Maria P

Jag känner mig otillräcklig, ofullständig. Vill kunna ge så mycket mer men saknar kunskapen och erfarenheten. Vill kunna bidra med tankar och erfarenheter men det bara går inte, går inte och jag vill bara gråta över att jag inte kan hjälpa på det sätt jag vill kunna.Vill bara skrika i frustration över att inget verkar fungera fast det verkar så himla bra till en början och vad jag än gör och säger så blir det fel. Inget jag gör vill bli rätt och just nu känns det som att just det där, det var mitt fel bara mitt och ingen annans. Jag vill skrika, vråla, gråta men jag vill slippa ha nära till den där förbannade gråten som svider högst upp i halsen. Svider, bränner, värker, gör ont. Vill kunna dra det där jävla andetaget som ska landa långt ner i kroppen och lugna mig men ikväll bara går det inte, det går inte. Jag vill kunna säga att visst jag hör dig och visst jag vet vad du vill säga men jag hör inte, fattar inte och jag kan inte utläsa vad som behöver bli sagt. Jag vrider mig och vänder mig och snart är jag som en korkskruv och jag kan inte vända på mig mer, jag kan inte.

 

Jag känner mig otillräcklig, ofullständig.