit ifrån för sista gången men jag tog den igen och det känns inget bra. Ändå har jag medvetet valt den, medvetet tänkt igenom och tagit ett aktivt beslut. Den enkla vägen. Den som borde vara svårast men som blir enklast just nu för då har jag fokus. På fel saker men rätt saker blir för tunga, för tunga just nu och kan inte fokuseras på, det blir för tungt.

Vad ska A säga? Vad ska hon säga? Hon kommer se på mig med kloka bruna ögon och fråga hur fan jag tänker. Fråga rakt ut, hon är djärv och rättfram. Och jag kan inte ljuga, kan inte, och jag kommer säga att såhär får det bli nu. Det är på övergående och det kunde vara värre, det kunde bli så som hon förbjudit mig att göra och jag kunde bli den hon förbjudit mig att bli.

Det blir hårda dagar nu. Jag kommer få det tufft. Men för att den ena delen ska kunna hållas i schack, behöver den andra få lida lite. Det är på övergående och om bara några dagar kommer jag ha kontroll över det. Då blir allt lättare och jag kan få rutin på det. Dåliga rutiner utifrån men jag kommer känna fokus, känna kontroll. Jag behöver kontroll just nu. Jag kommer behöva det, för just nu faller så många saker och jag behöver stadga upp det som kan stadgas upp.